I helgen, efter att vi fått nävarna kring ljuvligt doftande Fatwood (törved/tjärved) och lyckats tända eld på en liten pinne, fick vi en trevlig utmaning från vännen @nissvik.
Utmaningen bestod i att blöta ned både träbiten vi täljt fram tillsammans med kniven och tändstålet som vi använde tidigare. Självklart provade vi. Och självklart får ni ta del av både snedsteg, misslyckanden och framgång.
Efter relativt stora framgångar med Char Cloth (koltyg) som tändämne, lurade vår gode vän @nissvik oss djupare in i bushcraft-träsket. Och självklart följde vi ivrigt efter mot nya utmaningar.
I helgen hade vi förmånen att sammanstråla och bege oss ut i naturen för att leta upp Fatwood, eller Törved som det heter på svenska. Till vår stora glädje fann vi en mindre tallrot som innehöll en del av naturens välsignelse.
Hej igen! Inläggen eller dagboksbladen skriv inte lika tätt längre och just nu av en enda anledning; IT-Sverige går på högvarv! Under slutet av förra veckan och hela denna vecka har jag i princip jobbat mellan 07:30 till 23:00. Självklart med raster av promenader, umgänge med familjen och andra sysslor. Men ändå!
Microsofts tjänst för grupparbete ökade under loppet av några veckor från ett tiotal miljoner användare till 44 miljoner, något som inte ens denna ofantliga mjukvarujätte har lyckats ta höjd för.
Ännu en dag till ända. När jag insåg att veckan snart var slut, utbrast jag till hustrun:
Vet du, det är konstigt… Och jag menar inte att det är tråkigt att vara hemma hela tiden. Men det är lustigt att tiden går lika fort även om det liksom inte händer något.
Hej hej, hallå dagboken! Finns det något som heter pandemi-slentrian? Alltså den där känslan när man är så fruktansvärt trött på all skit, att man önskar att något nytt kunde hända. I familjen känner vi så nu i alla fall efter 19 dagar.
Men trots att livet känns blasé, trots att vi är oändligt trötta på att vara hemma och trots att det börjar kännas som måndag hela veckan snarare än lördag hela veckan, finns fienden där. Den väntar tålmodigt.
Idag kom vi äntligen ut i skogen igen. Ganska omedelbart infann sig det där, underbara själsliga lugnet även om stresspåslaget var påtagbart då vi kom ut lite sent.
Övningen idag bestod i att göra upp eld och att öva upp oss i att använda koltyg, eller char cloth. Vi fick tips av @Friluftsteknik på Twitter att använda en näverrulle med ”bös” i, och det rådet följde vi.
Så var det fredag igen. En ny dag med allt vad det innebär i form av arbete, presskonferens för att lugna oss, att handla för helgen och försöka hinna med arbetet mellan allt detta.
Vi brukar bege oss en bra bit utanför staden för att handla inför kommande vecka och så gjorde vi också idag. Hyllorna på ICA Maxi i Nacka, gapade fortfarande tomma, åtminstone i avdelningarna för bakning. Vårat lager av Manitoba Cream-mjöl har tagit slut och jag ville därför fylla på det så snart som möjligt. Men det visade sig vara lönlöst idag. Bättre lycka på att annat ställe.
Igår skrev jag inget inlägg. Det berodde på att jag somnade bredvid sonen strax efter klockan 21:00. Jag vaknade halv ett och funderade på om jag skulle skriva några rader men orkade inte utan somnade om.
Idag har det varit full fart under förmiddagen dock. Mängder av möten som har fått min MacBook att koka över av hetta. Sedan har det formligen rasat in e-mail att ta hand om. Det känns som att IT-Sverige tog en paus under förra veckan, men har återgått till full fart igen nu.
När det gäller smygande krissituationer eller samhällskollapser, beskrivs företeelsen ofta med ett exempel vilket kretsar kring en groda och en kastrull med kokande vatten. Om du släpper grodan i kastrullen med kokande vatten, kommer den att bli chockad och skadad, men den kommer omedelbart hoppa ur kastrullen.
Men om du låter grodan simma runt i kastrullen när vattnet är ljummet, och sedan öka värmen successivt , kommer den inte att märka av situationen förrän det är för sent. Den blir kokt och dör efter en stund. Detta scenario påminner en del om det som jag upplever i samhället just nu.