Vid ett plötsligt elbortfall eller om du råkar ut för någon annan, mindre störning gällande el eller gas, är det väldigt bekvämt att ha en backup i form av en portabel gasspis.
Vi har länge använt Biltemas gaskök på 2,2 kW som reservkök och självklart finns det ytterligare kök undanstoppade i förrådet. Vi lever efter devisen att vi måste använda våra prepper-saker för att vi ska känna oss riktigt bekväma med dem. Därför har vi använt vårt Biltemakök ofta när vi tillreder vissa japanska maträtter vid bordet.
För vardagspreppern som älskar att äta utomhus, finns det mängder av alternativ för att laga mat. Det kan röra sig om att stoppa matvaror i folie som sedan läggs rakt i elden eller korvar som träs på pinnar och grillas tills de blir sådär härligt svarta.
Eller så kan du skaffa en ultraportabel grill som med lätthet får plats i ryggsäcken men som ändå enkelt rymmer den lilla familjens grillbitar, samtidigt som den skyddar mot brand i marken.
Boken Hatchet handlar om en ungdom som heter Brian. Brians liv har inte varit enkelt eftersom hans mamma lämnade deras familj och Brians föräldrar flyttade isär.
Medan Brian hade skollov, valde han att flyga till sin pappa för att hälsa på. Efter brian hade checkat in med flyget så gick han till planet, han gick in i flygplanet och hälsade på sin pilot som verkade ganska snäll.
Efter flera timmars flygfärd så frågar föraren honom om han ville prova på att flyga planet i en liten stund, Brian svarade ja med en lite tveksam röst och när han hade kommit fram till flygplanets cockpit såg han hur många knappar som fanns där framme.
När jag publicerade recensionen av ”När världen slocknar”, skriven av den ödmjuka och intressanta Helena Söderblom (som även var gäst i min podcast, avsnitt 17) , kommenterade en läsare att det fanns ytterligare litteraturverk avsedda för barn och med barn i huvudrollen.
Blogg-följaren Roland tipsade om Gary Paulsens ”Hatchet”, vilken gavs ut 1987, alltså för snart 40 år sedan. Självklart var jag tvungen att beställa boken som en julklapp till sonen, självklart har jag läst den själv och självklart har jag tvingat Maxi att själv recensera boken för sig själv och för att publicera här på bloggen.
Men först får ni mina tankar om detta skönlitterära verk, riktat till våra blivande preppers; barnen.
Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen med de nya podcast-avsnitten som jag har producerat. Det känns fantastiskt roligt att få intervjua och samtala med så många prepper-vänner som jag annars bara har text-chattat med.
Jag tycker också att jag har börjat känna mig bekväm med formatet och att det flyter på lite lättare nu för tiden. Men nu tänkte jag berätta lite om de fyra avsnitten som jag inte har publicerat här på bloggen!
Om det är något som vi saknar i vårt rike, är det prepper-litteratur riktat till våra yngre. Det enda riktiga litterära verket som skapats så här långt är väl egentligen Bli en zombieöverlevnadsexpert av trion Geijer, Tovetjärn och Jonsson.
Därför är det så oerhört uppfriskande att få läsa Helena Söderbloms spännande bok När världen Slocknar, där vi får följa en osäker och smått nervös elvaåring vid namn Adam i sin kamp att återfinna vardagen i en situation där allt ställs på kant.
I förra inlägget i denna lilla serie, gick jag igenom konceptet med mylarpåsar och hur dessa kan användas tillsammans med syreabsorbenter för att öka livslängden rejält på torrvaror.
Den här gången ska jag försöka att förklara hur vi gjorde och vad vi tänkte på när vi packade våra torrvaror som vi inhandlat i vår senaste ”prepper shopping spree”. Vi följde inte listan som medföljde i paketet riktigt; mest för att vi inte äter bönor och sådant. Men det blev en hel del i alla fall.
I detta avsnitt av podcasten, fick jag äran att diskutera något väldigt viktigt med min prepper-vän Henrik (@hemligprepper), nämligen regeringens proposition om Totalförsvaret 2021-2025, vilken är av stor vikt för vår framtida beredskap.
I propositionen, vilken väntas godkännas av riksdagen och där lagändringarna ändras från och med 1 februari nästa år, behandlas många viktiga delar av totalförsvaret där tiden för hemberedskap tydliggörs, cybersäkerheten intensifieras och Sveriges allmänna beredskap stärks.
Ända sedan jag började preppa, har jag förvånats över hur kort hållbarhet det är på de torrvaror som vi behöver i vårt skafferi. Det sägs ju såklart ”Bäst före, ofta bra efter”, men när det kommer till prepper-förrådet vill jag ju absolut inte chansa. Det är ju påtagligt dåligt om krisen faktiskt slår till och matvarorna som vi bunkrat visar sig dåliga, kanske farliga rent utav.
Ju mer jag forskade, Googlade och pratade med folk, desto mer förstod jag att lagring av mat handlar väldigt mycket om förpackningen som matvarorna förvaras i. Vissa ingredienser kan i princip lagras för evigt om de förvaras korrekt.
Ordet ”Nata”; 鉈, eller なた (förenklat) sätter fingret på precis vad Silkys röjyxa är – en stor kniv med ett brett blad. Den här produkten är väldigt olik tillverkarens andra sortiment då den inte innehåller en enda sågtand utan bara ett tungt, vasst stycke stål.
På pappret är detta egentligen en onödig leksak för en vardagspreppare som mig, men jag skyller helt och hållet på förbannelsen (eller välsignelsen) som träder i kraft när en person som jag har provat en Silky-produkt för första gången. Den där känslan att det inte räcker med ett verktyg. Eller två. Eller tre…
