När tiden tog slut – Kapitel 1

Jag hade länge längtat efter ett liv alldeles för mig själv. Ett liv som bara innehöll min familj och mina allra närmaste vänner. Ett liv som fullkomligt och totalt exkluderade idioter, maktgalna egoister och egoister överlag. Föga anade jag att världen som jag om några dagar skulle tvingas in i, skulle vara fylld av de som jag avskydde allra mest. Och nya individer som jag inom kort skulle klassa som riktiga vänner.

Det var inte så värst lång tid sedan jag vaknade till liv och insåg att världen inom kort skulle förändras. Den ekonomiskt centrerade livsstilen skulle inom kort falla på sina egna ben, eller på sina egna deviser. Allt som vi bedyrade i samhället, skulle visa sig vara helt meningslöst och tomt. Tomt från medlidande, medmänsklighet och igenkännande.

Även om jag längtade efter ett nytt liv som var befriat från virtuella måsten och påhittade regler som inte följdes av andra än de som inte hittat på dem, kunde jag inte direkt påstå att jag längtade efter en fullständig nystart. Men en nystart och en helt ny kamp var vad som väntade mig. Och min familj.

Världen slutade inte med en väldig explosion eller ett långsamt sönderfall, skapat av ekonomier helt ointresserade av förbättring utan bara tillväxt. Den slutade inte med en invasion av främmande trupper eller ett plötsligt angrepp av sjukdomar eller levande döda.

Världen i lilla Sverige slutade bara. Helt tyst. Bara sådär.

Helt plötsligt fanns ingenting som vi var vana vid längre. Det fanns ingen att ringa, ingen att messa, ingen att Snapchatta, inga foton eller filmer att like:a på sociala media. Helt plötsligt upphörde allt att existera. Allt som mänskligheten i Sverige 2019 trodde betydde någonting, försvann den dagen då elen och internet försvann.

I Kista (sveriges Silicon Valley), var strömavbrott något som vi inte upplevt på många år. Senaste gången jag var medveten om händelsen var nästan tio år sedan och under denna tid har jag ändå sett brinnande bilar, fordon som legat upp och ned på gatan och rån i den välbesökta gallerian. Men idag var det något som hände, något som jag var oförberedd på, även om jag förberett mig för händelsen i flera månader.

Jag hade en stor offert, som jag var tvungen att färdigställa under denna torsdag. När klockan var 15:30 skulle jag avsluta arbetet, packa ned min MacBook Pro i väskan och bege mig hemåt för att äta en snabb middag och sedan ta bilen till träningen tillsammans med min son.

Det var bara en och en halv timme kvar tills dess och jag närmade mig slutet av offerten. Det var bara några licenstermer kvar att bena ut innan jag var klar med den perfekta lösningen åt vår nya kund. De skulle bli väldigt nöjda!

Min kollega vände sig mot mig för att höra hur det gick med upphandlingen. Jag såg på hans min att han försökte muntra upp mig i det hårda arbetet genom att skämta lite med mig. Vi brukade alltid ägna några minuter om dagen åt att skoja med varandra och se till att humöret var på topp.

Precis när han öppnade munnen för att leverera ännu ett dåligt skämt, iakttog jag att lamporna i taket blinkade frenetiskt. Ljuset slocknade men efter någon sekund blinkade ljuset till igen och återupptog sitt arbete. Lamporna kändes inte lika entusiastiskt ljusa som innan, men fyllde sin funktion ändå.

Min arbetskamrat kom av sig fullständigt, nämnde något om den förbaskade förorten, och återvände sitt fokus till den lysande skärmen framför honom. Jag tittade en extra gång på honom för att vara säker på att inte missa något av hans härliga skämt vilka han brukade häva ur sig, innan jag åter fokuserade på min egen skärm. Dags att göra klart affärsförslaget!

”No internet connection”

Jag suckade högljutt. Det var inte första gången som det nya, dyra WiFi-nätet som vi investerat i, ställde till problem. Många av mina kollegor hade under veckorna haft problem med att ansluta mot det nya nätverket, men själv hade jag inte haft problem. Kanske var det dags nu då?

Ögonbrynen på mina kollegor i gruppen sjönk. Ingen verkade trivas med det faktum att de alla hade förlorat kontakten med internet. Visserligen funkade fortfarande själva nätverket, men kontakten med omvärlden var död. Det var torsdag, och mycket skulle slutföras innan helgen var i antågande. Fredagen var för de flesta en ”jobba hemma”-dag, men inte om torsdagens arbete var till intet.

”Är det bara jag som inte har internet”, frågade jag rakt ut. Alla mina kollegor skakade på huvudet. Några av mina arbetskamrater längre bort började svära och klaga på IT-avdelningen.
”Det är ju för fan helt otroligt! Här investerar vi hundratusentals kronor i ett helt nytt WiFi, ett av de bästa som finns på marknaden. Och så är det någon jävla idiot från Tyskland som installerar Accesspunkterna och kopplar hela jävla skiten fel. Hur svårt ska det vara?”

Det dröjer inte länge innan vår smått nervösa IT-tekniker kommer ner till vårt våningsplan och försiktigt förklarar att han inte har något med saken att göra. Felen som tyskarna har åstadkommit, är fixade för flera dagar sedan. Det som vi upplever nu är något som är helt frånkopplat vårt fina, nya, dyra WiFi.

Jag kopplar bort min iPhone från laddningsuttaget och ser att jag har full täckning, både när det gäller kopplingen till WiFi och på 4G-nätet. För skojs skull, klickar jag på ikonen för Facebook men möts bara av meddelandet ”Ingen koppling till internet, försök igen senare”. Jag kopplar bort WiFi-nätet snabbt men möts av samma meddelande från 4G-nätet.

Halvt skräckslagen, klickar jag på hemknappen, sedan ikonen för telefonsamtal. Av misstag trycker jag flera gånger på raden ”Älskling – iPhone”, men det spelar ingen roll. Min iPhone förstår vad jag vill och försöker ringa upp min hustru. Det är helt tyst i telefonen och när jag lyfter min smarta telefon för att titta på skärmen, möts jag endast av texten: ”Calling…”

Ingen ton. Ingen mer information. ingen kontakt.

Jag befarar det värsta och tittar nervöst på mina kollegor. Sen slocknar allt. Lamporna i taket ger upp. Min iPhone, min MacBook Pro och den externa skärmen stängs av på samma gång och lämnar inget annat än svarta, blanka fönster fyllda av tomhet…

Du hittar samtliga kapitel samlade i kronologisk ordning här.

2 reaktioner på ”När tiden tog slut – Kapitel 1”

    1. Hejsan!
      Nej, det är klart. Men var det verkligen bara elektriciteten som försvann eller hände något annat?
      Ingen vet ännnu… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *