I förra inlägget i denna lilla serie, gick jag igenom konceptet med mylarpåsar och hur dessa kan användas tillsammans med syreabsorbenter för att öka livslängden rejält på torrvaror.
Den här gången ska jag försöka att förklara hur vi gjorde och vad vi tänkte på när vi packade våra torrvaror som vi inhandlat i vår senaste ”prepper shopping spree”. Vi följde inte listan som medföljde i paketet riktigt; mest för att vi inte äter bönor och sådant. Men det blev en hel del i alla fall.
Ända sedan jag började preppa, har jag förvånats över hur kort hållbarhet det är på de torrvaror som vi behöver i vårt skafferi. Det sägs ju såklart ”Bäst före, ofta bra efter”, men när det kommer till prepper-förrådet vill jag ju absolut inte chansa. Det är ju påtagligt dåligt om krisen faktiskt slår till och matvarorna som vi bunkrat visar sig dåliga, kanske farliga rent utav.
Ju mer jag forskade, Googlade och pratade med folk, desto mer förstod jag att lagring av mat handlar väldigt mycket om förpackningen som matvarorna förvaras i. Vissa ingredienser kan i princip lagras för evigt om de förvaras korrekt.
Det sägs att ett liv utan riktning eller mål, är ett fattigt liv. Till devisen hör att det ofta inte är själva målet som är det egentliga målet, utan resan dit och erfarenheterna som det för med sig. Som vi får på köpet.
Om du lyssnar på min podcast, har du säkert lagt märke till att ganska många avsnitt handlar om de påstådda trösklarna som ”man måste” ta sig över. Denna punkt i podcasten grundar sig i de första avsnitten där jag intervjuade två personer som känner till beredskap och vet att det viktigt att försöka vara någorlunda förberedd. Men som aldrig har tagit sig dit.
I de fall då du som prepper gör dig tillkänna bland vänner eller arbetskamrater, blir reaktionerna väldigt olika. I de flesta fall väcks förhoppningsvis ett intresse hos motparten, ibland träffar du en like och i en del fall blir reaktionen det motsatta.
Jag tror att det som får en förberedd individ att sucka mest högljutt är kommentaren ”Vad bra, då kommer jag hem till dig när det smäller”. Inte nog med att detta uttalande berättar för dig att individen som du konverserar med inte har förberett något, det bekräftar dessutom att de inte har en tanke på att göra så.
Men hur ska jag förhålla mig till detta? Finns det några motargument som är konstruktiva?
Efter det lyckade experimentet med att öppna en konservburk genom att gnugga den mot betong, upptäckte jag till min glädje att jag hade en burk tonfisk till i fickan! Och eftersom jag hade mumsat i mig den näringsrika fisken med en sked, passade det ju bra med ytterligare ett test.
Att öppna konservburken med sked är enklare än vad det låter. Grundprincipen består återigen av friktion, men där vi applicerar friktionen på en väldigt fokuserad yta.
I mitt lilla kompendium ”31 saker som stärker din vardagsprepping”, var ett av tipsen hur det går att öppna en konservburk om det skulle vara så att det inte finns någon konservöppnare att tillgå.
Eftersom jag försöker leva som jag lär, beslutade jag mig därför att ge mig ut i stadsnaturen och prova huruvida det gick eller inte.
Om du har förberett dig för en kris, eller ”preppat” ett tag, märker du säkert av några saker som har förändrats i din personlighet. Att vara beredd är ett tungt ok att bära, speciellt om du som jag har börjat analysera samhällets strukturer och brister.
Det är lätt att börja se allt i grått eller svart när du väl kommer till insikt över hur sårbara vi är och hur nära en kris vi faktiskt är. Därför tänkte jag ge några tips på hur du kan bibehålla en hög beredskap men ändå ha kul under tiden. Jag tänkte även berätta om vår syn på hur friluftsliv och hur vi ser att den samspelar med beredskap.
Hejsan allihopa det är jag Maxi här igen och idag ska jag berätta om varför jag tycker att livet i skogen är så kul!
När jag vaknar på morgonen och vet att vi ska ut i skogen så blir jag glad och oftast klarvaken av all positiv energi inombords tycker jag. Men det jag inte tycker om är att det ibland blir jobbigt av alla flugor som jag tror är getingar (jag hatar getingar eftersom att jag vill inte bli stucken).
När jag läste igenom boken Bli en zombieöverlevnadsexpert, slog det mig att det inte är lätt att förbereda för allt, speciellt inte för en tokig individ som mig själv. Jag började ju nämligen resan genom att förbereda för en zombieapokalyps.
Men något rudimentärt som Herman Geijer och Claes Tovetjärn tar upp i boken, skriven för våra yngre överlevare, är att det är viktigt att fundera på vad en kris faktiskt är. En av övningarna i boken är för barnen att fundera på vad en kris är i deras värld.
Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen preppar inför; är det verkligen en zombieinvasion?
