Det är inte många skrivna verk som kan få mig att bli djupt deprimerad. De som tidigare har lyckats, har handlat om förtryck mot barn och mänsklig vidrighet. Men David Jonstad har lyckats väldigt väl med att trycka ned mig djupt ned i skorna. På ett bra sätt.

För cirka fem eller tio år sedan brukade jag skämta med mina kamrater och kollegor att jorden säkert går under snart eftersom det producerades så bra, underhållande saker. Filmerna blev fantastiska, TV-serierna likaså. Det skapades fantastiskt banbrytande musik och konsol- och datorspel ska vi inte ens börja prata om.

Tanken har hållit sig kvar i mitt medvetande och det är inte förrän efter att ha läst Jonstads bok, som jag förstår att jag förmodligen hade rätt. Förmodligen går inte jorden under, men världen – alltså det som är vår verklighet idag. Den ligger riktigt risigt till.

För att undslippa läsare som kallar mig domedagsprofet eller dylikt, vill jag återknyta till de två saker som tas upp i boken. Två saker som är skrämmande när poletten väl trillar ned. Några av de händelser som avhandlas tidigt i verket är de stora civilisationernas uppgång och fall. Romarriket är ett slående exempel, åtminstone om jag ska knyta an till mitt påstående om kvaliteten på underhållande men i princip meningslös media.

Innan romarriket föll, spelades det upp magnifika skådespel för att förtrolla pöbeln, alltså folket. De styrande har alltid varit, och är än idag, rädda för att tappa makt och kontroll vilken är sprungen ur folkets kraft. Om jag tar en titt på samhället idag, är det inte helt olikt romarriket i dess största och slutliga fall.

Den andra saken som Jonstad beskriver på ett förnämligt och väldigt pedagogiskt sätt, är den som kretsar kring vad vårt samhälle, vårt liv och vår framgång kretsar kring och är fokuserat kring; energislavar. En energislav är något som är lätt att utvinna och som ger tillbaka tio- eller kanske hundrafalt av den energi som använts.

Den någorlunda påläste individen förstår på en gång att det handlar om olja, kol och gas. Tre komponenter som utvinns ur moder jord och som inte är förnybara. De kommer alltså inte tillbaka efter att vi har använt dem.

Resan fortsätter med observationer av förekomsten av dessa energikällor och det står snart ganska klart att vi har byggt i princip varenda funktion i vårt samhälle kring energislavar som är på väg att ta slut helt och hållet. Allt drivs av elektricitet och elektricitet får vi genom att elda upp, förbränna och förstöra klotet som vi lever på. Det enda i sitt slag. Som vi känner till i alla fall.

I boken Kollaps: livet vid civilisationens slut, levereras inget skönlitterärt slut där alla klarar sig och där hjälten får sin prinsessa. Istället står jag handfallen kvar med mina vattendunkar, mitt matförråd och minna prepper-planer. Det är klart att vi klarar oss längre än de flesta andra, men vad spelar det för roll i det långa loppet?

Som sagt. Det är inte någon ”feel good”-bok som David Jonstad har pillat ihop, utan istället en kalldusch för läsaren som inte har blivit förförd av nutidens romarrike och dess förföriska lockelser som förvrider våra tankar.

Personligen rekommenderar jag boken till alla jag känner. Den är redan utlånad till en kär vän och när jag får den tillbaka, finns det ännu en väntande läsare. Jag tycker att det är ett måste att läsa igenom och begrunda det Jonstad skriver. Så att du också blir lite mer förberedd och inte drabbas av panik fullständigt när det otänkbara inträffar.