Ni har hittills fått lyssna på dialoger som jag har haft med individer som inte är speciellt förberedda på en kris. Några av de återkommande anledningarna att dessa personer inte har börjat med sin prepping, verkar vara att det inte finns tid eller att prepping verkar vara ett så oerhört stort projekt att komma igång med.
Att bli 100% förberedd på allt, är självklart ett enormt projekt som förmodligen tar tiotals år att slutföra. Om det ens blir klart någon gång. Därför ville jag ta en dialog med en person som har varit redo ända sedan 80-talet och se hur det går att förenkla vägen till beredskap.
Innan jag var klar med ”Det stora vevradiotestet 2020”, var jag tvungen att prata av mig lite gällande mina erfarenheter från alla dessa apparater som jag fått möjlighet att utvärdera.
Tyvärr hade jag ingen att ha en dialog med vid det tillfället, utan inspelningen skedde under en promenad där jag fick möjlighet att babbla på non-stop.
Vi har länge kämpat på med vår billiga handsåg som vi köpte på Jula. Hard Head tror jag att den heter och är en såg som funkar ganska bra. Det enda jag har att anmärka gällande produkten är att den har en kort klinga och att att det är ganska jobbigt att såga större bitar av ved med den.
Med andra ord har jag länge smygtittat lite lystet på tillverkaren Silkys’s sortiment. Enligt säkra källor, ska det japanska märket vara något i hästväg och innan vi bestämde oss för att inhandla något ur deras sortiment, fick vi möjlighet att prova ett av deras flaggskepp; Bigboy 2000.
Du har sett dem stå stolta i vassen likt enorma ”Corn dogs”, kanske är du en råbarkad överlevare som har ätit färsk kaveldunsrot endast för ett tillskott av kolhydrater?
När dessa växter ska sprida sina frön, exploderar i princip ”kokongen” (eller blomställningen som det egentligen heter) och förlöser maskrosliknande pollen. Eftersom både jag och sonen har ett brinnande intresse för att starta eldar, blev vi mer än nyfikna när vår bras-mentor @nissvik, erbjöd oss en kasse med fluff från denna växt.
I helgen, efter att vi fått nävarna kring ljuvligt doftande Fatwood (törved/tjärved) och lyckats tända eld på en liten pinne, fick vi en trevlig utmaning från vännen @nissvik.
Utmaningen bestod i att blöta ned både träbiten vi täljt fram tillsammans med kniven och tändstålet som vi använde tidigare. Självklart provade vi. Och självklart får ni ta del av både snedsteg, misslyckanden och framgång.
Min son ligger nu i sin säng och skrattar åt tokiga YouTube-klipp. Jag jobbar fortfarande. Så mycket av vardagen har hänt idag att jag nästan ångrar att jag skrev att ”Det känns väldigt lugnt i IT-Sverige idag” igår.
Självklart har det varit vansinnigt mycket att göra idag då. Vi har lyckats värva ytterligare en stor kund till oss och fått förfrågan av en annan, ännu större. Det blir bråda dagar för mig i arbetslivet framöver.
I de fall då du som prepper gör dig tillkänna bland vänner eller arbetskamrater, blir reaktionerna väldigt olika. I de flesta fall väcks förhoppningsvis ett intresse hos motparten, ibland träffar du en like och i en del fall blir reaktionen det motsatta.
Jag tror att det som får en förberedd individ att sucka mest högljutt är kommentaren ”Vad bra, då kommer jag hem till dig när det smäller”. Inte nog med att detta uttalande berättar för dig att individen som du konverserar med inte har förberett något, det bekräftar dessutom att de inte har en tanke på att göra så.
Men hur ska jag förhålla mig till detta? Finns det några motargument som är konstruktiva?
Efter det lyckade experimentet med att öppna en konservburk genom att gnugga den mot betong, upptäckte jag till min glädje att jag hade en burk tonfisk till i fickan! Och eftersom jag hade mumsat i mig den näringsrika fisken med en sked, passade det ju bra med ytterligare ett test.
Att öppna konservburken med sked är enklare än vad det låter. Grundprincipen består återigen av friktion, men där vi applicerar friktionen på en väldigt fokuserad yta.
I mitt lilla kompendium ”31 saker som stärker din vardagsprepping”, var ett av tipsen hur det går att öppna en konservburk om det skulle vara så att det inte finns någon konservöppnare att tillgå.
Eftersom jag försöker leva som jag lär, beslutade jag mig därför att ge mig ut i stadsnaturen och prova huruvida det gick eller inte.
