Det var nästan otäckt att inse hur fort jag lade mötet med den påverkade kroppsbyggaren bakom mig. Jag tyckte inte ens synd om honom och skänkte honom inte mycket mer än en kort, sista tanke. Jag var nästan halvvägs nu och trots att jag kände ryggsäcken väl efter de löpturer jag tagit med den, kände jag att den började skava på axlarna.
Mot slutet av bostadsområdet, svängde jag av tvärt åt söder och fäste blicken vid den enorma knutpunkten av järnvägsspår som dominerade stadsbilden kring Råstaområdet. Om inte tågen gick, skulle det vara en enorm fördel att hålla sig till järnvägen istället för att försöka forcera mig fram bland bilköer och desperata människor.
Att ständigt utvecklas och att förbättra sig tillhör människans natur, det råder ingen tvekan om. Ibland betyder utveckling till och med att börja om från början bara för att lära om men med nya insikter. Lärdomen vi utvecklar dag för dag är en del av något naturligt, men som allt annat naturligt, är det ibland svårt att förstå hur långt man har nått.
Därför tänkte jag starta en serie fredagsinlägg där jag varje vecka delar med mig av mina småsaker som jag har gjort för att bli bättre förberedd. Som nybörjare inom prepping, finns det mängder av förbättringar, men även de mer rutinerade individerna strävar hela tiden efter att nå längre, bli bättre och hålla ut längre. Därför innehåller detta inlägg några tips från andra källor än undertecknad, men ju fler desto bättre, eller hur?
Helgen var ljuvlig på alla sätt. Dels kunde jag och sonen utvärdera våra ”Go Bags” under en cykeltur, dels fick vi njuta av en fin dag i naturen (innan regnvädret slog till i Stockholm), och dels fick vi möjligheten att producera tre avsnitt med nya videor.
Under det första inslaget gick vi igenom sonens ryggsäck och pratade om vad som fanns i den. Jag rekommenderar starkt att ni gör det samma om ni har barn eller ungdomar som ni har packat en Go Bag till. Kunskapen om vad som finns i väskan och hur utrustningen används är A och O i förberedelser, oavsett ålder.
När vi var klara med genomgången av sonens Go Bag, tog vi tillfället i akt att även prova både maträtter och ett (för oss) nytt sätt att tillaga mat.
Flameless Heater är i all sin enkelhet ett väldigt praktiskt sätt att värma till exempel mjuka konserver på. Det går säkert att värma vanliga, mindre konserver med också då påsen håller sig varm ett bra tag. Men just idag tjänade det ändamålet väl då vi faktiskt hade med oss just mjuka konserver att avsmaka.
I detta avsnitt av ”En dag i skogen”, begav vi oss ut på cykel till en närliggande skog för att utföra två övningar. Dels skulle vi gå igenom sonens ”Go Bag” så att han börjar lära sig vad som finns i den och vad allt används till, och dels smaka på lite mer mat. Vår ”recension” av maten får du dock se i ett senare inlägg.
Som vanligt i Stockholm, var vi inte ensamma i skogen. Inte nog med att hundägare rastade sina vovvar precis i närheten; evenemanget ”Tough Viking” lyckades vi också pricka in, precis där vi skulle filma och mysa av ensamheten!
De hade sovit oroligt under natten. 2014 Henriksson och hans grupp hade turats om att vara eldvakt och efter att Mattias suttit sin timme, var det helt omöjligt att somna igen. De andra i tältet sov dock som klubbade grisar. Bertilsson hade som vanligt svårt att hålla sina väderspänningar för sig själv, Svensson snarkade och Nordin låg och småskrattade för sig själv.
Det verkade som att alla hans stridskamrater trodde att allt var som vanligt, åtminstone när de sov. 2014 öppnade försiktigt kaminen och stoppade in några vedträn till. Han ville inte att det skulle bli för varmt i tältet så att det påverkade sömnen för hans kamrater, men de skulle inte frysa heller. Nätterna i maj var fortfarande lynniga och just inatt visade termometern nära noll.
I höger benficka låg en nästan ny dosa Grovsnus; den lösa varianten. I vänster ficka låg ”kaninbindorna” som kapten kallade hans påsar av portionssnus. Han kände att han snart behövde lätta på trycket i urinblåsan och samtidigt kände han en längtan efter att ha något välbekant under läppen. Vad snusar man i krigstid, undrade Henriksson.
I mitt förra inlägg skrev jag om mina tankar kring hur jag ska ta mig hem från min arbetsplats. Detta scenario är det mest troliga, baserat på mängden tid jag tillbringar där, men idag är jag lagom trött efter ett kundbesök till Malmö. Därför tänkte jag börja spåna lite på vad jag behöver tänka på om AGÅH (krisen kommer) när jag är längre bort ifrån hemmet.
Denna övning blir riktigt svår eftersom den innehåller planering som sträcker sig över många dagar, men jag tänkte ta tillfället i akt och förbereda för flera andra inlägg, eller förgreningar så att säga.
Det sägs att Ingemar Stenmark en gång har sagt ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag” och jag anser att det ligger väldigt mycket i det. Det gäller i princip allt; kundrelationer, framgång, kampsporter och såklart prepping.
Än så länge så har vi i Sverige varit välsignade med en frånvaro av riktigt stora kriser, men det är ju när det är som lugnast och mest fridfullt som vi har de bästa förutsättningarna att förbereda oss inför sämre tider.
På senare tid har jag pausat tankarna i att bygga en robust Bug Out Bag (BOB) eftersom jag har insett att jag först måste komma hem innan familjen kan bugga ut, eller fly staden som vi bor i. Jag har istället riktat mitt fokus mot att lösa den allra första utmaningen vilken består i att komma hem så fort som möjligt, och utan att utsätta mig för risker.
Uttrycket SHTF (Shit Hits The Fan) är ett välbekant begrepp i prepper-kretsar. Översatt till svenska blir det för enkelhetens skull STF (Skiten Träffar Fläkten) eller kanske i grövre ordalag AGÅH (Allt Går Åt Helvete). Oavsett språkval eller grovhet i tonen, handlar detta om det scenario där våra värsta farhågor besannas, eller där krisen är ett faktum på något sätt.
I denna serie av artiklar har jag valt att utgå från min berättelse ”När tiden tog slut”, som faktiskt är en resa i min utveckling som prepper, men som även gör att jag faktiskt tänker efter några extra gånger när jag planerar för eventuella händelser som kan inträffa.
Men innan jag dyker ned i planering och de reaktiva handlingarna i ett AGÅH-scenario (ja, jag tänker banne mig använda denna förkortning nu!), tänkte jag ta ett steg tillbaka och fundera lite kring hur jag kan identifiera saker som sker runt omkring oss och använda det som en slags temperaturmätare för när det är dags att börja förbereda sig på riktigt.
Det är många som säger att prepping handlar lika mycket om att lära känna sina grannar och att identifiera vilka det går att lita på i en kris. Och som en nybörjare inom förberedelser, hemberedskap och prepping – allt vad det nu heter – är jag tacksam för all hjälp jag kan få.
Internet, och i synnerhet Twitter (#prepperSE) har fått mig att inse att det finns enormt många hjälpsamma individer runt mig som jag inte visste om, men som faktiskt finns där. En svensk prepper hjälper andra likasinnade hela tiden!
![Vad har du preppat? [vecka 20 2019]](https://vardagsprepping.se/wp-content/uploads/2019/05/torn-672x372.jpg)
