81 dagar. Snart tre månader i frivillig, något avslappnad karantän. Jisses!

Förutom att kroppen tar ordentligt med stryk och att livet börjar te sig aningen vardagligare än vanligt, är det ”business as usual”. Det är konstigt att IT-branschen aldrig saktar ned eller lugnar ned sig. Visst finns det ett mycket större behov av teknologi för att vi ska kunna köra våra möten och sköta alla affärer men samtidigt önskar jag på något sätt att allt kan lugna ned sig lite.

Förra veckan, passade jag på att ta ut fyra semesterdagar. Dels för att företaget jag jobbar på vill att vi gör så (semestern är ju redan inbetald på kontot). Det var oerhört skönt, även om jag inte gjorde något speciellt förutom att spela spel och vila. Att jobba hemma innebär för mig inte att jag sträcktittar på serier på Netflix, utan snarare att jag sitter stilla längre, jobbar längre och försöker styra upp projekt senare under kvällen eller natten…

Smärtan i kroppen blir jag påmind om titt som tätt. Även om jag tar morgonpromenader och ser till att jag uppnår mina 10.000 steg om dagen, är det ändå svårt att hitta bekväma sätt att sitta eller ligga när kvällen kommer. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med min kropp.

Den svenska ställningshållningen kring Covid19 lämnar mig inte heller med någon sorts glädje eller tillförlit. Igår hade vi 0 dödsfall och idag över 50 personer som bragts om livet i smittan. Jag ska inte yttra mig mer om detta förutom att påstå att det hade varit bättre om vi gjort ”som alla andra”. Nu är våren här och inget kan stoppa svensken som vill grilla, bli full, umgås med vännerna i parken och ta en öl på uteserveringen.

Ingen tar viruset på allvar verkar det som. Allt handlar om dig. Om ”mig”. ”Jag är stark och skiter väl i ett litet virus”. ”Bäst att få det nu så man slipper skiten” är saker som jag hör hela tiden. Jag orkar inte så mycket längre. Varför är det så svårt att förstå att vi är fler än du?

Men strunt samma. Jag är ingen virolog eller smittskyddsläkare. Jag är ju bara en vanlig människa, en i statistiken. En pytteliten prick i en pivot-tabell.

Men något som jag blev oerhört glad över, var sonens mentors svar på ett mail som jag skickade i måndags, vilket berörde städning och tömning av skåp i skolan. Jag skrev:

Hej!

Vi tänkte tömma Maxis skåp nu på torsdag morgon så att vi slipper trängsel. Men jag undrar hur vi ska göra med läroböckerna, ska vi lämna dem till skolexpeditionen?
Jag antar att ni ska använda nya böcker nästa år och att samtlig litteratur ska återlämnas?

Ha en bra dag och stort tack för ert tålamod med Maxis studier hemma. Hoppas att läget är bättre inför höstterminen 🙂

Och fick till svar:

Hej Martin!
Lägg alla läroböcker i en påse och lämna in till expeditionen.
Bra jobbat med Maxis hemstudier, ni förtjänar en medalj.

Nu kan jag sova med ett varmt hjärta. Skolan har åtminstone förstått att vi kämpat med sonens studier. Hårt. Jobbigt. Intensivt.

Nu är det sommarlov!
Se till att barnen sköter distansering, hygien och tänker efter vad de pysslar med. Som vanligt!

Lyssnas på just nu:
Senaste albumet av Tove Lo: Sunshine Kitty