Det är ungefär 5 år sedan vi sist fick läsa om Adam och Jasminas äventyr i Helena Söderbloms ungdomsberättelser där När fjället tystnar var den senaste. Boken slutade i en liten ”cliffhanger” där Jasmina fick ett privat meddelande där någon påstod sig vara hennes syster. Men hon har ju inga syskon?

I När havet kallar får vi på nytt följa Jasmina och Adam i början av deras sommarlov – en ledighet som ska visa sig omtumlande för de båda ungdomarna.

I den här boken har själva fokuset skiftat från mer eller mindre allvarliga kriser (elbortfall i staden eller krisläge på fjället) till något som är högaktuellt i dagens läge. Nämligen en människas identitet, både den fysiska eller nära identiteten men även den digitala identiteten som mer och mer genomsyrar både oss vuxnas, men i synnerhet våra ungdomars vardag.

En del vardagsproblem uppstår i början av boken, vilka gör att Jasmina inte följer med sin mamma på semester utan istället följer med Adam och hans familj ut på en seglats i skärgården. Och när Jasmina plötsligt får kontakt med sin förmodade halvsyster igen, sätter boken fart i ett rasande tempo. Jasmina kastar sig tanklöst in i situationer som potentiellt kan vara farliga.

Jag gillar verkligen hur Helena i den här boken lyckas förmedla något som jag vill likna en light-version av en cyberthriller, trots upplägget med alldeles vanliga barn som gör alldeles vanliga saker. Många frågor uppstår och jag tvingas ofta fundera själv på hur jag själv skulle gjort i liknande situationer.

I den digitala arenan brottas vi rent säkerhetsmässigt hela tiden med problematiken att våra identiteter alltid är lovligt byte för en antagonist, samtidigt som vi ger mer och mer av våran integritet i utbyte mot nya appar och nya sätt att umgås. I boken brottas också huvudpersonerna med frågeställningarna gällande om man kan lita på att personen i ”andra änden” verkligen är den som den utmålar sig att vara, eller hur man klarar sig utan alla de digitala hjälpmedel som vi har i mobilen idag.

Det är en skrämmande verklighet som vi och våra ungdomar lever i och jag tycker att Helena träffar rätt gång på gång i sina beskrivningar av både tvekan, hopp och misstänksamhet som Adam och Jasmina får uppleva.

Boken är skriven för en publik på mellan 9-12 år och här anser jag att språket och själva flytet i boken är perfekt. Det går fort att läsa kapitel efter kapitel och jag som läsare drivs hela tiden på av viljan att få reda på mer. För en reels- och TikTok-influerad tonåring är detta nog ett måste och här känns boken perfekt – den går att läsa i ett nafs.

Men personligen tycker jag att berättelsen slår otroligt hårt i hjärtat som förälder. Det finns så många saker i boken som får mig att rysa av obehag när jag sätter mig in i situationerna som målas upp. Och prepper-hjärnan söker lösningar som kan lösa dessa outhärdliga, ångestframkallande scenarion.

Visst finns det inslag av små, katastrofliknande händelser i boken som liknar dem i de föregående böckerna. Men den absoluta pulshöjaren i den här boken handlar om något så enkelt som en trasig mobiltelefon i kombination med en tonårstjej som går sin egen väg.
Läs så får ni se!

Som vanligt, rekommenderar vi på vardagsprepping gladeligen Helena Söderbloms böcker. När havet kallar är inget undantag, snarare en uppmaning att läsa den omedelbart.

Boken som lästes inför recensionen tillhandahölls av Helena Söderblom. Besök gärna hennes websida där du kan beställa signerade exemplar av hennes böcker.