Madeleine tillbringade ett tiotal minuter tillsammans med den tacksamme mannen i Mercedesen. Han presenterade sig som Petras och var från Litauen, men arbetade som byggare i olika projekt i Stockholms innerstad.
Efter att ha plåstrat om och hjälpt honom ur bilen, frågade Madeleine vart han skulle ta vägen och om allt var bra. Petras skrattade och pekade mot staden.
Pirma padaryk darbą, o po to daryk ką nori, lady. First I do what I must, then I relax. First get to workplace to see if friends are there, then we relax and heal.
Det är inte många skrivna verk som kan få mig att bli djupt deprimerad. De som tidigare har lyckats, har handlat om förtryck mot barn och mänsklig vidrighet. Men David Jonstad har lyckats väldigt väl med att trycka ned mig djupt ned i skorna. På ett bra sätt.
För cirka fem eller tio år sedan brukade jag skämta med mina kamrater och kollegor att jorden säkert går under snart eftersom det producerades så bra, underhållande saker. Filmerna blev fantastiska, TV-serierna likaså. Det skapades fantastiskt banbrytande musik och konsol- och datorspel ska vi inte ens börja prata om.
Tanken har hållit sig kvar i mitt medvetande och det är inte förrän efter att ha läst Jonstads bok, som jag förstår att jag förmodligen hade rätt. Förmodligen går inte jorden under, men världen – alltså det som är vår verklighet idag. Den ligger riktigt risigt till.
Fy fasen vad mycket skog vi har i Sverige, tänkte Henriksson när han snubblade fram över mossa och ris i den skånska skogen. Han och hans lilla trupp om sammanlagt fyra individer befann sig några kilometer söder om Hässleholm. Uppgiften just nu bestod endast i att så snabbt som möjligt anskaffa transportmedel som gav bättre utdelning när det kom till ration mellan förbrukad energi och kilometer väg de lagt bakom sig.
Löpning och marsch funkade bra ett tag, men med tanke på att de skulle ta sig från den sydligare delen av riket till det som de allra flesta idioter trodde var mitten, alltså Stockholm, gjordes bäst på annat sätt. Därför hade de alla fyra som mål att hitta varsin LTAC; Lätt Terränggående AttackCykel, som de lite mer robusta cyklarna skämtsamt kallades i hans förband.
Att cykla i tjugo till trettio kilometer i timmen slog definitivt det monotona läget att sätta en fot framför den andra. Fick de ont i bakdelen, kunde de roa sig med att marschera i tre till fem kilometer i timmen.
Jag kunde knappt tro att det var sant! Snart var jag hemma i säkerhet med min familj! Hjärtat bultade snabbare och jag kände blodet pulsera i tinningarna.
Jag hade gjort rätt val att korsa motorvägen i höjd med Hagaparkens nordligare del; övergången vars väg gick rakt mot Koppartälten. Det var visserligen tumultartade scener som utspelade sig framför mig här med, men det kändes på något sätt inte lika hotfullt och kaotiskt. Kanske var det för att jag kände igen terrängen så väl nu?
Samtidigt som jag kände av ryggsäckens skavande mer och mer, växte även osäkerheten om hur det skulle se ut i mitt kvarter. Jag var full av hopp, men på något sätt ändå väldigt osäker och orolig.
När jag läste igenom boken Bli en zombieöverlevnadsexpert, slog det mig att det inte är lätt att förbereda för allt, speciellt inte för en tokig individ som mig själv. Jag började ju nämligen resan genom att förbereda för en zombieapokalyps.
Men något rudimentärt som Herman Geijer och Claes Tovetjärn tar upp i boken, skriven för våra yngre överlevare, är att det är viktigt att fundera på vad en kris faktiskt är. En av övningarna i boken är för barnen att fundera på vad en kris är i deras värld.
Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen preppar inför; är det verkligen en zombieinvasion?
Det är skillnad på ryggsäckar och ryggsäckar, det finns det inga tvivel om. Men hur många behöver man egentligen och kan man ha för många? Även där går åsikterna isär men vad jag har kommit fram till är att det finns olika slags ryggsäckar för olika situationer.
Om du har börjat intressera dig lite för prepping och kanske läst några inlägg här på vår blogg eller någon annan stans på internet, har du säkert märkt att det pratas om en hel del olika varianter. Det pratas EDC, Bug Out Bag, Go Home Bag och allt möjligt. En prepper ska uppenbarligen ha många säckar för att vara förberedd…
När vi hade filat på och skapat vår alldeles egna ”Hobo Stove”, tyckte vi att det var dags att hårdtesta den lite grann. Att koka kaffe på bestickstället är ju en sak, men att använda en stekpanna och steka korv torde ju vara en helt annan sak.
Eftersom det var söndag igår, och dessutom sommarlov, innebär fritid även friluftsliv. Därför begav vi oss tillskogen igen; denna gång med svampar i sikte och korv i magen så småningom.
Scoutliv, Bushcraft och Prepping delar mycket mellan sig, ibland så att det är svårt att skilja företeelserna åt. Men många som gärna håller sig utomhus, har säkert använt eller sett en sådan här manick.
När du behöver göra upp en mindre eld, kanske för att koka vatten eller en kopp kaffe, behöver du ju inte alltid börja från grunden och elda ved. En Hobo Stove bygger på det enkla, snabba sättet att börja smått och elda smått.
Det här är inte ett riktigt inlägg utan mer av en dokumentation av hur underbar söndagen var. Jag och min son hade tidigare bestämt att vi skulle ut i skogen på söndagen; kosta vad det kosta vill.
Med andra ord struntade vi helt i väderprognoser och profetior gällande regn eller inte. Jag älskar verkligen att Maxi var helt tokig i bilen på väg ut till skogen; han sjöng och pratade och skrattade som om han vore tre år och på väg till ett barnkalas. Jag misstänker att han längtade ganska starkt efter att få komma ut i skogen 🙂
Mitt i natten hade det börjat regna. Såklart. Han befann ju sig i världens rövhål när det kom till lynnigt väder. För några år sedan hade sommaren varit så dålig att Sverige knappt tog semester över huvud taget. Under juni och juli månad hade Aron jobbat ensam på IT-företaget som hade anställt honom. Det var ett rent helvete. Telefonerna ringde konstant och meddelandena i inboxen slutade aldrig att komma.
Men det var precis innan han överlämnade sig åt sitt nya kall; att få se mänskligheten gå under och att rena modern från denna äckliga cancersvulst som Homo Sapiens Sapiens utgör.
