Efter att jag skrivit inlägget ”Att preppa för karantän”, har både trafiken till bloggen samt oron i samhället ökat markant. Det talar sitt tydliga språk när det gäller orosklimatet just nu. Vi har (som vanligt) fått olika läger, eller ståndpunkter när det kommer till virusets framfart och dödlighet.
Å ena sidan finns de som skriker att mänskligheten kommer gå under, antingen som varelser på jorden eller rent ekonomiskt. Å andra sidan finns de som stirrar sig blinda på siffror, slår sig för bröstet och stolt hävdar att de inte är rädda för något; bring it on!
Som prepper, har jag självklart valt den sunda vägen och försökt att utvärdera, lyssna och observera. Det bästa är att vara påläst och förberedd trots allt.
Nu är det nya Coronaviruset förmodligen i allas medvetanden. Covid-19, vilket är den officiella benämningen, är ett otäckt virus på många olika sätt. Den allra värsta egenskapen är dock kanske den långa inkubationstiden (tiden mellan smittotillfället och insjuknande) samt ovissheten om huruvida det smittar även under själva inkubationstiden. Länk till Folkhälsomyndigheten.
Jag lyssnade igår på Podcasten The Prepper Website Podcast (avsnitt 624) där Todd Sepulveda i början av avsnittet pratade en stund om just covid-19 och hur viktigt det är att preppa för något så grundligt som att stanna hemma under karantän.
Självklart vaknade prepper-hjärnan hos mig och jag började metodiskt gå igenom vad det skulle innebära för mig och min familj. Och för att cementera tankarna, delar jag i vanlig ordning med mig till er, kära läsare. Kanske kan ni få lite nya idéer ni med?
Sedan 2016, har profilerna bakom den erkända bloggen Par i Prepp, uppmärksammat individer som ”gjort något särskilt för antingen sin egen preppsituation eller den svenska scenen för prepping och hemberedskap i sin helhet”.
Så hände också i år. Och faktum är att jag inte hade en aning om företeelsen förrän för ett tag sedan då jag såg en tweet om att juryn hade enats om ”det Stora Prepperpriset till Alfred Nobels minne”.
Hur beter du dig i en främmande miljö om plötsligt ljuset försvinner? Om det brinner i närheten och du bara vet att utgången som är din räddning är framåt? Hur reagerar hjärnan när målet är känt men vägen dit är täckt av dimma. Eller brandrök?
Om du har följt min blogg ett tag, känner du säkert till berättelsen ”När tiden tog slut”, där hjältinnan Madeleine har det tufft när hon ska ta sig igenom mörka tågtunnlar i sin kamp att nå sin dotter. Vare sig jag eller Madeleine tycker om den klaustrofobiska känslan som ett totalt mörker tvingar på oss.
Men eftersom jag försatte min virtuella hjältinna i en situation som hon inte föredrar, är det väl inte mer än rätt att jag får uppleva samma sak?
Om du har förberett dig för en kris, eller ”preppat” ett tag, märker du säkert av några saker som har förändrats i din personlighet. Att vara beredd är ett tungt ok att bära, speciellt om du som jag har börjat analysera samhällets strukturer och brister.
Det är lätt att börja se allt i grått eller svart när du väl kommer till insikt över hur sårbara vi är och hur nära en kris vi faktiskt är. Därför tänkte jag ge några tips på hur du kan bibehålla en hög beredskap men ändå ha kul under tiden. Jag tänkte även berätta om vår syn på hur friluftsliv och hur vi ser att den samspelar med beredskap.
Det känns fortfarande som att prepping, eller förberedelse, inför något som kanske inte kommer att hända, anses väldigt fjärran för många i vårt land. Visst pratas det om krisberedskap i media och visst höjs medborgarnas insikt i sårbarheten i vårt samhälle en gnutta.
För mig personligen har insikten betytt så mycket, både när det kommer till förståelsen av vad som kommer att hända om vi helt plötsligt blir utan el, men även större fynd när det kommer till lärdomen av mig själv och hur jag fungerar och tänker som människa.
Den viktigaste lärdomen jag har upptäckt, är ändå den om hur jag ska kunna förbereda mitt barn för att agera på rätt sätt och att inte bli rädd om något händer.
I söndags begav jag mig ut tillsammans med sonen, hans kompis med mamma, ut på en kortare trekking-tur längs Sörmlandsleden. Till en början var det tjo och tjim men redan efter ett tiotal minuter började det som jag vill kalla vid ”den barnsliga klagan”. Det var tur att vi gick längs med klippor och vatten…
Det började bli tungt att bära packningen och fötterna började kännas av. Så vad gör man som vuxen prepper i detta läge? Jo, man analyserar och försöker förbättra till nästa gång så klart!
När jag läste igenom boken Bli en zombieöverlevnadsexpert, slog det mig att det inte är lätt att förbereda för allt, speciellt inte för en tokig individ som mig själv. Jag började ju nämligen resan genom att förbereda för en zombieapokalyps.
Men något rudimentärt som Herman Geijer och Claes Tovetjärn tar upp i boken, skriven för våra yngre överlevare, är att det är viktigt att fundera på vad en kris faktiskt är. En av övningarna i boken är för barnen att fundera på vad en kris är i deras värld.
Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen preppar inför; är det verkligen en zombieinvasion?
Det jag tycker är så härligt med prepping, är att min hjärna har vaknat till och aldrig verkar vilja vila längre. Det finns säkert medicinska diagnoser och bokstavskombinationer för detta, men för egen del njuter jag i fulla drag av detta ”uppvaknande”.
Om du följer bloggen och tidigare har smålett, eller kanske skrattat igenkännande, vet du säkert att jag redan identifierat svårigheter att ta mig till förrådet med mat och hem igen. Just det – våra dörrar öppnas endast med kod, och när strömmen går kommer det att bli lite svårare att återvända till lägenhetens ”trygghet”.
Nu tänkte jag dela med mig av några andra saker som, när jag tänker tillbaka på hur jag förberett mig, får mig att känna mig rejält korkad.
I min ungdom konsumerade jag enorma mängder av böcker där Tolkiens verk och Liftarens guide till galaxen var några. Science Fiction-titlarna var dock de som slukade mest tid i min ungdom och när jag läste Isaac Asimovs verk blev jag fascinerad av samhällssynen där vi som mänskliga individer behöver anpassa oss till ett liv med syntetiska entiteter som är skapade av oss.
I den korta berättelsen Runaround, introducerade han de tre robotlagarna, vilka alla skapade verktyg (ja, en robot är ett verktyg) måste följa:
A robot may not injure a human being or, through inaction, allow a human being to come to harm.
A robot must obey orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law.
A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Law.
