Att prata om “hemska” saker med sina barn är det lätt att försöka undvika. Ibland kan vi till och med ta till lögner för att slippa prata om något jobbigt eller något som vi inte har svar på. Döden är ett praktexempel på detta, psykisk ohälsa är ett annat. 

Ett tips kan vara att börja från andra änden – alltså inte att berätta för barnet om kriser utan att lyssna på dem, fråga dem. En ganska talande definition av ordet kris är “En negativ situation som är mycket svår att lösa, och som innebär många problem eller mycket lidande.”. 

Utifrån den förklaringen är det kanske enklare att prata med sitt eller sina barn. Vad anser de vara en kris? Kanske är det om ljuset skulle försvinna plötsligt? Kanske är det om någon går bort? Kanske är det att internet slutar funka? 

Baserat på svaren du får kan ni lugnt prata, eller varför inte diskutera och leta information tillsammans gällande saker som: vad är det som kan göra att ljuset plötsligt försvinner? Vad kan vi göra om det häner för att se något i hemmet? Är det något annat som drabbas om ljuset försvinner? Vad ska barnet göra om de är ensamma hemma när något händer? 

Här går det att skapa långa tankeprocesser för alla inblandade. Som du säkert själv märker, handlar det till exempel om att alla ska veta var närmaste ljuskälla finns som du läste om i lucka 15, kanske att planera och öva en dag utan el, som i lucka 16? 

Se till att våga ta dialogen och att göra något bra och utvecklande av den! 

Du stödjer oss enklast genom att surfa till Patreon och väljer din nivå efter dina förutsättningar.