Pandemidagboken: Dag 39

Vardagen och livet är en ständig kamp. Kampen mot tristess, mot att tappa fokus och mot att förlora fästet. Nu har familjen varit samlad i över fem veckor; skilda från jobb, skola och normalitet. Den ständiga närvaron och samvaron har blivit det normala.

Även om vi har vant oss vid situationen, är läget inte normalt. Vi har kanske kommit till någon slags normalitet, men mycket annat i omvärlden delar inte vår vardag. Skolan där vår son går är ett bra exempel. De godkänner sonens frånvaro och förstår vår situation, men jag tror inte att de kan sätta sig in i vår situation riktigt ännu. För lärarna blir nog vardagen att återigen registrera sonens frånvaro. En dag till.

Men vi är tacksamma över deras förståelse. Jisses, tänk om skolan hade reagerat annorlunda och krävt att Maxi gick till lektionerna fysiskt varje dag. Vad hade kunnat hända då? I bästa fall ingenting. I värsta fall…jag vill inte ens tänka tanken.

Corona-viruset är så fruktansvärt läskigt och elakt. Det har sin målgrupp som uppenbarligen består av människor med nedsatt förmåga att avhysa det. Nedsatt immunförsvar eller sjuka individer. Gamla som unga. Kändis eller en siffra i statistiken. Viruset skiter fullständigt i vem du är, hur mycket du tjänar eller vem du känner. Är du svag så dör du förmodligen.

Men vi gör vårt yttersta för att vara starka. Vi försöker sätta upp rutiner. Många dagar misslyckas vi att följa dessa, men några saker har vi i alla fall tvingat oss till att implementera i vardagen.

Att jobba hemma är ingen match i sig. Jag har min garderob dit jag kan förflytta mig när det är dags för videomöten. Bakgrundsersättaren i Microsoft Teams funkar utmärkt och istället för en tråkig baksida på skjutdörrar, kan deltagarna eller kollegorna i mötet få se bakgrunder från Japan eller vanliga kontorslandskap.

IT-industrin har inte dött eller avstannat, åtminstone inte i det segment jag jobbar i, snarare tvärtom. Även de dagar som bara har ett eller två möten i kalendern, tenderar att bli hektiska med frågor per telefon, chat och mail. Men jag är glad att jag har ett jobb som jag trivs med och där något händer.

När det kommer till sonens skolgång, har jag med min prepper-hjärna, börjat analysera brister som finns i upplägget med att plugga hemma. Tillsammans med min fru, kom jag fram till att två ämnen är speciellt utsatta när det kommer till framtida betygsättning; idrott och slöjd. Det är jättesvårt att bevisa något när det kommer till vår sons framgångar eller utmaningar. Därför tillbringade jag en del av kvällen med att skicka mail till de berörda lärarna.

Jag delar med mig av kommunikationen här på bloggen rätt och slätt.

Slöjd

Hej [lärarnamn]!
Martin heter jag och är pappa till [sonens namn och klass]. Då min hustru är multisjuk, har vi sedan ett bra tag sedan valt att låta honom studera hemma, snarare än att gå i skolan. Självklart är det en utmanande situation för alla inblandade, men vi försöker så gott vi kan.

Det finns två ämnen som är extra utmanande att “få till” när det kommer till att studera hemifrån. Ett av ämnena är såklart syslöjden. [Sonens namn] har skickat nedan meddelande till dig men inte fått svar. Jag antar att du kanske inte använder kommunikationsplattformen Teams, och väljer därför att skicka ett meddelande via email istället. Finns det något som du tror att han kan arbeta med under slöjdtimmarna? Något som kanske går att ta kort på och skicka till dig så att du vet att han försöker sitt yttersta för att hänga med i lektionerna?
Alla tips och idéer mottages tacksamt. Vi vill verkligen inte att Maxi hamnar på efterkälken 🙂

[04-17 09:24] Hej [lärarnamn] det är [namn] ifrån textil slöjden
​[04-17 09:28] För att hålla igång fingrarna, har jag byggt modeller. Men jag undrar om det finns någon uppgift i textilslöjd som jag kan göra hemifrån.

Idrott

Hej [lärarnamn]!
Jag är pappa till [sonens namn] som går i [klass]. Som du säkert har märkt, har han inte deltagit på lektionerna under ett bra tag. Anledningen är att hans mamma, min hustru, är multisjuk och befinner sig i riskgruppen för Corona-viruset. Att studera hemifrån fungerar bra, men idrott är ju såklart svårt att utöva på lektionstid utan att vara på plats i skolan.

Jag skickar detta mail för att du ska förstå att [sonens namn], även om han är hemma hela tiden, inte ligger på latsidan. Vi försöker att få honom att röra sig (vardagsmotion) ofta. Men vi försöker pressa honom ytterligare för att han inte ska tappa för mycket kondition och styrka.
Vi har byggt upp ett schema till honom som han ofta följer. Schemat ser ut enligt nedan:

Varje dag: Suburi (repetitionsövning inom kendo – alltså svärdshugg) 200-300 repetitioner.

Varje dag: Minst 30 minuters rask promenad
Varannan dag: Löpträning, mellan 3-5 km
Om du har andra saker som du kan rekommendera att vi gör under lektionstimmarna, får du gärna dela med dig.
Tack för din förståelse!
Vänligen,
Martin

Det är inte lätt för någon just nu. Vi “vanliga” människor kämpar med livet i frivillig karantän. Lärarna kämpar med att kunna betygsätta elever som inte är i skolan. Alla kämpar för något. Och alla vill att denna pandemi ska klinga av snart så att vi kan få återgå till ett “normalt liv”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *