En hel del av inläggen som jag har postat hittills kan säkert anses som aningen dystopiska, men denna inställning till samhället och livet i det kommer bara från mig själv, från det jag har observerat och upplevt. Livet är ju inte ett becksvart mörker och kommer säkert inte heller vara det även om vår infrastruktur eller ekonomi kollapsar.

Jag brukar säga att människans största fördel är att vi hela tiden anpassar oss. Men att denna förmåga också är en av våra sämsta egenskaper. Det är nästan lika lätt att anpassa sig till en utmanande situation som det är att anpassa sig till en optimal. Det lättaste exemplet på detta fenomen är att observera återstoden av pengarna i slutet av månaden; det spelar ofta ingen roll hur mycket eller lite du tjänar, bankkontot är ju alltid lika tomt dagarna innan lön!

Mörkret och svårigheterna åt sidan. I detta inlägg tänkte jag berätta hur jag upptäckte att prepping är en rolig hobby och hur den har satt igång mängder av nyttiga tankar i min hjärna.

Som jag skrev tidigare i inlägget ”Uppvaknandet”, började min resa med att jag ville få min son intresserad av naturen och vistas lite mer i skogen. Sen att jag själv längtade efter små skogsäventyr är ju en annan sak.

När vi tillsammans började besöka affärer för att leta efter billig utrustning för friluftsliv, upptäckte jag dock att det fanns ett oerhört utbud av olika nyttiga prylar som tilltalade mig. Vi fokuserade dock i början på knivar och tändstål, men efter våra tappra försök att tända eld, började jag forska lite efter vad i naturen som fattar eld enkelt för att vi enklare skulle få fyr i brasan den dag vi befann oss i skogen.

Här klickade något i mig och min hjärna började arbeta med rutiner och processer och på något sätt började gammal kunskap vakna till liv. Nyttiga lärdomar som jag burit med mig från tiden i militären, scouterna och dagarna tillsammans med min familj som liten kom tillbaka.

En annan färdighet som vaknade till liv var den som jag verkligen trodde var borta för evigt; förmågan att organisera och tänka praktiskt i flera steg i vardagslivet (eller i en pressad situation). Helt plötsligt satt jag med tändstickor, tändare och tändstål i ryggsäckarna, men hade fortfarande inte knäckt nöten hur jag skulle få elden att ta sig från början.

Det enklaste att stoppa med sig i ryggsäcken är såklart tidningspapper och toapapper – de fattar ju eld ganska enkelt. Men jag läste även någonstans att tamponger kan vara bra att ha som bränsle och därför ligger det ett antal sådana i varje ryggsäck nu för tiden.

Nästa steg i tankeprocessen har varit hur jag ska hitta torrt, brännbart (dött) trä, hur elden ska placeras för att rikta värmeenergin på rätt sätt och hur viktigt det är med lufttillförseln underifrån. Men det får bli i ett senare inlägg!

För mig är själva förberedandet en hobby som utvecklar och tillfredsställer mängder av saker i mig. Prylarna är såklart en viktig del; jag älskar att hitta små nyttiga saker som till exempel en USB-laddare som gör att jag kan veva igång min iPhone, eller ett tjugopack stormtändstickor som uppenbarligen ska brinna trots regn och hård vind.

Men det finns andra aspekter som tilltalar mig väldigt mycket i min ”lilla” hobby. Känslan av att ha gjort något för min familj om något händer är såklart mycket tillfredsställande. Men att få min son intresserad av något ”gammalt” är också otroligt häftigt. Jag ser verkligen fram emot våra kommande äventyr där vi får uppleva naturen tillsammans och leva på det vi har med oss.

Just nu är den starkaste drivkraften dock att jag upptäcker hur celler och tankar i mig vaknar till liv och utvecklas. För någon vecka sedan upptäckte jag till exempel att det var korkat att ha en av våra ryggsäckar i bilen, då den oftast står inlåst i ett garage vars dörr endast kan manövreras om det finns elektricitet. Eller att jag upptäckte att en av dörrarna på väg till förrådet där alla våra förnödenheter finns, kräver en kod för att släppa in mig igen. Elektricitet är bra när den finns, men nycklar funkar i alla lägen!

Inom kort tänkte jag dela med mig av lite tester av de ”nyttiga” saker som jag har köpt. En sann prepper köper ju nämligen inte bara massa prylar; han eller hon har ju dessutom provat dem och vet hur de fungerar!

Vi ses snart igen, glöm inte vattnet!