Vet du? Jag älskar bröd. Och faktum är att jag förmodligen delar min åsikt med många generationer av överlevande. Under tusentals år har vi nämligen mer eller mindre överlevt på denna magiska blandning av mjöl, vatten och jäst.

Bröd finns i otaliga former och liksom livet i sig själv, finns det en mängd olika sorter. Det finns ingenting som kan få mig att le på samma sätt som när jag sätter tänderna i ett nybakt bröd med lite smör på. Smör som sakta smälter och integreras med den frasiga måltiden som är så fantastiskt god.

Jag vill återigen återkomma till ett av podcasten Dystopia’s avsnitt där det i inledningen målades upp scenariot där en man kånkade en 25-kilo tung mjölsäck på ryggen. Det var en fantastisk skildring av hur ett krisscenario förmodligen ser ut. Åtminstone i det fall då någon i familjen kan göra något med mjölet.

På sistone har jag fokuserat en väldig massa energi kring bakning. Jag bakar bröd i princip varje helg och förfinar mina kunskaper kring de olika degarna. Jag gör fel, lär av mina misstag och förbättrar processen en smula. Till slut finner jag min egna väg och lyckas skapa ett bröd som passar mig och de flesta i familjen.

Det här inlägget blir inte speciellt långt, men jag önskar gärna att någon mer än jag lär sig något av det. Lär dig att baka för hand. Lär dig de olika komponenternas egenskaper och hur du ska hantera dem. Lär dig att göra något gott från grunden.

Hitta något i dig som du glömt, eller som du vill väcka till liv. Kanske kan det bringa dig och din familj glädje senare i livet?

Mitt bakande har i alla fall väckt något inom mig; viljan att göra (något) gott och att förfina den egenskapen. Jag fick ett recept på bröd av en prepper-kompis som jag har provat några gånger nu. mjöl är ju så fint, eftersom det är så billigt att köpa. Därför experimenterar jag vilt nu.

Jag fick ett recept på baguetter och det har jag provat att göra nu i några omgångar. Men brödet blir inte riktigt så som jag vill ha det. Visst är det fortfarande hundra gånger bättre än ”bake-off”-bröd, men jag vill ändå få till den där syrliga, sega karaktären i min baguett.

Därför har jag nu börjat snegla på vildjäst och vad den kan ge för karaktärsdrag till min bröd-prepp. Jag har redan satt en sats med lite honung, russin, socker och vatten ovanför spishällen. Under en middag i helgen, berättade våra vänner att det som jag höll på med, var ren och skär Levain-vetenskap. Det gjorde mig en smula stolt och rädd på samma gång.

Men vi får se vad detta äventyr tar vägen. Vildjäst öppnar upp en enorm port av möjligheter när det kommer till beredskap för mig. Och om det dessutom smakar väl, är jag inte den som är den.

Vi får se hur det ter sig om några dagar. Häng med på resan!