Pandemidagboken: Dag 26

Hej igen!
Inläggen eller dagboksbladen skriv inte lika tätt längre och just nu av en enda anledning; IT-Sverige går på högvarv! Under slutet av förra veckan och hela denna vecka har jag i princip jobbat mellan 07:30 till 23:00. Självklart med raster av promenader, umgänge med familjen och andra sysslor. Men ändå!

Microsofts tjänst för grupparbete ökade under loppet av några veckor från ett tiotal miljoner användare till 44 miljoner, något som inte ens denna ofantliga mjukvarujätte har lyckats ta höjd för.

Men amerikanska företags framgångar hjälper föga situationen vi har i vårt avlånga land. Idag är vi uppe i snart 8500 smittade och 687 avlidna på grund av Covid-19. Det var länge sedan jag följde presskonferenser eller budskap från vårt lands ledning. Av någon anledning känner jag att informationen är slätstruken, mellanmjölkig och återupprepande.

Visst. Kurvan har börjat plana ut. Visst är planen sund någonstans där långt, långt borta; att ta i med hårdhandskarna när det verkligen behövs. Men samtidigt undrar jag om vi har några hårdhandskar kvar i beredskapsförråden.
Nä, just det. Vi har ju inga beredskapsförråd kvar.

Jag känner tyvärr fortfarande att vi saknar en tydlig kommunikation från vår ledning i denna kris. Ska jag hitta någon som kan tala klarspråk till mig som invånare, måste jag uppenbarligen leta mig till alternativa källor – något som inte alltid leder mig rätt i sanning.

Men några guldkorn, några sanningssägare och några pedagogiska individer finns det dock runt om i världen. I min bok, sätter japans premiärminister Shinzo Abe en standard som jag inte har sett tidigare när det kommer till gemenskap med folket.

I sitt tal till nationen, berättar han konkret om dagsläget och räds inte för att måla upp hur det ser ut i Japan om en dag, en vecka eller en månad om inte krafttag tas. Därefter tackar han hjärtligt alla de som idag kämpar i vården för att ge hjälp åt de som är smittade.

Han fortsätter med att berätta vad han och hans rådgivare har kommit fram till. De tar ansvar och står för sitt beslut; ”State of emergency”. Om ni orkar följa hela inslaget (cirka 25 minuter) får ni dessutom reda på hur den japanska staten bidrar till välfärden i denna pressade situation. Liksom i Sverige, håller affärerna fortfarande öppet och den kommunala trafiken kör som vanligt (fast i tid i Japan).

Jag noterar dock ganska omedelbart två saker som skiljer våra länder åt. För det första, är japaner otroligt plikttrogna sitt land och sitt styre. Om Abe säger till folket att stanna hemma, då gör de det. Det andra är att den japanska staten istället för att pumpa in miljarder till företag och bidragstagare, istället väljer att dela ut pengar till de helt vanliga invånarna. Medborgarna.

När varje hushåll får en påse pengar, kan de själva välja var de ska spendera dessa. Med andra ord elimineras omedelbart fusk och hyckleri; medborgarna använder sina pengar för att köpa varor på samma ställe som de vanligtvis gör. Ganska logiskt tycker jag!
Men. Japan är ett väldigt annorlunda land om vi jämför med Sverige (tyvärr till vårt rikes nackdel).
En relativt bra sammanfattning finner du här, utgiven av The Guardian.

Med detta sagt. Jag avskyr såklart inte vårt land. Men jag önskar att de styrande som dagligen ansvarar för kommunikationen till oss medborgare, är tydligare, visar lite mer ”stake” och framför allt berättar vad planen är. Lite som Abe gör. Så svårt kan det väl inte vara?

När det kommer till rättframhet och att svara rakt och ärligt på frågor, är det få individer av titeln epidemiolog som kan få mig övertygad. Emma Frans tillhör dock undantaget , och hennes besök hos Youtube-peronligheten ”Matgeek” är nog ett av de bättre exemplen på pedagogik när det kommer till Covid-19:

Ett annat bra exempel på pedagogik som jag anser att vi saknar i vårt rike, levereras från U.S.A. och i formen av Duc Cong Vuong; en välutbildad doktor från Texas som på ett mycket bra sätt förklarar hur viruset smittar, vad som händer i kroppen när viruset fortplantar sig och vad det är som gör att människor dör av Covid-19.

Nu måste jag lägga mig för att sussa lite. En dags arbete till, sedan blir det förhoppningsvis lite lugnare. Glad Påsk, kära läsare! Glöm inte vattnet, vattenfiltret, maten och att ta vara på varje möjlig stund tillsammans med de du älskar och håller av!

2 reaktioner på ”Pandemidagboken: Dag 26”

  1. Hej, jag tycker det verkar som att du har blivit en så kallad expert, både inom området epidemi och ekonomi. Och att dagboken kanske fungerar mer som en terapi för dig. Helt ok med terapi. Säkert finns de många som håller med dig också. Men du hämtar din inspiration från källor som passar dig och din agenda, och jämför allt med det du tycker är typ best in class.
    Självklart kan man kritisera olika åtgärder på vår hemmaplan. Vad som är rätt och mindre rätt eller rent av fel går inte att avgöra nu. Dina förslag kan och är redan sågade av officiella och trovärdiga källor.
    Personligen tycker jag att du bättre ägnar tiden åt ditt jobb och i övrigt till prepping för individ och familj, som tidigare, inte försöka vara experten utanför den boxen. Eller döp om din site.

    1. Hej Per!
      Jag vill absolut inte utnämna mig till expert inom detta område, och jag hoppas att mitt inlägg visar på detta då jag vare sig ger rekommendationer eller tips på hur regeringen ska sköta sitt jobb. De har säkert en plan som kommer att funka. Men det jag skriver är ju att jag saknar den raka och tydliga kommunikationen till oss medborgare.
      Och syftet med dagboken är, precis som du skriver, ett sätt att ventilera tankar; inte att föreslå lösningar. Lite som blogg-formatet är tänkt från början.
      Men, jag håller med dig. Det har varit lite mycket pandemibloggen.se på sistone. Det är hög tid att preppa vidare och kanske dokumentera lite skogsäventyr med produkttester – de inläggen tycker du väl om? 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *