När sonen efter lunchen en söndag, helt plötsligt utbrister; pappa, skulle vi inte ut och ”preppa” idag, finns det inte mycket annat att göra än att ta grejerna och springa ut.
Vad som var bra med den här övningen var att vi inte hann förbereda oss. I backspegeln ser jag det som ett test på att vi är förberedda. Vi kontrollerade ingen packning och vi vände inte tillbaka för att vi hade glömt något. Söndagsäventyret satte igång vare sig vi hade förberett oss eller inte.
Om du är en inbiten prepper eller om du är nybörjare och har seglat omkring lite på den vilda webben, lär du säkert ha hört uttrycket många gånger förut. Men om du är en nybörjare, eller kanske egentligen inte alls klassar dig som prepper, utan mest bara vill bli lite mer förberedd, kanske du inte känner till de många akronymer som du läser om.
En EDC är i korthet ett samlingsnamn för en liten väska eller låda som du har i närheten av dig varje dag. Tanken är att du ska fylla den med saker som tar liten plats och som är absolut nödvändiga för att klara av små kriser med enkelhet och större kriser lite mer förberedd.
Det känns fortfarande som att prepping, eller förberedelse, inför något som kanske inte kommer att hända, anses väldigt fjärran för många i vårt land. Visst pratas det om krisberedskap i media och visst höjs medborgarnas insikt i sårbarheten i vårt samhälle en gnutta.
För mig personligen har insikten betytt så mycket, både när det kommer till förståelsen av vad som kommer att hända om vi helt plötsligt blir utan el, men även större fynd när det kommer till lärdomen av mig själv och hur jag fungerar och tänker som människa.
Den viktigaste lärdomen jag har upptäckt, är ändå den om hur jag ska kunna förbereda mitt barn för att agera på rätt sätt och att inte bli rädd om något händer.
I söndags begav jag mig ut tillsammans med sonen, hans kompis med mamma, ut på en kortare trekking-tur längs Sörmlandsleden. Till en början var det tjo och tjim men redan efter ett tiotal minuter började det som jag vill kalla vid ”den barnsliga klagan”. Det var tur att vi gick längs med klippor och vatten…
Det började bli tungt att bära packningen och fötterna började kännas av. Så vad gör man som vuxen prepper i detta läge? Jo, man analyserar och försöker förbättra till nästa gång så klart!
Hejsan allihopa det är jag Maxi här igen och idag ska jag berätta om varför jag tycker att livet i skogen är så kul!
När jag vaknar på morgonen och vet att vi ska ut i skogen så blir jag glad och oftast klarvaken av all positiv energi inombords tycker jag. Men det jag inte tycker om är att det ibland blir jobbigt av alla flugor som jag tror är getingar (jag hatar getingar eftersom att jag vill inte bli stucken).
När jag läste igenom boken Bli en zombieöverlevnadsexpert, slog det mig att det inte är lätt att förbereda för allt, speciellt inte för en tokig individ som mig själv. Jag började ju nämligen resan genom att förbereda för en zombieapokalyps.
Men något rudimentärt som Herman Geijer och Claes Tovetjärn tar upp i boken, skriven för våra yngre överlevare, är att det är viktigt att fundera på vad en kris faktiskt är. En av övningarna i boken är för barnen att fundera på vad en kris är i deras värld.
Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen preppar inför; är det verkligen en zombieinvasion?
Hej mitt namn är Maxi, jag är 13 år och ska skriva för att pappa utmanade mig att inte bara kolla på YouTube. Jag skriver också för att jag vill berätta hur det är att ha en pappa som är en prepper, jag är också en prepper bara så att ni vet.
Ni får gärna kommentera och jag hoppas att ni tycker att denna blogg är intressant och lite rolig.
Jag erkänner. Det är jag som städar hemma. Jag tycker om att ha det rent, åtminstone några dagar i veckan och därför har det blivit så att ”pappa” gör lördag morgon jobbig för resten av familjen. När dammsugaren börjar låta tar frun på sig sina brusreducerande hörlurar, grabben stänger dörren till sitt rum och katterna tittar föraktfullt på mig innan de går och gömmer sig.
Tidigare har jag själv aktiverat mina Bose-lurar och lyssnat på musik eller en podcast under tiden jag låter som mest. Men på senare tid har jag kommit på en alldeles ny övning som jag såklart knyter till favorithobbyn nu för tiden; prepping!
I detta avsnitt av ”En dag i skogen”, begav vi oss ut på cykel till en närliggande skog för att utföra två övningar. Dels skulle vi gå igenom sonens ”Go Bag” så att han börjar lära sig vad som finns i den och vad allt används till, och dels smaka på lite mer mat. Vår ”recension” av maten får du dock se i ett senare inlägg.
Som vanligt i Stockholm, var vi inte ensamma i skogen. Inte nog med att hundägare rastade sina vovvar precis i närheten; evenemanget ”Tough Viking” lyckades vi också pricka in, precis där vi skulle filma och mysa av ensamheten!
I mitt förra inlägg skrev jag om mina tankar kring hur jag ska ta mig hem från min arbetsplats. Detta scenario är det mest troliga, baserat på mängden tid jag tillbringar där, men idag är jag lagom trött efter ett kundbesök till Malmö. Därför tänkte jag börja spåna lite på vad jag behöver tänka på om AGÅH (krisen kommer) när jag är längre bort ifrån hemmet.
Denna övning blir riktigt svår eftersom den innehåller planering som sträcker sig över många dagar, men jag tänkte ta tillfället i akt och förbereda för flera andra inlägg, eller förgreningar så att säga.
