Det finns olika syn på att preppa mat. En del anser att det ska införskaffas hela förråd med konserver, andra att det är bättre att minimera yta (och vikt i ryggsäcken) genom att införskaffa frystorkad mat.
Sätten har olika för- och nackdelar där frystorkad mat håller betydligt mycket längre (i vissa fall mer än 25 år), men innebär ett högre pris. Konserver tillhör det dagliga förrådet och har fördelen att de kostar mindre samt att de ofta finns på inköpslistan och därför är lätt att stoppa ned några extra vid varje inköpstillfälle. Beroende på vilka typer av konserver som föredras, varierar dock hållbarhetstiden på dessa där stålburkar håller längst och genomskinliga plastförpackningar torde hålla kortast tid.
I skrivande stund har jag ett hybridlager så att säga; jag har bunkrat upp med en del konserver, men har även frystorkat att tillgå. Eftersom jag bor i lägenhet och endast har ett förråd att ha mina prylar i, behöver jag optimera volymen och kanske är frystorkad mat då ett alternativ?
Jag tittade på mina kollegor i panik. Alla såg så tomma ut, så blekvita och oförstående. Ingen förstod vad som hade hänt, förutom att det inte fanns något internet längre, vare sig via det dyra Wifi-nätverket eller telefonnätet. Allt gick nu på automatik för mig. Ungefär som under brandlarmsövningarna, men med undantaget att detta inte var en övning på något sätt.
Jag böjde mig ned för att öppna min ryggsäck som stod slarvigt lutad mot ett av de nyinköpta, vita skåpen. Jag slogs av att jag fortfarande kände lukten av behandlat trä från det närmaste skåpet när jag stoppade handen i ryggsäcken. Jag fiskade försiktigt upp min lilla väska som jag alltid hade med mig, fylld med saker som behövs i alla situationer.
Det var relativt varmt ute, men jag grep ändå tag i min skaljacka, nickade mot min chef som stod snett till vänster om mig.
Ta er hem nu, jag tror inte att detta är ett normalt, vanligt strömavbrott. Se till att hälla upp vatten när ni kommer fram.
Idag gav vi oss iväg till ”skogen”, eller rättare sagt ett skogsparti ganska nära den badstrand som vi tillbringat många timmar och dagar vid hittills. Uppdraget vi hade framför oss var ganska enkelt; vi skulle ta oss till skogen, leta upp en säker plats där vi kunde starta en eld och sedan i all enkelhet koka en liter vatten.
Stockholmare är ett lustigt folk. Så fort solen visar sig och ett par människor ska försöka dokumentera sin upplevelse gällande överlevnad i naturen, då ploppar de upp som svampar! Vi hade väldigt svårt att hitta en plats för oss själva, men till slut löste sig allt och innan dess hade vi haft gott om tid att samla mängder av bränsle för vår eld.
Madeleine vaknade upp, helt iskall. Hon hade tänkt att vila en liten stund på kvällen och hade öppnat fönstret för att släppa in lite av den ljuva vårluften, men hade somnat i ett varmt bubbelbad efter ett glas bubbel.
Veckan hade varit hård, men hon var alltid förberedd på utmaningar i vilken form de än uppträdde i. Under den sista arbetsdagen hade hon både hunnit med att gå en promenad klockan 05:30, skriva klart presentationen till kundmötet klockan ett, få iväg dottern till skolan och sedan till och med hunnit med en löptur innan lunchen.
All den där positiva energin försvann dock lika fort som en tidningssida, fladdrande på motorvägen. Hon var så kall att hon skakade, och hon förstod ingenting. Varför var det så kallt och mörkt?
Ibland är det svårt att motstå de lockande erbjudandena från Wish.com. En kväll för några veckor sedan, råkade jag klicka hem en solcellsladdare som var ihopvikbar och skulle passa perfekt i väskan.
När laddaren hade legat ett par veckor utan att jag provat den, tyckte jag dock att det var hög tid. Dagen innan vårt test, provade jag innanför våra fönster i direkt solljus och lyckades få sonens iPhone att ladda en procent på väldigt kort tid. Därför gav vi oss ut idag för att hårdtesta panelerna, trots typiskt svenskt vårväder…
Prepparen och överlevaren Morgan Carter har äntligen kommit hem. Efter en lång tids vandrande (mer än 40 mil) genom USA, har han fått uppleva det värsta av mänskligheten, men också något av det bästa.
På sin färd hemåt, ackompanjerades han av ett flertal individer där Thade och krigsveteranen Sarge är de utmärkande personligheterna. I boken Going Home får vi följa dessa karaktärer i deras kamp att överleva det brutala land som uppkommit efter en märklig katastrof. Men nu, som sagt, är de äntligen hemma!
Om internet, Twitter och kommunikation i övrigt hade fungerat, hade det nog översvämmats av teorier gällande Koronamassutkastning, CME eller varför inte ryssens invasion av Sverige. Men nu fanns det inte längre något sätt att kommunicera. Det fåtal individer som skaffat sig kommunikationsutrustning, och inte haft den igång under händelsen, fann inget annat än tomhet och statiskt brus när de försökte ratta in en radiokanal eller anropa någon via radiobandet.
Mattias hade efter en lång militärtjänstgöring, både i landets tjänst men också i utländska uppdrag, upplevt de flesta krissituationer som en människa överhuvud taget kan tänka sig att utstå. Nu låg han utsträckt i blåbärssnåret och njöt av fåglarnas ljud, mitt i skogen. Efter en skön tupplur, kände han sig som pånyttfödd igen; kroppen var utvilad, idéerna kom till honom igen och han hade till och med en plan som skulle få hans pluton att komma segrande ur övningen.
Han väntade nu otåligt på en indikation från kapten Öhrnmark, en kort radiosignal som bekräftade att de kunde upphöra med radiotystnad.
Här om dagen träffade jag för första gången en ”riktig” prepper över en bit mat. Målet var att förbereda ett intressant och kul samarbete (jag kommer inom kort att skriva om detta), men våra diskussioner nuddade även ett ämne som jag har nosat på lite tidigare, och som jag tänker dyka lite djupare i nu. Ämnet är såklart planering.
Som allting annat i livet, kräver framgång (och i detta fall kanske överlevnad) en plan. För att ge en bra vy över hur planen ska iscensättas, är det också viktigt att bryta ned den i delmål. Min förberedelse och mina delmål är till viss del klara, utan att jag egentligen vetat om det och även om jag i fallet nedan inte har ett konkret mål ännu.
För en del andra slutade världen inte i tystnad eller i frånvaro. Runt om i landet inträffade hemska incidenter då hela elsystem sattes ur spel, exakt samtidigt. På sjukhusen upphörde plötsligt alla livsuppehållande system att fungera på en gång, reservkraftverken hann inte ens starta upp innan deras kretsar laddades ur och kortslöts.
För väldigt många, började livet om på nytt denna dag. Men för andra slutade det tvärt och utan förvarning.
Jag hade länge längtat efter ett liv alldeles för mig själv. Ett liv som bara innehöll min familj och mina allra närmaste vänner. Ett liv som fullkomligt och totalt exkluderade idioter, maktgalna egoister och egoister överlag. Föga anade jag att världen som jag om några dagar skulle tvingas in i, skulle vara fylld av de som jag avskydde allra mest. Och nya individer som jag inom kort skulle klassa som riktiga vänner.
Det var inte så värst lång tid sedan jag vaknade till liv och insåg att världen inom kort skulle förändras. Den ekonomiskt centrerade livsstilen skulle inom kort falla på sina egna ben, eller på sina egna deviser. Allt som vi bedyrade i samhället, skulle visa sig vara helt meningslöst och tomt. Tomt från medlidande, medmänsklighet och igenkännande.
Även om jag längtade efter ett nytt liv som var befriat från virtuella måsten och påhittade regler som inte följdes av andra än de som inte hittat på dem, kunde jag inte direkt påstå att jag längtade efter en fullständig nystart. Men en nystart och en helt ny kamp var vad som väntade mig. Och min familj.
