I de fall då du som prepper gör dig tillkänna bland vänner eller arbetskamrater, blir reaktionerna väldigt olika. I de flesta fall väcks förhoppningsvis ett intresse hos motparten, ibland träffar du en like och i en del fall blir reaktionen det motsatta.

Jag tror att det som får en förberedd individ att sucka mest högljutt är kommentaren ”Vad bra, då kommer jag hem till dig när det smäller”. Inte nog med att detta uttalande berättar för dig att individen som du konverserar med inte har förberett något, det bekräftar dessutom att de inte har en tanke på att göra så.

Men hur ska jag förhålla mig till detta? Finns det några motargument som är konstruktiva?

Först tänkte jag berätta om mitt förhållningssätt, vilket grundar sig i regeln: se till att hjälpa dig själv först, hjälp sedan andra. Alla som någon gång har suttit i en flygplansstol och lyssnat på säkerhetsgenomgången känner till detta faktum väl.

Att bygga upp sin egna förberedelse är något som tar lång tid, åtminstone om det ska göras bra. För egen del har det tagit ungefär ett år att närma mig förmågan att kunna försörja familjen med mat för ungefär en månad.

Rent egoistiskt går det ju att jämföra denna bedrift vid en långvarig affärsuppgörelse där du jobbat hårt för att få kunden att välja just ditt förslag. Och där du belönas när affären äntligen går i lås. Detta ska såklart inte jämföras med att vi skulle se fram emot att få vår ”bonus” med mat när något krisar. Istället att vi når en känsla av ökad trygghet.

Om jag nu lägger till mina vänner som ”kommer hem till mig när det smäller”, blir det tydligt orättvist. Speciellt om jag jämför med affärsscenariot. Inte tusan delar du med dig av din bonus efter sex månaders hårt slit i en affär?

Rent ekonomiskt, är det just min utbetalda bonus som har hjälpt vår familj med vår förberedelse. Pengarna har till stor del använts för att amortera lån, men en del har även använts för att stärka beredskapen i form av mat.

Om du lägger dina surt förvärvade slantar på att bygga upp din familjs beredskap och din kompis istället köper lyxbilar, konstant är ute och festar eller på annat sätt bränner sina pengar på onödiga ting, är det då meningen att du ska dela med dig av din mat till denne?

Jag låter den frågan vara obesvarad. Det är ju nämligen inte så enkelt då vi är människor och har känslor. Det är ytterst svårt att veta hur vi reagerar i den situationen om den skulle inträffa på riktigt.

Men vad vi som ”upplysta” människor kan göra med dessa individer redan idag, är att prata med dem. Ifrågasätta hur de tänker, fråga om de inte skulle skämmas om situationen uppstår. Kanske berätta lite om några enkla knep som de kan använda för att åtminstone öka sin beredskap till ett minimum.

Jag lyssnade för några dagar sedan på en podcast där en frågeställning till icke-preppers förmedlades. En frågeställning som tog skruv i mig åtminstone, även om jag vill anse mig som relativt förberedd. Frågan var:

Om en allvarlig kris inträffar och ditt barn tittar på dig med rädsla i blicken och frågar: ”Pappa, vad är det som händer, vad ska vi göra? Jag är rädd!”. Skulle du stå ut med att inte veta något? Skulle du stå ut med att veta att du kunde ha förberett dig, men att du gjorde något annat istället?

För föräldrar, biter det där scenariot ganska hårt. Och för de som inte har barn, går det att vinkla scenariot till något annat som får effekt.

Men det viktigaste tror jag är att förklara att det är lätt att börja preppa. Mina vänner som är av typen ”jag-kommer-hem-till-dig”, har jag lyckats vända ganska enkelt med en kommentar att det förmodligen är ännu enklare om de själva skaffar ett litet överskott av mat och vatten. Kommentaren besvaras oftast med: ”Jo, du har rätt, men jag vet inte var jag ska börja”.

Här kan vi som individer hjälpa till, antingen genom att följa med och handla lite bra startprylar samt mat, eller att förse dem med en enklare inköpslista. Jag försökte se till att förenkla och översätta prepp-snacket med saker som individen förstod:

• 3 liter vatten om dagen = 2 X 1,5 liter PET-flaska bordsvatten (håller minst i ett år)
• Nödradio går att köpa i många affärer som vanligtvis finns i en galleria (Kjell & Co till exempel)
• En påse frystorkat från XXL = en måltid. Kostar som en halv lunch (beroende på märke) på stan. Håller i mellan 5-7 år och kan enkelt gömmas i en låda

I shoppingturen ovan handlar det om ett besök i tre olika affärer som förmodligen finns samlade under samma tak om ni beger er till en galleria eller liknande. Det tar ungefär 30 minuter och kommer att kosta runt femhundra kronor. Genom att bryta ned inköpen i saker som är enkla att förstå, sänker du din väns tröskel för att bli förberedd.

För oss som bor i lägenhet, är det en omöjlighet att preppa för fler än de som idag lever i vårt hushåll. För de som bor i villa eller har en gård på landet, är det däremot möjligt att planera längre fram i tiden. Men att utöka förråden till att täcka ännu fler personers behov kräver en lång tids förberedelse och det hela bygger dessutom på att du har planer för ett litet samhälle där olika personer utför olika uppgifter. Det känns avlägset för de flesta antar jag.

Därför menar jag att de flesta som har förberett sig, har liten möjlighet att hjälpa andra i en långvarig kris. Åtminstone när det kommer till att dela med sig av mat eller vatten. Alla våra beräkningar gällande överlevnad har ju kretsat kring det nuvarande läget och den rådande familjesituationen.

Därmed inte sagt att vi ska undvika att hjälpa varandra. Men det absolut bästa sättet är såklart hjälp till självhjälp, och att förberedelserna sker innan krisen. Se därför till att prata med dina egna jag-kommer-hem-till-dig-kompisar och visa dem hur de kan undvika att bli en samhällsbelastning ”när det smäller”.

Du som privatperson har också ett ansvar. Med rätt förberedelser kan du klara en besvärlig situation bättre, oavsett vad som orsakat den.
Vid en samhällskris kommer hjälpen att först gå till dem som bäst behöver den. De flesta måste vara beredda på att kunna klara sig själva en tid. Ju bättre förberedd du är desto större möjlighet har du också att hjälpa andra som inte har samma förutsättningar.

Från MSB:s Om krisen eller kriget kommer

Om du har kritik eller kommentarer kring mitt resonemang, är du varmt välkommen att skriva. Jag är mycket nyfiken på hur du ställer dig i denna fråga som jag tycker är oerhört svår att finna ett svar på!