Tack vare kloka individer på internet, har jag insett att jag kommer att behöva skapa två olika sorters krispärmar. En för processer och saker som behöver göras eller information som krävs för att upprätthålla en hållbar situation när en eventuell kris inträffar (det dokument som jag håller på med nu). Men jag behöver också påbörja skapandet av en liknande pärm som innehåller viktiga dokument som krävs i ett senare skede. Mer om denna senare…
I denna del av min krispärm har jag radat upp fjorton punkter som jag finner viktiga att mina familjemedlemmar känner till och följer i händelse av en riktig kris (alltså en större samhällsstörning av något slag).
Punkterna är saker som behöver göras omedelbart och vissa av dem behöver repeteras; till exempel uppsikt över när någon familjemedlem är i närheten av hemmet.
Jag vet, jag påbörjar mängder av projekt hela tiden i mina serier av inlägg här på bloggen, men jag måste följa inspirationen och skriva om det som ”hoppar på mig”. Tack vare en bekant på Twitter och bloggen Survivalist Prepper, har jag påbörjat en resa i processer och dokumentation som stavas Krispärm.
En krispärm kan vara allt möjligt. Det kan vara oorganiserade pappersblad, recept på överlevnad och lösryckta tips för hur man klarar sig. Men om du har börjat förbereda dig för en mindre eller större kris, har du förmodligen påbörjat en hel del tankeprocesser som har mynnat ut i något bra. Den här pärmen är till för att visa de i dit hushåll hur de ska bete sig om något händer. Och för din egen del.
I helgen var vi ute och övade oss att sätta upp vårt nyinköpta tält; Bergans Trysil 3, vilket gick väldigt bra. Tältet gick att montera enkelt och verkar både rymligt för våra behov, samt att det känns som att det behåller värmen väl.
Innan vi begav oss ut i skogen, fick vi dessutom några andra saker att prova från våra kompisar på General Prepper där bland annat ett litet nätt tält från Snugpak var en av sakerna.
Inför evenemanget Skogsliv 19 behövdes ju ett tält som kunde husera både mig, min son och vår blygsamma packning. Visserligen ligger ju ett fladdrigt tält från ÖoB i förrådet och visserligen ligger det ett nödtält i sonens BOB, men för att njuta ordentligt av de sena majnätterna, krävs ju något norskt, eller hur?
Serien Trysil är tillverkad för den stora sport- och vildmarkskedjan XXL och det var där jag köpte vårt allra första tält; ett Trysil 3 som ska kunna hysa upp till tre personer. Eftersom vi inte ville skämmas när vi äntligen äntrar vår allra första vildmarks/skogs/prepping-träff, kände vi att vi behövde testa tältet lite grann och lära oss att sätta upp det.
Det var nästan otäckt att inse hur fort jag lade mötet med den påverkade kroppsbyggaren bakom mig. Jag tyckte inte ens synd om honom och skänkte honom inte mycket mer än en kort, sista tanke. Jag var nästan halvvägs nu och trots att jag kände ryggsäcken väl efter de löpturer jag tagit med den, kände jag att den började skava på axlarna.
Mot slutet av bostadsområdet, svängde jag av tvärt åt söder och fäste blicken vid den enorma knutpunkten av järnvägsspår som dominerade stadsbilden kring Råstaområdet. Om inte tågen gick, skulle det vara en enorm fördel att hålla sig till järnvägen istället för att försöka forcera mig fram bland bilköer och desperata människor.
Att ständigt utvecklas och att förbättra sig tillhör människans natur, det råder ingen tvekan om. Ibland betyder utveckling till och med att börja om från början bara för att lära om men med nya insikter. Lärdomen vi utvecklar dag för dag är en del av något naturligt, men som allt annat naturligt, är det ibland svårt att förstå hur långt man har nått.
Därför tänkte jag starta en serie fredagsinlägg där jag varje vecka delar med mig av mina småsaker som jag har gjort för att bli bättre förberedd. Som nybörjare inom prepping, finns det mängder av förbättringar, men även de mer rutinerade individerna strävar hela tiden efter att nå längre, bli bättre och hålla ut längre. Därför innehåller detta inlägg några tips från andra källor än undertecknad, men ju fler desto bättre, eller hur?
Helgen var ljuvlig på alla sätt. Dels kunde jag och sonen utvärdera våra ”Go Bags” under en cykeltur, dels fick vi njuta av en fin dag i naturen (innan regnvädret slog till i Stockholm), och dels fick vi möjligheten att producera tre avsnitt med nya videor.
Under det första inslaget gick vi igenom sonens ryggsäck och pratade om vad som fanns i den. Jag rekommenderar starkt att ni gör det samma om ni har barn eller ungdomar som ni har packat en Go Bag till. Kunskapen om vad som finns i väskan och hur utrustningen används är A och O i förberedelser, oavsett ålder.
När vi var klara med genomgången av sonens Go Bag, tog vi tillfället i akt att även prova både maträtter och ett (för oss) nytt sätt att tillaga mat.
Flameless Heater är i all sin enkelhet ett väldigt praktiskt sätt att värma till exempel mjuka konserver på. Det går säkert att värma vanliga, mindre konserver med också då påsen håller sig varm ett bra tag. Men just idag tjänade det ändamålet väl då vi faktiskt hade med oss just mjuka konserver att avsmaka.
I detta avsnitt av ”En dag i skogen”, begav vi oss ut på cykel till en närliggande skog för att utföra två övningar. Dels skulle vi gå igenom sonens ”Go Bag” så att han börjar lära sig vad som finns i den och vad allt används till, och dels smaka på lite mer mat. Vår ”recension” av maten får du dock se i ett senare inlägg.
Som vanligt i Stockholm, var vi inte ensamma i skogen. Inte nog med att hundägare rastade sina vovvar precis i närheten; evenemanget ”Tough Viking” lyckades vi också pricka in, precis där vi skulle filma och mysa av ensamheten!
De hade sovit oroligt under natten. 2014 Henriksson och hans grupp hade turats om att vara eldvakt och efter att Mattias suttit sin timme, var det helt omöjligt att somna igen. De andra i tältet sov dock som klubbade grisar. Bertilsson hade som vanligt svårt att hålla sina väderspänningar för sig själv, Svensson snarkade och Nordin låg och småskrattade för sig själv.
Det verkade som att alla hans stridskamrater trodde att allt var som vanligt, åtminstone när de sov. 2014 öppnade försiktigt kaminen och stoppade in några vedträn till. Han ville inte att det skulle bli för varmt i tältet så att det påverkade sömnen för hans kamrater, men de skulle inte frysa heller. Nätterna i maj var fortfarande lynniga och just inatt visade termometern nära noll.
I höger benficka låg en nästan ny dosa Grovsnus; den lösa varianten. I vänster ficka låg ”kaninbindorna” som kapten kallade hans påsar av portionssnus. Han kände att han snart behövde lätta på trycket i urinblåsan och samtidigt kände han en längtan efter att ha något välbekant under läppen. Vad snusar man i krigstid, undrade Henriksson.
![Vad har du preppat? [vecka 20 2019]](https://vardagsprepping.se/wp-content/uploads/2019/05/torn-672x372.jpg)
