Prepparen och överlevaren Morgan Carter har äntligen kommit hem. Efter en lång tids vandrande (mer än 40 mil) genom USA, har han fått uppleva det värsta av mänskligheten, men också något av det bästa.

På sin färd hemåt, ackompanjerades han av ett flertal individer där Thade och krigsveteranen Sarge är de utmärkande personligheterna. I boken Going Home får vi följa dessa karaktärer i deras kamp att överleva det brutala land som uppkommit efter en märklig katastrof. Men nu, som sagt, är de äntligen hemma!

De inledande styckena är till för att vi som läsare ska kunna få känslan av att Morgan har lyckats med det han tog sig för. Som läsare gläds jag något oerhört över raderna av text som beskriver hans känslor över när han får träffa sin fru, sin familj och sina hundar igen. Det är något som träffar mig hårt i hjärtat när jag läser detta. I mitt arbete rör jag mig i längder av ungefär 60 mil från hemmet, och jag kan inte tänka mig hur jag kommer att känna mig i det läget då jag behöver gå hem från Malmö för att träffa min familj igen.

Efter ”smekmånaden” i bokens inledning, visar det sig snart att allt det där mörka och onda i mänskligheten har börjat blomma ut i det lilla samhället i Lake County där familjen har sitt säte. Maten har börjat ta slut och människorna har börjat bli oroliga.

Dessutom har en ny organisation, sprungen ur landets splittring, kommit till makten. Kraften introducerades redan i den första boken, men får ett större fäste i del två, och framför allt på landsbygden där Carter har sitt hem.

Som tur är så har Morgan förberett sig i många år inför en kommande kris; stor som liten och därför är hans familj välbärgad och mätt. Men efter veckor av sinande råvaror, börjar svälten redan att märkas på de som inte har varit lika förutseende som familjen Carter. Och det värsta är att det väldigt snabbt syns, rent kroppsligen, vilka som äter ordentligt och vilka som inte har någon mat alls.

Konflikterna i det lilla samhället samt mellan folket och den nya regeringsmakten är något som återkommer med plågsamt jämna mellanrum och när det kommer till huvudpersonens agerande, blir jag emellanåt chockad, även om jag till viss del köper resonemanget som förs i boken.

På det stora hela, är Surviving Home en ännu mer intressant prepper-bok än föregångaren, men samtidigt ärver den väldigt mycket av den amerikanska vapenmentaliteten, vilken jag fortfarande ställer mig frågande till. Mitt intresse kring prepping handlar inte så mycket om skydd och överlevnad mot onda människor som det handlar om att ta hand om, och värna om min familj.

Men kanske är detta resultatet av den eskalering vi bevittnar i samhället idag? Att individer som förbereder sig kommer att bestraffas på ett eller annat sätt när staten och regeringen inser sitt tillkortakommande.

Läs boken så förstår du vad jag menar. Den är väl värd de cirka 150 riksdaler som jag betalade till Bokus.com.