Jag var ganska sen på bollen med denna miniserie, mest för att jag vare sig ser på TV eller följer serier. Lite också för att jag känner att jag har så mycket annat för mig att jag inte hinner.

Men under förra helgen tog jag mig tid att påbörja detta verk, regisserat av Johan Renck (Stakka Bo för oss som hängde på dansgolven i början av 90-talet). Jag planerade att titta på ett avsnitt om dagen för att hinna klart tills dess att gratisperioden på HBO Nordic tog slut. Men jag blev klar mycket tidigare.

Strax efter klockan ett på natten, den 26 april 1986, inträffade en av världens största katastrofer någonsin. Åtminstone om vi kategoriserar den under ”katastrofer med mänskligt ursprung”.

Reaktor 4 i kärnkraftverket Chernobyl exploderar och släpper ut enorma mängder livsfarlig strålning. Katastrofen är av en sådan magnitud att det svenska kärnkraftverket Forsmark larmar för radioaktivitet. Sviterna efter Chernobyl-katastrofen märker vi av än idag på olika sätt och det kommer att ta många år innan allt är återställt.

I miniserien får vi följa Valery Legasov (som blivit utnämnd av den Sovjetiska staten att leda undersökningen av vad som hände i Chernobyl) i hans sökande efter sanningen.

Trots att serien har fått ett fantastiskt mottagande, en mängd utmärkelser och väldigt höga betyg, klankas den dock ned på av förstå-sig-påare som har synpunkter på seriens felaktiga framtoning av till exempel strålningssjuka. Om människorna bakom serien hade önskat göra en dokumentär, hade jag köpt det. Men frågan är hur många som skulle vara intresserade att titta på verket då?

Själv förlorar jag mig efter de första minuterna i de fantastiskt välspelade karaktärerna, de kusligt iscensatta miljöerna och i de människoöden som jag får ta del av. Chernobyl är kort och gott en Titanic-rulle i fem timslånga avsnitt. Minus den påklistrade kärlekshistorian då.

Jag tycker att det är väldigt intressant att se en filmatiserad version av denna katastrof där vi dessutom får gå bakom kulisserna i politiken och bevittna hur stolthet och rang går långt före fakta och folkets säkerhet och välmående. Det är nästan så att jag skulle kunna dra paralleller till ett läge i Sverige idag om jag vill, men det hoppar jag över.

Något som jag också finner intressant, är att vi får ta del av de okända hjältarnas insatser under och efter katastrofen. Vi får följa brandmännen som var först på plats och trodde att taket på kärnkraftverket brann. Vi får lida tillsammans med den nyrekryterade Pavel som i militärens tjänst får gå runt och avliva husdjur tillsammans med veteranen Bacho (spelas av Fares Fares). Vi får skratta (lite) åt de starka gruvarbetarna som grävde en tunnel under kraftverket för hand, till synes endast drivna av tobak och vodka.

Både huvudrollerna och sidokaraktärerna är så välspelade och verkliga att jag oavsett uppspelat livsöde, blir medtagen och uppslukad. När serien är slut har jag nästan ångest över vad som har hänt, vad som skulle ha kunnat hända om fel beslut togs under de kritiska timmarna efter katastrofens början.

Det går inte annat än att beskriva Chernobyl som ett mästerverk; ett mästerverk i grå, sovjetisk misär.

Om du av någon anledning har missat att se detta mästerverk, rekommenderar jag starkt att du avsätter några kvällar omedelbart och upplever denna serie. Jag trodde att det skulle ta en vecka för mig att se klart den, men jag blev klar efter andra sittningen.

Betyg: 5/5 tändstål