Har du tagit ditt förnuft till fånga och struntat i att beställa den där stugan i fjällen? Är du livrädd för att behöva tillbringa en vecka tillsammans med skrikande barn som ständigt behöver mer skärmtid och ställer orimliga krav på dig att du ska underhålla dem?
Oroa dig inte, vi har självklart tips på hur du dels kan få ut familjen i naturen, dels stärka er familjs beredskap och på köpet lära känna varandra bättre. Precis som förr i tiden!
Fortsätt läsa Let’s have a Prepper-Sportlov!Det har blivit svårare och svårare att skriva i dagboken. Inte för att livet blir svårare, utan för att det är utmanande att skriva något intressant. Det mesta har blivit en vardag, ett nytt normalläge eller ett nytt sätt att leva.
Vi har inte längre hopp om att låta vår son gå i skolan vid fler tillfällen denna termin. Visst är det tragiskt och lite ledsamt, men än så länge klarar åtminstone han av sina plikter med godkänt betyg.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 65Vardagen och livet är en ständig kamp. Kampen mot tristess, mot att tappa fokus och mot att förlora fästet. Nu har familjen varit samlad i över fem veckor; skilda från jobb, skola och normalitet. Den ständiga närvaron och samvaron har blivit det normala.
Även om vi har vant oss vid situationen, är läget inte normalt. Vi har kanske kommit till någon slags normalitet, men mycket annat i omvärlden delar inte vår vardag. Skolan där vår son går är ett bra exempel. De godkänner sonens frånvaro och förstår vår situation, men jag tror inte att de kan sätta sig in i vår situation riktigt ännu. För lärarna blir nog vardagen att återigen registrera sonens frånvaro. En dag till.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 39Efter relativt stora framgångar med Char Cloth (koltyg) som tändämne, lurade vår gode vän @nissvik oss djupare in i bushcraft-träsket. Och självklart följde vi ivrigt efter mot nya utmaningar.
I helgen hade vi förmånen att sammanstråla och bege oss ut i naturen för att leta upp Fatwood, eller Törved som det heter på svenska. Till vår stora glädje fann vi en mindre tallrot som innehöll en del av naturens välsignelse.
Fortsätt läsa Fatwood som eldstartareÄnnu en dag till ända. När jag insåg att veckan snart var slut, utbrast jag till hustrun:
Vet du, det är konstigt… Och jag menar inte att det är tråkigt att vara hemma hela tiden. Men det är lustigt att tiden går lika fort även om det liksom inte händer något.
Hon svarade brutalt och ärligt:
I beg to differ…
Hej hej, hallå dagboken! Finns det något som heter pandemi-slentrian? Alltså den där känslan när man är så fruktansvärt trött på all skit, att man önskar att något nytt kunde hända. I familjen känner vi så nu i alla fall efter 19 dagar.
Men trots att livet känns blasé, trots att vi är oändligt trötta på att vara hemma och trots att det börjar kännas som måndag hela veckan snarare än lördag hela veckan, finns fienden där. Den väntar tålmodigt.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 19Så var det fredag igen. En ny dag med allt vad det innebär i form av arbete, presskonferens för att lugna oss, att handla för helgen och försöka hinna med arbetet mellan allt detta.
Vi brukar bege oss en bra bit utanför staden för att handla inför kommande vecka och så gjorde vi också idag. Hyllorna på ICA Maxi i Nacka, gapade fortfarande tomma, åtminstone i avdelningarna för bakning. Vårat lager av Manitoba Cream-mjöl har tagit slut och jag ville därför fylla på det så snart som möjligt. Men det visade sig vara lönlöst idag. Bättre lycka på att annat ställe.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 14När det gäller smygande krissituationer eller samhällskollapser, beskrivs företeelsen ofta med ett exempel vilket kretsar kring en groda och en kastrull med kokande vatten. Om du släpper grodan i kastrullen med kokande vatten, kommer den att bli chockad och skadad, men den kommer omedelbart hoppa ur kastrullen.
Men om du låter grodan simma runt i kastrullen när vattnet är ljummet, och sedan öka värmen successivt , kommer den inte att märka av situationen förrän det är för sent. Den blir kokt och dör efter en stund. Detta scenario påminner en del om det som jag upplever i samhället just nu.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 11Igår begav vi oss iväg till en av Stockholms mest välbesökta gallerior, jag och sonen. Uppdraget var att införskaffa en födelsedagspresent till min älskade hustru som fyller år idag. Att ta sig till gallerian runt lunchtid var skrämmande på ett sätt, samtidigt som det var fantastiskt uppfriskande.
Huvudstaden var som vanligt vid denna tid, ganska öde. Men väl framme i gallerian möttes vi av det närmaste jag kan tänka mig komma en zombie-apokalyps. En i princip total frånvaro av folk, människor! En skön upplevelse som jag nog kommer att behålla i många år.
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 10Vet du? Igår efter att ha kommit hem från sonens provskrivning, kände jag mig torr i halsen. Det höll på hela eftermiddagen och utvecklades till något som kanske eventuellt kändes som ett förkylningssymptom. På kvällen när resten av familjen hade somnat, var jag riktigt orolig för att jag skulle uppvisa kraftigare symptom.
Men när morgonen kom, var allt som bortblåst; symptom, oro och rädsla. Det är konstigt vad psyket kan lura oss och vad oron kan ställa till med när vi ständigt matas med, och söker upp, domedagsnyheter. Vilka problem vi har idag, 2020…
Fortsätt läsa Pandemidagboken: Dag 7
