Hejsan allihopa det är jag Maxi här igen och idag ska jag berätta om varför jag tycker att livet i skogen är så kul!
När jag vaknar på morgonen och vet att vi ska ut i skogen så blir jag glad och oftast klarvaken av all positiv energi inombords tycker jag. Men det jag inte tycker om är att det ibland blir jobbigt av alla flugor som jag tror är getingar (jag hatar getingar eftersom att jag vill inte bli stucken).
När jag läste igenom boken Bli en zombieöverlevnadsexpert, slog det mig att det inte är lätt att förbereda för allt, speciellt inte för en tokig individ som mig själv. Jag började ju nämligen resan genom att förbereda för en zombieapokalyps.
Men något rudimentärt som Herman Geijer och Claes Tovetjärn tar upp i boken, skriven för våra yngre överlevare, är att det är viktigt att fundera på vad en kris faktiskt är. En av övningarna i boken är för barnen att fundera på vad en kris är i deras värld.
Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen preppar inför; är det verkligen en zombieinvasion?
När vi hade filat på och skapat vår alldeles egna ”Hobo Stove”, tyckte vi att det var dags att hårdtesta den lite grann. Att koka kaffe på bestickstället är ju en sak, men att använda en stekpanna och steka korv torde ju vara en helt annan sak.
Eftersom det var söndag igår, och dessutom sommarlov, innebär fritid även friluftsliv. Därför begav vi oss tillskogen igen; denna gång med svampar i sikte och korv i magen så småningom.
Scoutliv, Bushcraft och Prepping delar mycket mellan sig, ibland så att det är svårt att skilja företeelserna åt. Men många som gärna håller sig utomhus, har säkert använt eller sett en sådan här manick.
När du behöver göra upp en mindre eld, kanske för att koka vatten eller en kopp kaffe, behöver du ju inte alltid börja från grunden och elda ved. En Hobo Stove bygger på det enkla, snabba sättet att börja smått och elda smått.
Det här är inte ett riktigt inlägg utan mer av en dokumentation av hur underbar söndagen var. Jag och min son hade tidigare bestämt att vi skulle ut i skogen på söndagen; kosta vad det kosta vill.
Med andra ord struntade vi helt i väderprognoser och profetior gällande regn eller inte. Jag älskar verkligen att Maxi var helt tokig i bilen på väg ut till skogen; han sjöng och pratade och skrattade som om han vore tre år och på väg till ett barnkalas. Jag misstänker att han längtade ganska starkt efter att få komma ut i skogen 🙂
Hej mitt namn är Maxi, jag är 13 år och ska skriva för att pappa utmanade mig att inte bara kolla på YouTube. Jag skriver också för att jag vill berätta hur det är att ha en pappa som är en prepper, jag är också en prepper bara så att ni vet.
Ni får gärna kommentera och jag hoppas att ni tycker att denna blogg är intressant och lite rolig.
Jag erkänner. Det är jag som städar hemma. Jag tycker om att ha det rent, åtminstone några dagar i veckan och därför har det blivit så att ”pappa” gör lördag morgon jobbig för resten av familjen. När dammsugaren börjar låta tar frun på sig sina brusreducerande hörlurar, grabben stänger dörren till sitt rum och katterna tittar föraktfullt på mig innan de går och gömmer sig.
Tidigare har jag själv aktiverat mina Bose-lurar och lyssnat på musik eller en podcast under tiden jag låter som mest. Men på senare tid har jag kommit på en alldeles ny övning som jag såklart knyter till favorithobbyn nu för tiden; prepping!
Tack vare kloka individer på internet, har jag insett att jag kommer att behöva skapa två olika sorters krispärmar. En för processer och saker som behöver göras eller information som krävs för att upprätthålla en hållbar situation när en eventuell kris inträffar (det dokument som jag håller på med nu). Men jag behöver också påbörja skapandet av en liknande pärm som innehåller viktiga dokument som krävs i ett senare skede. Mer om denna senare…
I denna del av min krispärm har jag radat upp fjorton punkter som jag finner viktiga att mina familjemedlemmar känner till och följer i händelse av en riktig kris (alltså en större samhällsstörning av något slag).
Punkterna är saker som behöver göras omedelbart och vissa av dem behöver repeteras; till exempel uppsikt över när någon familjemedlem är i närheten av hemmet.
Jag vet, jag påbörjar mängder av projekt hela tiden i mina serier av inlägg här på bloggen, men jag måste följa inspirationen och skriva om det som ”hoppar på mig”. Tack vare en bekant på Twitter och bloggen Survivalist Prepper, har jag påbörjat en resa i processer och dokumentation som stavas Krispärm.
En krispärm kan vara allt möjligt. Det kan vara oorganiserade pappersblad, recept på överlevnad och lösryckta tips för hur man klarar sig. Men om du har börjat förbereda dig för en mindre eller större kris, har du förmodligen påbörjat en hel del tankeprocesser som har mynnat ut i något bra. Den här pärmen är till för att visa de i dit hushåll hur de ska bete sig om något händer. Och för din egen del.
I detta avsnitt av ”En dag i skogen”, begav vi oss ut på cykel till en närliggande skog för att utföra två övningar. Dels skulle vi gå igenom sonens ”Go Bag” så att han börjar lära sig vad som finns i den och vad allt används till, och dels smaka på lite mer mat. Vår ”recension” av maten får du dock se i ett senare inlägg.
Som vanligt i Stockholm, var vi inte ensamma i skogen. Inte nog med att hundägare rastade sina vovvar precis i närheten; evenemanget ”Tough Viking” lyckades vi också pricka in, precis där vi skulle filma och mysa av ensamheten!