Etikettarkiv: När tiden tog slut

När tiden tog slut – kapitel 734

“Det här stället ser bra ut, Luca! Titta! Vildsvinen har gått fram som en dammsugare i terrängen. Hela marken är uppriven!”
Hans sexåriga son tittade på marken och log upphetsat, men sedan tittade han på sin pappa med ett höjt ögonbryn, sådär som bara han kunde.

“Pappa, vad är en dammsugare?”.
Enrique Vásquez tittade på sin son och lät ett brett leende breda ut sig över ansiktet.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – kapitel 734

När tiden tog slut – Kapitel 24

Människor som går längs med gatan, med sina feta näsor så nära glasrutan på sina telefoner att det nästan blir feta, grisiga avtryck på skärmen. Människor som tror att de är upphöjda på något sätt bara för att de lyckats låna till sig pengar för att köpa en ny flådig bil eller den allra senaste smarta telefonen av valfritt märke, tillverkad i en fabrik i Kina.

Människor. Han hatade dem allihop av hela sitt hjärta. Men redan för några dagar sedan, hade han lyckats släcka ett av alla dessa brinnande tomtebloss till “liv”. Känslan var oslagbar och han hoppades att få känna av den igen, väldigt snart. Aron mötte den svenska apokalypsen med ett brinnande hjärta och med ett stort, brett flin över hela ansiktet.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 24

När tiden tog slut – Kapitel 23

“När mörkret faller känner jag mig lika jävla ensam som dig”
Sthlm Underground

Petras välkomnade mörkret. Det var den andra dagen som han tillbringade i de ofärdiga vindsvåningarna allra längst norröver i Stockholms nordligaste del. Det luktade fortfarande gott av det kapade träet som skulle bli en del av de nya lägenheterna.

Hans vänner hade väntat på honom i flera timmar dagen innan. De inväntade lunchen som han skulle hämta från Täby centrum, en lunch som de aldrig fick avnjuta eftersom den fortfarande låg kvar i hans kraschade bil.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 23

När tiden tog slut – Kapitel 22

Känslan att gränsla en cykel var obeskrivlig för Mattias. Det var inte bara det faktum att han redan hade gått alldeles för många mil eller att han hade sovit den utmattades sömn bak i bandvagnen alldeles för många gånger.

Istället var det frihetskänslan som han uppskattade mest; känslan av att själv kunna trampa sig fram mot det mål som han mer eller mindre frivilligt hade satt framför sig. Målet som han till varje pris skulle nå.

Hemma i Bromma hade han sin familj som förmodligen väntade på honom. Inte en utmaning skulle få stå i vägen för honom, allt motstånd skulle krossas!

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 22

När tiden tog slut – Kapitel 21

Det tog en bra stund att navigera sig fram till den allra nordligaste delen av huvudstaden, men till slut stod Madeleine och Petras vid Roslagstullsrondellen. Bakom sig hade de Kräftriket och Brunnsviken, framför sig hade de storstaden med allt vad det innebar.

Petras berättade på sin charmigt brutna engelska att han var väldigt nära sitt mål nu. Vindsvåningarna som de jobbade med var bara några minuter härifrån och han frågade återigen Madeleine om hon inte ville stanna ett tag i skyddet av byggprojektet för att vila upp sig innan hon fortsatte.

“Thank you, my friend. But I have lots of energy left in me. The sun is rising and I really need to find my daughter”.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 21

När tiden tog slut – Kapitel 20

Jag tog den långa vägen hem; tillbaka mot affären där jag stod och väntade på “grön gubbe” innan jag kom till sans och fattade att det inte skulle komma någon gubbe över huvud taget. Jag tittade ändå ordentligt åt vänster, åt höger och sedan åt vänster igen innan jag korsade Birger Jarlsgatan.

Tiggaren utanför ICA var borta sedan länge och förutom ett par vilsna själar, såg jag inte mycket till liv i min del av staden. Skönt!

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 20

När tiden tog slut – Kapitel 19

Åh, saliga moder vilken härligt kaotisk situation han befann sig i nu! Alldeles nedanför motorvägen i höjd med ICA Maxi Lindhagen, stod han och log så stort som det bara gick.

Allt var precis så som han hade drömt om och önskat. Bilar stod i brand, folk grät och tjöt som stressade grisar och människorna som inte drabbats av olyckor, var helt förvirrade.

Har ert älskade internet försvunnit nu apjävlar, tänkte han för sig själv. Har elen OCKSÅ försvunnit? Vad jobbigt det måste vara för er som är så urbota korkade.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 19

När tiden tog slut – Kapitel 18

Madeleine tillbringade ett tiotal minuter tillsammans med den tacksamme mannen i Mercedesen. Han presenterade sig som Petras och var från Litauen, men arbetade som byggare i olika projekt i Stockholms innerstad.

Efter att ha plåstrat om och hjälpt honom ur bilen, frågade Madeleine vart han skulle ta vägen och om allt var bra. Petras skrattade och pekade mot staden.

Pirma padaryk darbą, o po to daryk ką nori, lady. First I do what I must, then I relax. First get to workplace to see if friends are there, then we relax and heal.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 18

När tiden tog slut – Kapitel 17

Fy fasen vad mycket skog vi har i Sverige, tänkte Henriksson när han snubblade fram över mossa och ris i den skånska skogen. Han och hans lilla trupp om sammanlagt fyra individer befann sig några kilometer söder om Hässleholm. Uppgiften just nu bestod endast i att så snabbt som möjligt anskaffa transportmedel som gav bättre utdelning när det kom till ration mellan förbrukad energi och kilometer väg de lagt bakom sig.

Löpning och marsch funkade bra ett tag, men med tanke på att de skulle ta sig från den sydligare delen av riket till det som de allra flesta idioter trodde var mitten, alltså Stockholm, gjordes bäst på annat sätt. Därför hade de alla fyra som mål att hitta varsin LTAC; Lätt Terränggående AttackCykel, som de lite mer robusta cyklarna skämtsamt kallades i hans förband.

Att cykla i tjugo till trettio kilometer i timmen slog definitivt det monotona läget att sätta en fot framför den andra. Fick de ont i bakdelen, kunde de roa sig med att marschera i tre till fem kilometer i timmen.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 17

När tiden tog slut – Kapitel 16

Jag kunde knappt tro att det var sant! Snart var jag hemma i säkerhet med min familj! Hjärtat bultade snabbare och jag kände blodet pulsera i tinningarna.

Jag hade gjort rätt val att korsa motorvägen i höjd med Hagaparkens nordligare del; övergången vars väg gick rakt mot Koppartälten. Det var visserligen tumultartade scener som utspelade sig framför mig här med, men det kändes på något sätt inte lika hotfullt och kaotiskt. Kanske var det för att jag kände igen terrängen så väl nu?

Samtidigt som jag kände av ryggsäckens skavande mer och mer, växte även osäkerheten om hur det skulle se ut i mitt kvarter. Jag var full av hopp, men på något sätt ändå väldigt osäker och orolig.

Fortsätt läsa När tiden tog slut – Kapitel 16