I förra inlägget i denna lilla serie, gick jag igenom konceptet med mylarpåsar och hur dessa kan användas tillsammans med syreabsorbenter för att öka livslängden rejält på torrvaror.

Den här gången ska jag försöka att förklara hur vi gjorde och vad vi tänkte på när vi packade våra torrvaror som vi inhandlat i vår senaste ”prepper shopping spree”. Vi följde inte listan som medföljde i paketet riktigt; mest för att vi inte äter bönor och sådant. Men det blev en hel del i alla fall.

Ända sedan jag började preppa, har jag förvånats över hur kort hållbarhet det är på de torrvaror som vi behöver i vårt skafferi. Det sägs ju såklart ”Bäst före, ofta bra efter”, men när det kommer till prepper-förrådet vill jag ju absolut inte chansa. Det är ju påtagligt dåligt om krisen faktiskt slår till och matvarorna som vi bunkrat visar sig dåliga, kanske farliga rent utav.

Ju mer jag forskade, Googlade och pratade med folk, desto mer förstod jag att lagring av mat handlar väldigt mycket om förpackningen som matvarorna förvaras i. Vissa ingredienser kan i princip lagras för evigt om de förvaras korrekt.