Mättnad. Trötthet. Två ord som på många sätt hör ihop med söndagar. Men under dagen har jag känt mig mätt på oro, mätt på känslor och mätt på nyheter. Överallt stängs gränser och verksamheter stannar av. SAS meddelade i en presskonferens att de temporärt entledigar 90% av sin personal.

Hela jag har varit trött idag. Jag har inte orkat ta mig för något annat än att fixa lite mat och spela Zelda på familjens Switch. Men trots mättnad och trötthet, slutar inte frågorna att snurra i huvudet.

Tidigt på morgonen läste jag om ett påstått beslut att använda det som kallas flockimmunitet som ett sätt att bekämpa viruset. I princip innebär förfarandet att se till att en stor del av rikets befolkning smittas, men under en längre period och under så kontrollerade former som möjligt. Det är ett logiskt beslut med tanke på att immunitet är det bästa vaccinet vi har i dagsläget. Samtidigt kommer priset att bli oerhört högt för en del av oss.

Senare under dagen dementerades det att metoden skulle vara en strategi. Att strategin snarare var att sänka spridningens hastighet. Oavsett vilket val som har gjorts, är det ändå försent att få kontroll på besten.

Lagom till att vi nådde över tusen smittade i landet, steg dödssiffran till tre. Återigen handlade det om en äldre individ som lämnar sina barn och barnbarn i saknad.

Vi funderar på hur vi ska göra med sonen och skolgången. En i familjen tillhör riskgruppen för covid-19 och det känns som en stor osäkerhet för oss att låta vårt barn gå i skolan. Vad händer om han blir smittad? Förmodligen inte mycket. Men hur enkelt är det att hålla sig borta från en smittad person i en lägenhet på 64 kvadrat?

På eftermiddagen utannonserades att en presskonferens skulle hållas med självaste statsministern. Förhoppningarna hos oss var höga om att det äntligen skulle tas krafttag liknande de som vi sett andra länder ta.

Men för vår del lämnade presskonferensen oss med en känsla av besvikelse. 75 miljoner kronor investeras i en informationskampanj som ska upplysa oss om saker vi redan vet om (gå inte till jobbet eller skolan om du är sjuk, hälsa inte på personer i riskgrupper utan ring dem istället och tvätta händerna). Visst, repetition är kunskapens moder men vi hade nog väntat oss något mer vågat och drastiskt.

Inte heller infördes begränsningar eller restriktioner eftersom det redan är för sent för dessa. Inte heller yppades ett ord om skolorna och hur vi ska förhålla oss till studielivet när det kommer till vår son. Det innebär att han förmodligen får vara hemma sjuk i maximalt tre dagar till, sedan får vi se.

Jag har inte gett upp, vi har inte gett upp. Men hur vi ska förhålla oss till läget blir mer och mer oklart. Vi gick och köpte pizza på kvällen, personalen var märkbart dämpad. Om det var av oro eller brist på kunder vet jag inte. Men pizzorna var goda och lite måste vi ju få fira även om vi är oroliga och känner oss osäkra!

För att läsa mer av ”Pandemidagboken”, klicka här.