Detta är det allra första inlägget i en serie om internet, Artificiell Intelligens (AI), sociala kanaler och vårt beroende av internet; en fluga som kom att bli en livsnödvändighet. Resan i serien är ganska lång, men jag hoppas att du orkar läsa det som präntas ned i tecken på din skärm.
Jag är produktförsäljningsspecialist inom moln, eller cloud, och har därför ett intresse i att förmedla fördelarna av att vi flyttar vår information och vårt data till ”molnet”. Men jag är även en sån där människa som tänker väldigt mycket och som läser mycket, gärna Science Fiction.
De framstående författarna som skriver, eller skrev, berättelser om framtiden, har länge haft AI som en viktig ingrediens i den framtida dystopin; stordatorn som vet allt, hör allt och som kan agera innan du ens hinner blinka. Det där är verklighet sedan länge i vårt samhälle, men jag tänker börja med en intressant vinkling på hur vi upplever den ständiga övervakning som ”det nya svarta” innebär…
Ta på dig foliehatten så börjar vi vår resa i serien om det virtuella samhället och hur det påverkar oss!
Jag är en riktig entusiast av konsolspel, och eftersom jag har en fäbless för allt som handlar om Japan, tillhör jag lägret PlayStation i det meningslösa ”konsolkriget” mellan Sonys PlayStation och Microsofts Xbox.
Jag minns än idag Microsofts lanseringsevenemang för Xbox One, sommaren 2013; hur prisnivån var helt felriktad och hur mjukvarujättens syn på begagnade spel var fullständigt tondöv.
Men det som förvånade mig mest var det modiga steget framåt med tillbehöret Kinect – den där kameran som kunde se i 3D, i mörker och som dessutom ständigt lyssnade efter kommandon för att kunna behaga sin ägare genom att starta via röstkommando eller köra igång Netflix när någon ropade efter filmer och serier i oändlighet.
Konsolen hade ju inte, och har inte idag, kapacitet att tolka allt som vi människor kan tänkas be om med våra oliklåtande röster och knepiga dialekter; det krävs någon slags konstgjord intelligens för att leverera den tjänsten. Därför skulle Xboxen vara uppkopplad mot Internet hela tiden.
Jag trodde inte mina öron! En enhet som ständigt är uppkopplad mot krigszonen internet. En konsol vars kameratillbehör ser i mörker och lyssnar hela tiden? Ständigt uppkopplad mot internet? I mitt sovrum? Nej tack! Jag avstår nog denna gång med. PlayStation 4 kunde ju dessutom köra begagnade spel…
Lanseringen blev en flopp och Sony kunde stolt kamma hem storvinsten denna gång, även om de också har en kamera som lyssnar och iakttar mig varje gång jag är i rummet. Det var ju ändå ett tillbehör, inget som ingick i paketeringen och kostade extra.
AI var på frammarsch redan då. Det är tekniken som gör att tjänsten kan tolka din röst, oavsett dialekt eller andra avvikelser från normen. Artificiell Intelligens lär sig hela tiden, ungefär som en tioåring som tillbringar några veckor med en spansk Youtube-kanal och plötsligt kan beställa in tapas på flytande spanska.
Men Xbox One blev allt annat än en framgång, och så småningom försvann den allsmäktiga Kinect-kameran från paketeringen. Ingen ville ha den, ingen ville prata med sin spelkonsol och ingen spelare ville riskera att låta ljud och bild från sitt hem strömmas ut mot internet.
Det var år 2013. Bara några år senare, introducerade Google sin röstkontrollerade högtalare Google Home vars tjänst numera blivit känd som Google Assistant. Här är konceptet väldigt enkelt; högtalaren (som är kopplad mot internet hela tiden), lyssnar konstant efter kommandon som du kan tänkas yttra.
Du kan när som helst be högtalaren att leta upp (och skicka) bilder och filmer till dina nära och kära. Du kan be din assistent att söka efter aktiekurser, dokument, recept och snart i princip vad som helst. Google Assistant är din assistent och den kan svara på nästan allt eftersom det finns en artificiell intelligens i bakgrunden. Som körs av ett företag vars intäkter till en majoritet består i reklam.
Det är här någonstans som jag tappar förmågan att förstå hur vi tänker. Hur kan majoriteten av alla konsolspelare vända ryggen till ett stort och känt märke när det kommer till spelkonsoler, men efter bara några år villigt kasta all integritet åt sidan bara för att med röstkommandon leta upp och visa roliga kattfilmer på Youtube?
Hur kan det som var så fel år 2013 bli så perfekt rätt redan efter fyra, fem år? Enligt Wikipedia, har Google Home-appen installerats på 400 miljoner enheter fram till 2017 och assistentökningen sedan dess har nog varit mer än exponentiell.
På bara några få år har vi omvänts från att vara integritetskränkta, till att inte bry oss om vad som skickas ut till ett gigantiskt företag vars största inkomstkälla är individfokuserad reklam. Jag förstår ingenting, men detta är bara toppen på isberget. Nästa gång tar jag på mig en alldeles ny foliehatt och fortsätter mina galna artiklar i detta ämne.