Herman Geijer är tillbaks med ytterligare en boktitel som kretsar kring begreppet att förbereda sig inför en kris, men där själva preppingen utgår från något fiktivt; en zombieapokalyps. Han tar i detta verk hjälp av Claes Tovetjärn för att vässa det redan vassa zombienedgörarvapnet; ord, intelligens och fakta!
Eftersom det är exakt på det viset som min egna prepping började för något år sedan, finns det mycket i Geijers och Tovetjärns sätt att skriva som tilltalar mig. Att Herman sedan är en trevlig zombiejägare i verkliga livet också, gör ju inte saken sämre.
Den här gången riktar sig dock boken inte till mig i egenskap av zombiefantast, utan istället till våra framtida överlevare; barnen mellan 9-12 år.
”Nordin, Vásquez och Göransson till mig”, ropade 2014 efter morgonuppställningen. Ingen av grabbarna i hans grupp hade en aning om vad Kapten Öhrnmark och han hade diskuterat natten innan.
Nordin var en smal, men uthållig jäkel som inte hade något emot att springa några mil framför gruppen för att spana i en stund innan han återvände med en rapport om läget. Vásquez var däremot lite rund och lugn, han tyckte bättre om att sitta i bandvagnen och plåstra om skoskav än att gå några längre sträckor i skogen. Men de båda soldaterna kunde han lita på, det visste Mattias.
Göransson däremot kunde han ännu inte placera i något fack ännu. På ytan verkade det röra sig om en kunskapshungrig individ, men någonstans längre in fanns något som Henriksson inte kunde sätta fingret på. Det var inget som var fel direkt, utan snarare något som gjorde att 2014 inte klassade denna menige som soldat riktigt än.
Jag erkänner. Det är jag som städar hemma. Jag tycker om att ha det rent, åtminstone några dagar i veckan och därför har det blivit så att ”pappa” gör lördag morgon jobbig för resten av familjen. När dammsugaren börjar låta tar frun på sig sina brusreducerande hörlurar, grabben stänger dörren till sitt rum och katterna tittar föraktfullt på mig innan de går och gömmer sig.
Tidigare har jag själv aktiverat mina Bose-lurar och lyssnat på musik eller en podcast under tiden jag låter som mest. Men på senare tid har jag kommit på en alldeles ny övning som jag såklart knyter till favorithobbyn nu för tiden; prepping!
Under vår ”äventyrshelg”, fick vi inte bara möjligheten att stifta många nya bekantskaper, slå upp vårt tält i hård nederbörd och njuta av skogen. Vi passade såklart även på att utvärdera lite av utrustningen som vi hade med oss.
Tack vare våra kompisar på General Prepper fick vi möjligheten att testa både sovsäckar och liggunderlag, något som vi är väldigt glada för. Som du kanske redan vet, passade nämligen inte det tunna underlaget från Snugpak mig speciellt bra då jag fick ont i ryggen av det. Lyckligtvis hittade jag dock något som passade mig bra ändå.
När vi begav oss ända till västkusten för att deltaga på Skogsliv 19, såg jag och min son till att packa ned lite nya maträtter som vi inte provat tidigare.
I packningen hamnade såklart en hel del korv (både från Lidl men också från delikatessdisken) i kylväskan, men även lite frystorkat. Att koka vatten är ju ganska enkelt och vår erfarenhet så här långt är att de kompakta, lätta rätterna smakar ganska bra.
Herregud vad löjlig hon kände sig! Madeleine stod på andra sidan bron och blickade tillbaka mot de två utmaningarna hon hade bakom sig. Mörkret i tunneln hade hon enkelt ha kunnat åtgärda genom att ta fram pannlampan som låg praktiskt tillgänglig i en av de yttersta fickorna i ryggsäcken. Själva tunneln var dessutom inte alls lång och bron över vattnet som hon kämpat sig över var ännu kortare.
Hon skrattade åt sina inbillade monsterupplevelser och sin rädsla för mörker och höjder. Hon la cykeln försiktigt vid sidan av järnvägsrälsen och gick med modiga steg ut på bron igen och kikade ned mot det mörka vattnet under henne. Plötsligt hörde hon ett av de dåliga skämt som hennes ex hade skrattat så mycket åt:
Vet du vad det är för likhet mellan en hängbro och en kille som suger av en? Det är inte förrän man tittar ned som man blir skräckslagen.
Tack vare våra vänner på General Prepper, fick vi möjligheten att utvärdera inte mindre än tre liggunderlag under vår frilufts- och äventyrshelg. Efter en snabb utvärdering helgen innan, fastnade sonen för ett upplåsbart underlag men jag var fast besluten att prova allihop.
Testet utfördes i vårt lilla tunneltält Bergans Trysil 3 under två nätter där jag växlade mitt liggunderlag inför nattsömnen.
Vad är skillnaden på ett test och en recension undrar jag i mitt stilla sinne. Jag vet fortfarande inte riktigt, men det går ju att prova en sak lite snabbt och sedan går det ju att utvärdera en produkt ordentligt.
Därför blev testet av Bergans Trysil 3 till en recension. I helgen som varit, fick jag och min son nämligen möjlighet att verkligen hårdtesta tältet på många olika sätt.
Hungern! Den där krävande, kliande, plågande hungern var tillbaka! Trots de två åren han tillbringat i diverse säkerhetsklassade anstalter, trots de hundratals timmarna av terapi och trots löften om att bättra sig och att bli en normal människa, kände han hungern igen.
Han ville plåga, han ville skada, han ville se blod igen och känna den där varma, sjuka lukten igen. Så fort elektriciteten blivit utslagen kände han lusten öka inom sig som om den hade transporterats genom ett turboaggregat och fått mångdubblad effekt.
St Görans sjukhus var mitt uppe i en renovering; en uppgradering som skulle göra allt så mycket bättre. Sensorer hade placeras överallt och skulle mäta allt från temperatur till luftfuktighet och densitet av människor. Allt skulle vara uppkopplat och styras automatiskt för att garantera en optimal sjukhusmiljö. Men ingenting fungerade längre när den älskade elen var borta.
Tack vare kloka individer på internet, har jag insett att jag kommer att behöva skapa två olika sorters krispärmar. En för processer och saker som behöver göras eller information som krävs för att upprätthålla en hållbar situation när en eventuell kris inträffar (det dokument som jag håller på med nu). Men jag behöver också påbörja skapandet av en liknande pärm som innehåller viktiga dokument som krävs i ett senare skede. Mer om denna senare…
I denna del av min krispärm har jag radat upp fjorton punkter som jag finner viktiga att mina familjemedlemmar känner till och följer i händelse av en riktig kris (alltså en större samhällsstörning av något slag).
Punkterna är saker som behöver göras omedelbart och vissa av dem behöver repeteras; till exempel uppsikt över när någon familjemedlem är i närheten av hemmet.
