Pandemidagboken: Dag 4

Min son ligger nu i sin säng och skrattar åt tokiga YouTube-klipp. Jag jobbar fortfarande. Så mycket av vardagen har hänt idag att jag nästan ångrar att jag skrev att “Det känns väldigt lugnt i IT-Sverige idag” igår.

Självklart har det varit vansinnigt mycket att göra idag då. Vi har lyckats värva ytterligare en stor kund till oss och fått förfrågan av en annan, ännu större. Det blir bråda dagar för mig i arbetslivet framöver.

Dagen började lugnt och i makligt tempo. Jag betade av mailen som jag brukar när jag jobbar hemma. Sedan vaknade sonen och spelade lite spel tillsammans med min hustru. När trängselskattens taxa var som lägst, passade jag på att ta en tur till jobbet. Inte för att jag ville, utan för att jag var tvungen; ett dokument gällande en avtalsflytt, krävdes att det skulle signeras fysiskt, sedan scannas och skickas till en specifik mjukvarujätte. 2020 liksom…

På väg till jobbet, ringde jag upp min mamma för att kontrollera så att allt var bra med henne. Hon lät pigg och glad men var inte speciellt nöjd över att inte kunna bege sig till gymmet och träna. Men eftersom hon är i en bekräftad riskgrupp (hon är över 80 år), bör hon ju hålla sig så långt bort från dylika anläggningar som möjligt. Tack och lov har hon än så länge följt råden och istället begivit sig ut på långpromenader.

Kontoret var ödsligt tomt. Alkogel fanns utspritt överallt och jag lyckades tvätta händerna och sprita dem två gånger under mitt besök. Jag räknade antalet personer till ungefär fyra av de cirka hundra som brukar befinna sig på jobbet.

Fruktkorgarna var fyllda och därför tog jag med mig en klase bananer hem. Men jag lät dem ligga på balkongen i flera timmar innan jag tog in dem i rumsvärme igen. Hjärnan är bra märklig ibland!

Under tiden jag var borta från hemmet, levererades ytterligare en presskonferens. Enligt en av mina väl insatta prepper-vänner, skulle denna konferens handla om att skolorna stängdes ned – något som jag såg fram emot. Det kanske låter märkligt, men jag känner mig fortfarande oerhört otrygg i att låta min son bege sig till skolan för studier och kanske ta med sig ett, för hustrun, dödligt virus hem. På torsdag är det matteprov…

Väl hemma igen tvättade jag händerna noggrant, använde handsprit och värmde sedan resterna av söndagens pizza i micron. Självklart kompletterades min halva Hawaii med jordnötter och stark chilisås.

Jag bär fortfarande stor oro när det kommer till min hustrus välbefinnande. Emellanåt känner jag mig så hjälplös att jag känner att tårarna hopar sig i ögonen. Emellanåt känner jag att vi kan klara oss. Det största orosmomentet just nu är sonens skola. Jag förstår fortfarande inte varför våra ledare inte kan besluta starkt, rättframt och med hela handen. Antingen stänger vi ned allt eller så får vi leva med konsekvenserna för alltid.

Min fru har till och med börjat vädra tanken att medvetet söka smitta för att insjukna i covid-19 medan det finns intensivvårdplatser kvar i landet. Jag förstår henne helt, men förfasas samtidigt över hur vi har kunnat hamna i detta läge. Men som sagt. Jag är bara en “vanlig människa”, jag förstår inte alla algoritmer och prognoser som doktorer och experter använder dagligen.

Jag är bara en människa

I morgon ska jag och en kär kollega utbilda ett antal medarbetare i hur de kan använda modern teknologi för att fortsätta arbetslivet även om de inte är fysiskt närvarande. Under eftermiddagen står sonens schema “på schemat”, vilket bland annat innebär gymnastik. Därför har jag redan idag förvarnat honom om att det innebär löpning. Vi får se hur detta utvecklar sig!

Pandemidagboken är ett verk av de saker som jag och min familj upplever just nu i Sverige. Det finns väldigt mycket personliga känslor och värderingar i orden som följer. Tanken med denna dagbok är att du som läsare ska få en inblick i vår vardag, våra beslut och våra tankar. Ingenting i berättelsen grundar sig i fakta. Allt handlar som sagt om vår vardag, våra tankar och hur vår förberedelse står sig mot pandemin covid-19.

För att läsa mer av “Pandemidagboken”, klicka här.
Musiktips för dagen: Albumet “Icon” av gruppen Paradise Lost, utgivet 1993.

2 reaktioner på ”Pandemidagboken: Dag 4”

  1. En grej som jag tänkte på när du la bananer utomhus. Jag hörde av någon att viruset inte trivs i värme och det jag undrade var om du hört något sånt och om du i så fall gör några åtgärder åt det t.ex dricka te?

    1. Hejsan!
      Jo det är såklart sant. Hjärnan funkar lite dåligt ibland och jag tänkte bara på att “ventilera” dem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *