Det första som jag fick syn på längs vägen, var en krockad bil med en man som stod utanför och viftade med armarna. ”Sir! Car is on fire, can you help?” bad han. Jag tittade på registreringsskylten och såg att bilen kom från Litauen. Bilen var en typisk modell för en lägre avlönad hantverkare; en mindre skåpbil med två platser i fronten och huvuddelen av karossytan tilldelad frakt av material.
Jag hade inget i min lilla ryggsäck som kunde hjälpa individen att släcka den lilla eld som hade brutit ut i motorutrymmet på bilen. Samtidigt kände jag ändå en vilja av att hjälpa, även om det var omöjligt. ”Sorry, I have nothing. I need to get back to my family”, utbrast jag lite för kort.
Mannen tittade på mig med sorgsna ögon, samtidigt som han gav mig ett försiktigt leende. ”Yes, family important. Go!”
I skrivande stund håller jag på att författa en serie inlägg som baserar sig på de fiktiva händelser som utspelas i min lilla berättelse ”När tiden tog slut”. Berättelsen i sig bygger mycket på mitt uppvaknande som människa när det kommer till förberedelser inför mindre eller större kriser.
Min plan om något händer är ganska enkel; jag ska ta mig hem och se till att min familj är säker samt säkra hushållet. Men varje plan bygger såklart på observation, inventering (eller kartläggande) och övning för att den ska hålla i ett skarpt läge.
Därför tänkte jag delge er min allra första checklista. Några punkter som handlar om er arbetsplats, eller det ställe som ni troligen befinner er på under dagtid (om detta är utanför hemmet).
Madeleine susade fram längs Stockholmsvägen på sin terrängcykel. Däcken var egentligen gjorda för skogsmark och var därför räfflade, vilket kanske inte var optimalt för underlaget hon färdades på nu. Men det konstanta vibrerande ljudet upplevde hon ändå som rogivande. Nattens kyla, blandat med den ljuvliga vårdoften, lugnade ner henne och gav henne hopp.
I höjd med Söderskogen, svängde vägen västerut och kom närmare den första punkten av oro; bron vid Inverness som sammanband Stockholm med övriga områden strax norr om staden. Kunde hon ta sig över den, var det inte så många naturliga hinder kvar på vägen. Visserligen bjöd södra delen av Stockholm på en del vattenhinder också, men av någon anledning var hon inte lika orolig över dessa.
Hon började se skyltar som pekade mot Stocksunds station och kände pulsen öka något. Hon var nära nu. I närheten av tågstationen tänkte hon ta en paus och observera läget på E18 för att skapa sig en uppfattning om vilken av broarna hon skulle korsa.
”Hörde du inte vad jag sa, Henriksson? Ryssen har invaderat!” 2014 bet sig i läppen för att inte börja skratta, han kände magens konvulsioner men kämpade emot. Efter några sekunders kamp lyckades han bekämpa kroppens vilja att ge efter för skrattanfallet, men leendet kunde han inte dölja.
”Vad är det som är så jävla roligt Henriksson, tycker du att det är roande att vi snart är i krig?” Mattias harklade sig och försökte tvinga ned leendet. Öhrnmark skyllde alltid allting på Ryssland och det var verkligen inte första gången han hade hört kaptenen yttra sig om invasionen från öst.
”Nej kapten, jag tycker inte att det är roligt. Men är du säker på att detta är en invasion?”
Tre mil är en jävla bit att gå, tänkte Madeleine när hon öppnade sin gamla garageport. Hon hade haft planer på att byta ut porten mot en sådan där hypermodern som öppnades via fjärrkontroll och som hon kunde kontrollera via en app. Hon hade kommit till den åldern i sitt liv där hon ibland glömde bort saker, eller rättare sagt inbillade sig att hon hade glömt. Därför hade hon lockats av den ”smarta” garageporten som automatiskt uppdaterade henne om något var fel.
Men nu när elektriciteten hade försvunnit, var hon glad över en sådan enkel sak som en nyckel, ett lås och ett handtag att använda för att kunna öppna porten. Visserligen var den tung och behövde en del kraft för att öppna, men jämfört med det lyxiga alternativet var detta en ren lyx just nu.
För mig som bor i centrala delarna av en storstad, handlar den första delen av förberedelse om att säkerställa att vi kan leva relativt bra i vår lägenhet ett tag om nu något stort skulle hända.
Vi har länge lagat mat med gasspis och trivs väldigt väl med detta tillredningssätt, och jag vet faktiskt inte vad som kommer hända med stadsgasen om elen slutar att levereras till stadsnätet. Förmodligen slutar den att funka som det mesta? För att inte behöva grilla på balkongen vareviga dag, har jag därför införskaffat ett sådant där billigt gaskök som Biltema och Jula säljer.
Jag har ännu inte hunnit testa det, men nu fick jag möjligheten att utvärdera ett lite bättre kök och tog därför chansen. Det kostar visserligen 10 gånger mer än det som jag har i prepperförrådet, men Primus Kinjia känns ändå som att det är värt kosingen.
Det finns olika syn på att preppa mat. En del anser att det ska införskaffas hela förråd med konserver, andra att det är bättre att minimera yta (och vikt i ryggsäcken) genom att införskaffa frystorkad mat.
Sätten har olika för- och nackdelar där frystorkad mat håller betydligt mycket längre (i vissa fall mer än 25 år), men innebär ett högre pris. Konserver tillhör det dagliga förrådet och har fördelen att de kostar mindre samt att de ofta finns på inköpslistan och därför är lätt att stoppa ned några extra vid varje inköpstillfälle. Beroende på vilka typer av konserver som föredras, varierar dock hållbarhetstiden på dessa där stålburkar håller längst och genomskinliga plastförpackningar torde hålla kortast tid.
I skrivande stund har jag ett hybridlager så att säga; jag har bunkrat upp med en del konserver, men har även frystorkat att tillgå. Eftersom jag bor i lägenhet och endast har ett förråd att ha mina prylar i, behöver jag optimera volymen och kanske är frystorkad mat då ett alternativ?
Jag tittade på mina kollegor i panik. Alla såg så tomma ut, så blekvita och oförstående. Ingen förstod vad som hade hänt, förutom att det inte fanns något internet längre, vare sig via det dyra Wifi-nätverket eller telefonnätet. Allt gick nu på automatik för mig. Ungefär som under brandlarmsövningarna, men med undantaget att detta inte var en övning på något sätt.
Jag böjde mig ned för att öppna min ryggsäck som stod slarvigt lutad mot ett av de nyinköpta, vita skåpen. Jag slogs av att jag fortfarande kände lukten av behandlat trä från det närmaste skåpet när jag stoppade handen i ryggsäcken. Jag fiskade försiktigt upp min lilla väska som jag alltid hade med mig, fylld med saker som behövs i alla situationer.
Det var relativt varmt ute, men jag grep ändå tag i min skaljacka, nickade mot min chef som stod snett till vänster om mig.
Ta er hem nu, jag tror inte att detta är ett normalt, vanligt strömavbrott. Se till att hälla upp vatten när ni kommer fram.
Idag gav vi oss iväg till ”skogen”, eller rättare sagt ett skogsparti ganska nära den badstrand som vi tillbringat många timmar och dagar vid hittills. Uppdraget vi hade framför oss var ganska enkelt; vi skulle ta oss till skogen, leta upp en säker plats där vi kunde starta en eld och sedan i all enkelhet koka en liter vatten.
Stockholmare är ett lustigt folk. Så fort solen visar sig och ett par människor ska försöka dokumentera sin upplevelse gällande överlevnad i naturen, då ploppar de upp som svampar! Vi hade väldigt svårt att hitta en plats för oss själva, men till slut löste sig allt och innan dess hade vi haft gott om tid att samla mängder av bränsle för vår eld.
Madeleine vaknade upp, helt iskall. Hon hade tänkt att vila en liten stund på kvällen och hade öppnat fönstret för att släppa in lite av den ljuva vårluften, men hade somnat i ett varmt bubbelbad efter ett glas bubbel.
Veckan hade varit hård, men hon var alltid förberedd på utmaningar i vilken form de än uppträdde i. Under den sista arbetsdagen hade hon både hunnit med att gå en promenad klockan 05:30, skriva klart presentationen till kundmötet klockan ett, få iväg dottern till skolan och sedan till och med hunnit med en löptur innan lunchen.
All den där positiva energin försvann dock lika fort som en tidningssida, fladdrande på motorvägen. Hon var så kall att hon skakade, och hon förstod ingenting. Varför var det så kallt och mörkt?
