Färdig mat förpackad i konserver eller i frystorkad variant har ju sin charm. Maträtterna är enkla att tillreda och behöver oftast bara lite salt eller extra krydda för att smaka OK.
Men om du tänker dig att du har levt på färdiga maträtter en längre tid, kommer du säkert att börja längta efter ”riktig” mat eller något grönt vid sidan av. Ravioli på burk är ju inte så kul att äta i flera veckor i rad…
OBSERVERA! Detta kök finns ej längre att köpa. Jag har frågat Biltema om anledningen till att det inte längre finns och om det kommer något liknande i sortimentet, och fått följande svar: Tyvärr så har detta gasolkök utgått ur sortimentet och vi har i dagsläget ingen ersättare.
Idag, lagom till frukost, beslutade jag mig för att utvärdera prepperklassikern till gaskök; nämligen det som Biltema säljer för mindre än 200 kronor.
Eftersom jag var hungrig och dessutom skulle utvärdera smaken på Fuel Your Preparation Sliced Green Beans, nöjde jag mig dock med att koka vatten samt smörsteka bönor på det istället för att steka pannkakor som jag gjorde på Primus Kinjia.
När vi då ändå befann oss i skogen och bredvid havet tillsammans med goda vänner och lärde oss mycket om hammockar, passade vi på att recensera två nya matpåsar.
Den här gången körde vi uteslutande frystorkad mat från Real Turmat, mest för att närmaste XXL-butik inte hade mycket annat att erbjuda.
Nu har vi ”hängt” i prepper-kretsar lite till och från under året och ständigt har vi sett och träffat personer som verkar föredra att sova i hängmatta istället för att ligga på marken i tält. Även om jag har sett mängder av hammockar på de sidor där jag letar nya prylar, har jag aldrig riktigt förstått tjusningen.
Men till slut begav vi oss längs stigen som skulle leda oss till en mjukare sovupplevelse, en luftigare sömn och en lite skönare sovställning. Nu finns det nog ingen väg tillbaka…
Känslan att gränsla en cykel var obeskrivlig för Mattias. Det var inte bara det faktum att han redan hade gått alldeles för många mil eller att han hade sovit den utmattades sömn bak i bandvagnen alldeles för många gånger.
Istället var det frihetskänslan som han uppskattade mest; känslan av att själv kunna trampa sig fram mot det mål som han mer eller mindre frivilligt hade satt framför sig. Målet som han till varje pris skulle nå.
Hemma i Bromma hade han sin familj som förmodligen väntade på honom. Inte en utmaning skulle få stå i vägen för honom, allt motstånd skulle krossas!
När sonen efter lunchen en söndag, helt plötsligt utbrister; pappa, skulle vi inte ut och ”preppa” idag, finns det inte mycket annat att göra än att ta grejerna och springa ut.
Vad som var bra med den här övningen var att vi inte hann förbereda oss. I backspegeln ser jag det som ett test på att vi är förberedda. Vi kontrollerade ingen packning och vi vände inte tillbaka för att vi hade glömt något. Söndagsäventyret satte igång vare sig vi hade förberett oss eller inte.
Om du är en inbiten prepper eller om du är nybörjare och har seglat omkring lite på den vilda webben, lär du säkert ha hört uttrycket många gånger förut. Men om du är en nybörjare, eller kanske egentligen inte alls klassar dig som prepper, utan mest bara vill bli lite mer förberedd, kanske du inte känner till de många akronymer som du läser om.
En EDC är i korthet ett samlingsnamn för en liten väska eller låda som du har i närheten av dig varje dag. Tanken är att du ska fylla den med saker som tar liten plats och som är absolut nödvändiga för att klara av små kriser med enkelhet och större kriser lite mer förberedd.
Det tog en bra stund att navigera sig fram till den allra nordligaste delen av huvudstaden, men till slut stod Madeleine och Petras vid Roslagstullsrondellen. Bakom sig hade de Kräftriket och Brunnsviken, framför sig hade de storstaden med allt vad det innebar.
Petras berättade på sin charmigt brutna engelska att han var väldigt nära sitt mål nu. Vindsvåningarna som de jobbade med var bara några minuter härifrån och han frågade återigen Madeleine om hon inte ville stanna ett tag i skyddet av byggprojektet för att vila upp sig innan hon fortsatte.
”Thank you, my friend. But I have lots of energy left in me. The sun is rising and I really need to find my daughter”.
Det känns fortfarande som att prepping, eller förberedelse, inför något som kanske inte kommer att hända, anses väldigt fjärran för många i vårt land. Visst pratas det om krisberedskap i media och visst höjs medborgarnas insikt i sårbarheten i vårt samhälle en gnutta.
För mig personligen har insikten betytt så mycket, både när det kommer till förståelsen av vad som kommer att hända om vi helt plötsligt blir utan el, men även större fynd när det kommer till lärdomen av mig själv och hur jag fungerar och tänker som människa.
Den viktigaste lärdomen jag har upptäckt, är ändå den om hur jag ska kunna förbereda mitt barn för att agera på rätt sätt och att inte bli rädd om något händer.
Jag tog den långa vägen hem; tillbaka mot affären där jag stod och väntade på ”grön gubbe” innan jag kom till sans och fattade att det inte skulle komma någon gubbe över huvud taget. Jag tittade ändå ordentligt åt vänster, åt höger och sedan åt vänster igen innan jag korsade Birger Jarlsgatan.
Tiggaren utanför ICA var borta sedan länge och förutom ett par vilsna själar, såg jag inte mycket till liv i min del av staden. Skönt!