81 dagar. Snart tre månader i frivillig, något avslappnad karantän. Jisses!
Förutom att kroppen tar ordentligt med stryk och att livet börjar te sig aningen vardagligare än vanligt, är det ”business as usual”. Det är konstigt att IT-branschen aldrig saktar ned eller lugnar ned sig. Visst finns det ett mycket större behov av teknologi för att vi ska kunna köra våra möten och sköta alla affärer men samtidigt önskar jag på något sätt att allt kan lugna ned sig lite.
Om du har börjat tänka på hemberedskap eller prepping och kanske har säkrat tillförsel eller lagring av vatten, har du säkert också identifierat nästa steg som är föda eller energi.
Vatten är nödvändigt för att vi över huvud taget ska kunna leva. Energi är lika viktigt, även om vi överlever längre utan mat. Men vi kan klara oss väldigt mycket längre utan föda än vad vi gör utan vatten, även om vi påverkas starkt av att vara hungriga.
Därför är det också viktigt att ha ett förråd med mat om en kris skulle uppstå.
Människor som går längs med gatan, med sina feta näsor så nära glasrutan på sina telefoner att det nästan blir feta, grisiga avtryck på skärmen. Människor som tror att de är upphöjda på något sätt bara för att de lyckats låna till sig pengar för att köpa en ny flådig bil eller den allra senaste smarta telefonen av valfritt märke, tillverkad i en fabrik i Kina.
Människor. Han hatade dem allihop av hela sitt hjärta. Men redan för några dagar sedan, hade han lyckats släcka ett av alla dessa brinnande tomtebloss till ”liv”. Känslan var oslagbar och han hoppades att få känna av den igen, väldigt snart. Aron mötte den svenska apokalypsen med ett brinnande hjärta och med ett stort, brett flin över hela ansiktet.
Vi har länge kämpat på med vår billiga handsåg som vi köpte på Jula. Hard Head tror jag att den heter och är en såg som funkar ganska bra. Det enda jag har att anmärka gällande produkten är att den har en kort klinga och att att det är ganska jobbigt att såga större bitar av ved med den.
Med andra ord har jag länge smygtittat lite lystet på tillverkaren Silkys’s sortiment. Enligt säkra källor, ska det japanska märket vara något i hästväg och innan vi bestämde oss för att inhandla något ur deras sortiment, fick vi möjlighet att prova ett av deras flaggskepp; Bigboy 2000.
Då var det dags igen! Äntligen fick jag tid att sitta ned med ytterligare en prepping-intresserad individ och prata lite om beredskap. Den här gången blev det Andreas som fick äran att bli intervjuad.
Avsnittet denna gång försökte jag styra lite åt det faktum att det är så svårt att ”komma igång” för en del. Känns det som ett för stort företag? Blir det för mycket på en gång?
Det har blivit svårare och svårare att skriva i dagboken. Inte för att livet blir svårare, utan för att det är utmanande att skriva något intressant. Det mesta har blivit en vardag, ett nytt normalläge eller ett nytt sätt att leva.
Vi har inte längre hopp om att låta vår son gå i skolan vid fler tillfällen denna termin. Visst är det tragiskt och lite ledsamt, men än så länge klarar åtminstone han av sina plikter med godkänt betyg.
För ett bra tag sedan, fick vi ett rejält, taktiskt paracord-rep av vännerna på The General Prepper. Hittills har vi använt det beiga, starka repet till att hålla upp tarpen ovanför hammocken men idag när vi var ute i den ljuvliga skogen, fick vi en idé!
Inne i denna hållbara lina finns nämligen både fiskelina, kopparlina och tändtråd gjord av jute, impregnerad i paraffin. Den här lilla tråden tänkte vi använda för att starta dagens eld med.
Äntligen blev förberedelserna klara, äntligen lyckades två upptagna personers scheman sammanfalla och äntligen lyckades jag spela in det allra första avsnittet av min podcast!
Syftet med podden är att diskutera med, och intervjua människor i min närhet kring ämnet hemberedskap. Allt i ett vardagsformat såklart. I mina diskussioner med människor i min närhet, har jag nämligen upptäckt att det är många som inte är speciellt förberedda alls. Är det inte brist på tid eller pengar som är anledningen så är det känslan av att det blir ett enormt projekt att förbereda sig för något som kanske aldrig händer.
För dig som friluftsintresserad, finns mängder av tillbehör som du förmodligen inte ens visste fanns. Eller som du inte tänkt på. SnugPak Antarctic Mat är en produkt som sannerligen klassar in i denna kategori.
Kort och gott är detta en dubbelvikt filt, gjord av samma material som finns i SnugPaks Softie-sovsäckar. Detta innebär en luftig och lätt upplevelse som värmer gott.
Jo jag vet, att starta en eld med fjolårsgräs är ju nästan fuskenkelt. Men vi måste ju testa alla olika sätt att få till en eld så att när vi hittade detta utmärkta tändmedel, kunde vi inte låta bli.
I videon nedan gnuggar vi gräset för att lösa upp dess fibrer, men om du hittar riktigt torrt gräs lär det inte behövas, inte ens om du tänder med eldstål.
![Starta eld med fjolårsgräs [Video]](https://vardagsprepping.se/wp-content/uploads/2020/05/fjolårsgräs-672x372.jpg)