Du har sett dem stå stolta i vassen likt enorma ”Corn dogs”, kanske är du en råbarkad överlevare som har ätit färsk kaveldunsrot endast för ett tillskott av kolhydrater?
När dessa växter ska sprida sina frön, exploderar i princip ”kokongen” (eller blomställningen som det egentligen heter) och förlöser maskrosliknande pollen. Eftersom både jag och sonen har ett brinnande intresse för att starta eldar, blev vi mer än nyfikna när vår bras-mentor @nissvik, erbjöd oss en kasse med fluff från denna växt.
Det finns många olika varianter på samma frystorkade maträtter. Men i och med avhandlingen av Summit to Eat Pasta Bolognaise i detta avsnitt, tror jag att vi har provat de flesta märken som finns av denna rätt. Åtminstone när det kommer till det svenska utbudet.
Jag provade även Real Turmat Meat Soup och tyckte att den var fantastiskt smaklös (som en köttsoppa ska vara?).
I helgen, efter att vi fått nävarna kring ljuvligt doftande Fatwood (törved/tjärved) och lyckats tända eld på en liten pinne, fick vi en trevlig utmaning från vännen @nissvik.
Utmaningen bestod i att blöta ned både träbiten vi täljt fram tillsammans med kniven och tändstålet som vi använde tidigare. Självklart provade vi. Och självklart får ni ta del av både snedsteg, misslyckanden och framgång.
Efter relativt stora framgångar med Char Cloth (koltyg) som tändämne, lurade vår gode vän @nissvik oss djupare in i bushcraft-träsket. Och självklart följde vi ivrigt efter mot nya utmaningar.
I helgen hade vi förmånen att sammanstråla och bege oss ut i naturen för att leta upp Fatwood, eller Törved som det heter på svenska. Till vår stora glädje fann vi en mindre tallrot som innehöll en del av naturens välsignelse.
Hej igen! Inläggen eller dagboksbladen skriv inte lika tätt längre och just nu av en enda anledning; IT-Sverige går på högvarv! Under slutet av förra veckan och hela denna vecka har jag i princip jobbat mellan 07:30 till 23:00. Självklart med raster av promenader, umgänge med familjen och andra sysslor. Men ändå!
Microsofts tjänst för grupparbete ökade under loppet av några veckor från ett tiotal miljoner användare till 44 miljoner, något som inte ens denna ofantliga mjukvarujätte har lyckats ta höjd för.
Ännu en dag till ända. När jag insåg att veckan snart var slut, utbrast jag till hustrun:
Vet du, det är konstigt… Och jag menar inte att det är tråkigt att vara hemma hela tiden. Men det är lustigt att tiden går lika fort även om det liksom inte händer något.
Hej hej, hallå dagboken! Finns det något som heter pandemi-slentrian? Alltså den där känslan när man är så fruktansvärt trött på all skit, att man önskar att något nytt kunde hända. I familjen känner vi så nu i alla fall efter 19 dagar.
Men trots att livet känns blasé, trots att vi är oändligt trötta på att vara hemma och trots att det börjar kännas som måndag hela veckan snarare än lördag hela veckan, finns fienden där. Den väntar tålmodigt.
Idag kom vi äntligen ut i skogen igen. Ganska omedelbart infann sig det där, underbara själsliga lugnet även om stresspåslaget var påtagbart då vi kom ut lite sent.
Övningen idag bestod i att göra upp eld och att öva upp oss i att använda koltyg, eller char cloth. Vi fick tips av @Friluftsteknik på Twitter att använda en näverrulle med ”bös” i, och det rådet följde vi.
Så var det fredag igen. En ny dag med allt vad det innebär i form av arbete, presskonferens för att lugna oss, att handla för helgen och försöka hinna med arbetet mellan allt detta.
Vi brukar bege oss en bra bit utanför staden för att handla inför kommande vecka och så gjorde vi också idag. Hyllorna på ICA Maxi i Nacka, gapade fortfarande tomma, åtminstone i avdelningarna för bakning. Vårat lager av Manitoba Cream-mjöl har tagit slut och jag ville därför fylla på det så snart som möjligt. Men det visade sig vara lönlöst idag. Bättre lycka på att annat ställe.