Pandemidagboken: Dag 5

Hej hej, hallå dagboken!

Idag blir det ett kortare inlägg, mest för att jag känner mig väldigt trött så här på kvällskvisten. Det har varit ännu en dag och ännu en presskonferens rätt och slätt. Presskonferensen gav mig inte så mycket, förutom en insikt i att de som talar till oss börjar bli lite duktigare på att kommunicera.

Även om det känns skrämmande att höra talas om att många kommer att dö av viruset, är det åtminstone ett steg mot att börja tala bister sanning.

I övrigt har dagen kretsat väldigt mycket kring arbete för min del. Efter tre intensiva möten som avlöste varandra med några minuters luckor, var det skönt att tvinga ut sonen på en gemensam promenad. Inget stärker så som frisk luft i lungorna!

Men självklart känner vi fortfarande ångest och oro kring skolgången. Eftersom familjen är i ett utsatt läge, skulle det kännas oerhört bra om sonens skola började med distansutbildning. Samtidigt förstår jag vad som sägs. Det finns en risk att stänga grundskolan då vi riskerar att få ett underskott av vital personal till exempel på sjukhus. Far- och morföräldrar kan ju knappast sitta barnvakt, då de ofta är en del av riskgrupperna.

Men. Personligen tror jag att det skulle lösa sig på något sätt. Det är bara att vi i vårt rike är så främmande inför kriser. Jag tror att om alla medborgare i Sverige verkligen inser att vi är djupt inne i en riktig kris, kommer vi att komma samman på något sätt. Ungefär som under ett krig. Jag tror att om skolorna skulle stänga helt, skulle vi alla tvingas att ta itu med de små vardagsproblemen. Och jag tror att vi skulle lösa det galant; kanske med spontana föräldrakooperativ där vi turas om att ha ett mindre dagis hemma, kanske med skolor för de barn vars föräldrar måste jobba för rikets väl.

Men jag är ju bara människa. Jag har inte förmågan att distansera mig så långt från vardagslunken att människorna i min närhet blir siffror i ett Excel-ark eller punkter i en samhällsekonomisk- eller samhällskritisk plan. En plan där dödsfall mäts i procent, relativt till befolkningsmassan. Jag menar såklart inte att de styrande är elaka eftersom de behöver se saker på det sättet. Jag menar bara att jag inte är kapabel till att förstå.

Dagens idiot:
Den individ som har köpt in stora mängder andningsskydd från Kina och ”tog en enorm personlig risk”, för att sälja vidare för ockerpriser via internet till invånare i Sverige. Inte nog med att det är uppenbart var intresset ligger då priserna är tiofalt högre än normalt. Han/de säljer dessutom FEL andningsskydd (FFP 2). För att skydda sig mot virus krävs skydd med klassen FFP 3, något som jag redogjorde för i mitt inlägg ”Andningsskydd för krissituationer”. Jag tänker inte ens klistra in länken till webplatsen, eftersom det helt enkelt inte är värt det.

Dagens bästa skämt:

Ta hand om er och se till att ta hand om de som behöver er!

En reaktion på ”Pandemidagboken: Dag 5”

  1. Tjenare!
    Såg en artikel ifrån st.nu (Sundsvallstidning) angående corona och där visar de checklista vid påklädning för personal på sjukhuset vid coronaviruset. Där står bland annat ”Munskydd IIR eller andningsmask FFP2 vid aerosolbildande procedurer”
    Så FFP2 verkar tillräckligt

Lämna ett svar till Tobias Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *