Idag har varit en otroligt tung dag för hela familjen. Vår äldsta katt, Caesar har mått dåligt under flera dagar, ”under the weather” kallas det på engelska. Vår sötnos har kräkts många gånger, ofta så fort han har druckit vatten.

Vatten är ju viktigt, vet du redan eller har du säkert lärt dig om du läser denna blogg. Efter två dagars oförmåga att hålla vattnet inom sig, beslutade vi därför att ta honom till veterinären.

Men vad har detta med prepping att göra då?

Jo. Som du säkert vet, spelar hopp, framtidstro och förtröstan en väldigt, väldigt stor del av prepping. Normaliteten, oavsett om det handlar om Netflix, en öl på fredagen eller att ha ditt eller dina husdjur i närheten, är en väldigt stor del av ditt normala liv och spelar på så sätt även en stor roll i din förmåga att ha hopp.

Därför är det viktigt att du dels preppar för dina älskade husdjur när det kommer till värme, närhet, mat och vatten. Och därför är det också viktigt att du tänker på din vovve, dina katter eller ditt marsvin när det kommer till förberedelser.

Vet du ungefär hur mycket vatten som dina katter dricker varje dag? Hur snabbt det går för din hund att äta upp en konserv med hundmat och hur mycket hö det går åt varje vecka för din kanin?

Caesars halvsyster Cleo (Cleopatra) jamar nu oroligt och går igenom hela lägenheten för att söka efter sin normalitet. Hon har fått vara helt ensam i sin värld under en stor del av dagen, något som hon aldrig någonsin har upplevt tidigare i sitt liv. Alltid har vi eller Caesar varit i närheten.

Cleos jamande får mig att komma tillbaka till det andra som jag ville skriva om. Föregående stycken har såklart handlat om att prepping är som en försäkring och att alla borde ha en sådan (försäkring, alltså prepping).

Men nu vill jag skriva lite om det faktum att en försäkring i sig är prepping också. När vi fick remissen till djursjukhuset som kunde ta hand om Caesar, hade vi också turen att få en otroligt pedagogisk och välmenande människa till doktor.

Efter att ha ställt samma frågor som djuraktuten som vi besökte först, berättade hon sin diagnos för oss; vår lilla ”pälskling” hade förmodligen något i magen eller på väg ned i tarmarna som gjorde honom illa.

Men det som jag reagerade på i hennes öppenhet, var prislappen som åtgärderna kom med. En lösning för vår katts välmående skulle prismässigt hamna i runda slängar kring 70.000-80.000 kronor.

När jag hörde detta, upplevde jag siffran som skrämmande och slående på alla sätt. Det är väldigt, väldigt mycket pengar för någon som behöver betala avgiften för att behålla sitt älskade husdjur. Faktiskt en summa som jag antar att de flesta känner kan vara för hög för att ta steget att betala.

Vad skulle du göra i detta fall om du inte hade tillräckligt med pengar? För vår del, var det en lättnad att veta att de dryga 200 kronor per månad som vi betalt under Caesars liv (7,5 år), inte spelade någon roll. Vi skulle inte behöva ta beslutet om huruvida vi skulle betala eller inte.

Under hans levnadstid har vi betalat 18.000 kronor för försäkring. Men operationen samt alla de andra utgifterna gällande undersökning, skulle hamna på någonstans runt 90.000 kronor. Och även om jag älskar denna pälsboll mycket, skulle jag i en ekonomiskt utsatt situation faktiskt behövt tänka efter ett tag innan jag godkände operationen.

Jag vet att det kan låta kallt och oetiskt, men det handlar samtidigt om en absurd mängd pengar för att operera en liten gullig kissemiss. Och fördelen med en bra försäkring är att vi endast behöver betala självrisken om 2850 kronor.

Det är lite som att lagra vattendunkar i källaren. Sköter jag mig och betalar (roterar) så får jag ofta sinnesro samt hjälp på vägen när skiten träffar fläkten.

Nu hoppas jag innerligt att Caesars operation ikväll/inatt går bra och att vi får se honom snart!