Det har blivit svårare och svårare att skriva i dagboken. Inte för att livet blir svårare, utan för att det är utmanande att skriva något intressant. Det mesta har blivit en vardag, ett nytt normalläge eller ett nytt sätt att leva.
Vi har inte längre hopp om att låta vår son gå i skolan vid fler tillfällen denna termin. Visst är det tragiskt och lite ledsamt, men än så länge klarar åtminstone han av sina plikter med godkänt betyg.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 65Vardagen och livet är en ständig kamp. Kampen mot tristess, mot att tappa fokus och mot att förlora fästet. Nu har familjen varit samlad i över fem veckor; skilda från jobb, skola och normalitet. Den ständiga närvaron och samvaron har blivit det normala.
Även om vi har vant oss vid situationen, är läget inte normalt. Vi har kanske kommit till någon slags normalitet, men mycket annat i omvärlden delar inte vår vardag. Skolan där vår son går är ett bra exempel. De godkänner sonens frånvaro och förstår vår situation, men jag tror inte att de kan sätta sig in i vår situation riktigt ännu. För lärarna blir nog vardagen att återigen registrera sonens frånvaro. En dag till.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 39Ännu en dag till ända. När jag insåg att veckan snart var slut, utbrast jag till hustrun:
Vet du, det är konstigt… Och jag menar inte att det är tråkigt att vara hemma hela tiden. Men det är lustigt att tiden går lika fort även om det liksom inte händer något.
Hon svarade brutalt och ärligt:
I beg to differ…
Igår begav vi oss iväg till en av Stockholms mest välbesökta gallerior, jag och sonen. Uppdraget var att införskaffa en födelsedagspresent till min älskade hustru som fyller år idag. Att ta sig till gallerian runt lunchtid var skrämmande på ett sätt, samtidigt som det var fantastiskt uppfriskande.
Huvudstaden var som vanligt vid denna tid, ganska öde. Men väl framme i gallerian möttes vi av det närmaste jag kan tänka mig komma en zombie-apokalyps. En i princip total frånvaro av folk, människor! En skön upplevelse som jag nog kommer att behålla i många år.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 10Vet du? Igår efter att ha kommit hem från sonens provskrivning, kände jag mig torr i halsen. Det höll på hela eftermiddagen och utvecklades till något som kanske eventuellt kändes som ett förkylningssymptom. På kvällen när resten av familjen hade somnat, var jag riktigt orolig för att jag skulle uppvisa kraftigare symptom.
Men när morgonen kom, var allt som bortblåst; symptom, oro och rädsla. Det är konstigt vad psyket kan lura oss och vad oron kan ställa till med när vi ständigt matas med, och söker upp, domedagsnyheter. Vilka problem vi har idag, 2020…
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 7Som vanligt började arbetsdagen med att vi i vår arbetsgrupp, hade ett morgonmöte i Microsoft Teams. Tack vare de tips som jag och kollegan delade ut under gårdagen, såg vi till att använda video allihop. Så att vi fick se varandra en stund.
Jag som brukar sitta i linne med avstängd kamera, spelade ett spratt och klädde upp mig i vit skjorta och slips innan mötet började. Lite skoj måste man ju få ha med kollegorna!
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 6Min son ligger nu i sin säng och skrattar åt tokiga YouTube-klipp. Jag jobbar fortfarande. Så mycket av vardagen har hänt idag att jag nästan ångrar att jag skrev att ”Det känns väldigt lugnt i IT-Sverige idag” igår.
Självklart har det varit vansinnigt mycket att göra idag då. Vi har lyckats värva ytterligare en stor kund till oss och fått förfrågan av en annan, ännu större. Det blir bråda dagar för mig i arbetslivet framöver.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 4Måndag. I vanliga fall träffar jag mina arbetskamrater framför kaffemaskinen, gäspar och hör efter hur helgen har varit. Men inte idag. Måndag. Idag har jag varit hemma och jobbat tack vare mitt företag och vår starka ledare som redan under förra veckan bad oss att börja jobba hemifrån.
Men denna måndag har varit väldigt lugn. Jag har bara haft ett långt möte, ett fåtal email-korrespondenser samt ett telefonsamtal att hantera. Det känns väldigt lugnt i IT-Sverige idag.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 3
