Vi har länge kämpat på med vår billiga handsåg som vi köpte på Jula. Hard Head tror jag att den heter och är en såg som funkar ganska bra. Det enda jag har att anmärka gällande produkten är att den har en kort klinga och att att det är ganska jobbigt att såga större bitar av ved med den.
Med andra ord har jag länge smygtittat lite lystet på tillverkaren Silkys’s sortiment. Enligt säkra källor, ska det japanska märket vara något i hästväg och innan vi bestämde oss för att inhandla något ur deras sortiment, fick vi möjlighet att prova ett av deras flaggskepp; Bigboy 2000.
Då var det dags igen! Äntligen fick jag tid att sitta ned med ytterligare en prepping-intresserad individ och prata lite om beredskap. Den här gången blev det Andreas som fick äran att bli intervjuad.
Avsnittet denna gång försökte jag styra lite åt det faktum att det är så svårt att ”komma igång” för en del. Känns det som ett för stort företag? Blir det för mycket på en gång?
Det har blivit svårare och svårare att skriva i dagboken. Inte för att livet blir svårare, utan för att det är utmanande att skriva något intressant. Det mesta har blivit en vardag, ett nytt normalläge eller ett nytt sätt att leva.
Vi har inte längre hopp om att låta vår son gå i skolan vid fler tillfällen denna termin. Visst är det tragiskt och lite ledsamt, men än så länge klarar åtminstone han av sina plikter med godkänt betyg.
För ett bra tag sedan, fick vi ett rejält, taktiskt paracord-rep av vännerna på The General Prepper. Hittills har vi använt det beiga, starka repet till att hålla upp tarpen ovanför hammocken men idag när vi var ute i den ljuvliga skogen, fick vi en idé!
Inne i denna hållbara lina finns nämligen både fiskelina, kopparlina och tändtråd gjord av jute, impregnerad i paraffin. Den här lilla tråden tänkte vi använda för att starta dagens eld med.
Äntligen blev förberedelserna klara, äntligen lyckades två upptagna personers scheman sammanfalla och äntligen lyckades jag spela in det allra första avsnittet av min podcast!
Syftet med podden är att diskutera med, och intervjua människor i min närhet kring ämnet hemberedskap. Allt i ett vardagsformat såklart. I mina diskussioner med människor i min närhet, har jag nämligen upptäckt att det är många som inte är speciellt förberedda alls. Är det inte brist på tid eller pengar som är anledningen så är det känslan av att det blir ett enormt projekt att förbereda sig för något som kanske aldrig händer.
För dig som friluftsintresserad, finns mängder av tillbehör som du förmodligen inte ens visste fanns. Eller som du inte tänkt på. SnugPak Antarctic Mat är en produkt som sannerligen klassar in i denna kategori.
Kort och gott är detta en dubbelvikt filt, gjord av samma material som finns i SnugPaks Softie-sovsäckar. Detta innebär en luftig och lätt upplevelse som värmer gott.
Jo jag vet, att starta en eld med fjolårsgräs är ju nästan fuskenkelt. Men vi måste ju testa alla olika sätt att få till en eld så att när vi hittade detta utmärkta tändmedel, kunde vi inte låta bli.
I videon nedan gnuggar vi gräset för att lösa upp dess fibrer, men om du hittar riktigt torrt gräs lär det inte behövas, inte ens om du tänder med eldstål.
Det var inte många dagar sedan @jespervarn lade ut ytterligare ett av sina härliga, långa Twitter-inlägg. Den här gången handlade det om en billig yxa från Hultafors som Jula saluför.
Eftersom sonen har överlevt dryga sex veckor i karantän och skött studierna hemifrån, och dessutom skrivit samtliga prov (i skolan) med gott humör, ansåg jag att han skulle belönas med en alldeles egen yxa.
Jag har länge sneglat på Hultafors Premium Ågelsjön som jag hittade hos The General Prepper. Men eftersom jag är smålänning, lät jag valet falla på den lite billigare varianten som Jula har i lager; den är ändå hälften så dyr…
Tro det om du vill, men när vi var och handlade förra helgen, pekade min hustru (som inte är en prepper riktigt ännu) plötsligt på en kartong med Solstickans Braständare av träull och utbrast: ”Behöver ni inte sådana här när ni är ute i skogen och lagar mat?”
Självklart hamnade ett paket av braständarna i kundvagnen och sedan i ryggsäckarna. Vi packade in 6 tändare i varsin IKEAs Ziplock-påse. Idag var det dags att prova. Med tändstål såklart – varför göra det enkelt för sig?
Vardagen och livet är en ständig kamp. Kampen mot tristess, mot att tappa fokus och mot att förlora fästet. Nu har familjen varit samlad i över fem veckor; skilda från jobb, skola och normalitet. Den ständiga närvaron och samvaron har blivit det normala.
Även om vi har vant oss vid situationen, är läget inte normalt. Vi har kanske kommit till någon slags normalitet, men mycket annat i omvärlden delar inte vår vardag. Skolan där vår son går är ett bra exempel. De godkänner sonens frånvaro och förstår vår situation, men jag tror inte att de kan sätta sig in i vår situation riktigt ännu. För lärarna blir nog vardagen att återigen registrera sonens frånvaro. En dag till.