Ni har hittills fått lyssna på dialoger som jag har haft med individer som inte är speciellt förberedda på en kris. Några av de återkommande anledningarna att dessa personer inte har börjat med sin prepping, verkar vara att det inte finns tid eller att prepping verkar vara ett så oerhört stort projekt att komma igång med.
Att bli 100% förberedd på allt, är självklart ett enormt projekt som förmodligen tar tiotals år att slutföra. Om det ens blir klart någon gång. Därför ville jag ta en dialog med en person som har varit redo ända sedan 80-talet och se hur det går att förenkla vägen till beredskap.
Innan jag var klar med ”Det stora vevradiotestet 2020”, var jag tvungen att prata av mig lite gällande mina erfarenheter från alla dessa apparater som jag fått möjlighet att utvärdera.
Tyvärr hade jag ingen att ha en dialog med vid det tillfället, utan inspelningen skedde under en promenad där jag fick möjlighet att babbla på non-stop.
För lite mindre än ett år sedan, publicerade jag två inlägg som jag kallade ”Stort test av vevradio”, där jag testade ett mindre antal radioapparater efter mer eller mindre lyckade kriterier.
Men det var och är oerhört många som uppskattade dessa genomgångar av nödradio och därför beslöt jag och The General Prepper att göra om testet, men med många fler apparater och med lite mer finslipade kriterier.
För drygt ett år sedan, berättade jag om partnerskapet med The General Prepper. Under tiden som har gått, har vi fått möjlighet att testa mängder av överlevnadsprylar, smakat på olika maträtter och, framför allt, lärt oss en hel massa.
På vägen har mängder av möten avhandlats, vilka gett båda partnerna ett utbyte av idéer och framför allt grunden till ett riktigt bra, fortsatt givande samarbete. Faktum är att vi har trivts så bra i samarbetet, att vi nu gör något helt nytt, tillsammans!
När jag skrev del 2 i krispärmen, förstod jag inte att jag hade gjort ett misstag. Allt i den delen handlar nämligen om det som jag tyckte hade störst risk för att inträffa; ett stort strömavbrott. Vad jag inte hade tänkt på då, var att kriser kan handla om precis allt; en gasläcka, eld, strömavbrott, oroligheter i samhället och så vidare.
Det är såklart viktigt att ta en ordentlig funderare på vad som kan hända, vilka kriser som verkligen riskerar att kunna inträffa. Det är också viktigt att ha stolpa upp dessa händelser och ange dem som ”kapitel” på första sidan (ditt index). En panikslagen människa har inte tid att läsa igenom en halv roman för att läsa om hur gasen stängs av i en lägenhet. Personen behöver en väg framåt och tydliga instruktioner i hur den ska handskas med situationen.
81 dagar. Snart tre månader i frivillig, något avslappnad karantän. Jisses!
Förutom att kroppen tar ordentligt med stryk och att livet börjar te sig aningen vardagligare än vanligt, är det ”business as usual”. Det är konstigt att IT-branschen aldrig saktar ned eller lugnar ned sig. Visst finns det ett mycket större behov av teknologi för att vi ska kunna köra våra möten och sköta alla affärer men samtidigt önskar jag på något sätt att allt kan lugna ned sig lite.
Om du har börjat tänka på hemberedskap eller prepping och kanske har säkrat tillförsel eller lagring av vatten, har du säkert också identifierat nästa steg som är föda eller energi.
Vatten är nödvändigt för att vi över huvud taget ska kunna leva. Energi är lika viktigt, även om vi överlever längre utan mat. Men vi kan klara oss väldigt mycket längre utan föda än vad vi gör utan vatten, även om vi påverkas starkt av att vara hungriga.
Därför är det också viktigt att ha ett förråd med mat om en kris skulle uppstå.
Människor som går längs med gatan, med sina feta näsor så nära glasrutan på sina telefoner att det nästan blir feta, grisiga avtryck på skärmen. Människor som tror att de är upphöjda på något sätt bara för att de lyckats låna till sig pengar för att köpa en ny flådig bil eller den allra senaste smarta telefonen av valfritt märke, tillverkad i en fabrik i Kina.
Människor. Han hatade dem allihop av hela sitt hjärta. Men redan för några dagar sedan, hade han lyckats släcka ett av alla dessa brinnande tomtebloss till ”liv”. Känslan var oslagbar och han hoppades att få känna av den igen, väldigt snart. Aron mötte den svenska apokalypsen med ett brinnande hjärta och med ett stort, brett flin över hela ansiktet.
Vi har länge kämpat på med vår billiga handsåg som vi köpte på Jula. Hard Head tror jag att den heter och är en såg som funkar ganska bra. Det enda jag har att anmärka gällande produkten är att den har en kort klinga och att att det är ganska jobbigt att såga större bitar av ved med den.
Med andra ord har jag länge smygtittat lite lystet på tillverkaren Silkys’s sortiment. Enligt säkra källor, ska det japanska märket vara något i hästväg och innan vi bestämde oss för att inhandla något ur deras sortiment, fick vi möjlighet att prova ett av deras flaggskepp; Bigboy 2000.
Då var det dags igen! Äntligen fick jag tid att sitta ned med ytterligare en prepping-intresserad individ och prata lite om beredskap. Den här gången blev det Andreas som fick äran att bli intervjuad.
Avsnittet denna gång försökte jag styra lite åt det faktum att det är så svårt att ”komma igång” för en del. Känns det som ett för stort företag? Blir det för mycket på en gång?
