Det har blivit svårare och svårare att skriva i dagboken. Inte för att livet blir svårare, utan för att det är utmanande att skriva något intressant. Det mesta har blivit en vardag, ett nytt normalläge eller ett nytt sätt att leva.

Vi har inte längre hopp om att låta vår son gå i skolan vid fler tillfällen denna termin. Visst är det tragiskt och lite ledsamt, men än så länge klarar åtminstone han av sina plikter med godkänt betyg.

Efter att jag skrev mailen till lärarna som ni kunde läsa i dagboken, dag 39, ringde biträdande rektor upp mig. Till min lättnad, var hans ton inte full av misstanke eller negativitet utan snarare tvärtom. Han var imponerad över hur sonen orkade hålla jämna steg med sina kamrater som går i skolan. Han berömde oss som föräldrar att vi klarade av att se till att han skötte motion, välmående och studier såpass bra.

Vi var ju oroliga att vårt barn skulle behöva extra insatser för att komma ikapp, eller i värsta fall behöva gå om en årskurs. Men tack och lov, bedyrade den biträdande rektorn mig att det absolut inte skulle vara nödvändigt. Stor lycka i hemmet!

Men så var det det här med en sund arbetsplats.

Jag vet att det är oerhört viktigt med vardagsmotion och att röra på sig. Jag vet att det inte går att sitta och jobba på vanliga stolar som finns hemma. Jag vet att jag måste motionera. Ändå har jag i karantän under denna tredje månad fallit i fällan.

Mina ben värker oavsett hur jag sitter, står eller ligger. Ryggen smärtar när jag ligger eller sitter. Min kropp skriker STOPP, och har gjort det sedan i slutet av förra veckan. Jag måste ta smärtstillande tabletter tidigt på morgonen och på eftermiddag samt kväll. Kroppen fungerar inte annars.

Men självklart är rörelse oerhört viktig. Jag har suttit illa i flera månader, inte rört speciellt mycket på mig (syns på vågen och i spegeln). Därför har jag under helgen tagit många och långa promenader, både i staden och i skogen. Och det funkar!

Jag vill därför påminna om vikten att röra på sig. Mycket. Gör inte som jag som sitter framför datorn och förmodligen jobbar mer än om jag hade varit på kontoret. Res dig upp. Gå ut. Andas utomhusluft och sträck på dig. Alvedon är bra ibland, men låt inte smärtan av att sitta still bli en anledning till att använda dem.