Måndag. I vanliga fall träffar jag mina arbetskamrater framför kaffemaskinen, gäspar och hör efter hur helgen har varit. Men inte idag. Måndag. Idag har jag varit hemma och jobbat tack vare mitt företag och vår starka ledare som redan under förra veckan bad oss att börja jobba hemifrån.
Men denna måndag har varit väldigt lugn. Jag har bara haft ett långt möte, ett fåtal email-korrespondenser samt ett telefonsamtal att hantera. Det känns väldigt lugnt i IT-Sverige idag.
För några veckor sedan, när covid-19 verkligen började visa sin elakartade potential, köpte vi en del torrjäst. Men samtidigt började jag fråga mig själv hur vi gjorde jäst förr i tiden. Som av en händelse stötte jag under samma dag på ett inlägg på en hemsida som berättade om något som kallas vildjäst.
Nyfiken och redo att ta mig an nya utmaningar, läste jag vidare och köpte snart in ingredienser för att starta min egen vildjäst. Jag anade inte vilket djupt hål jag höll på att trilla ned i…
Mättnad. Trötthet. Två ord som på många sätt hör ihop med söndagar. Men under dagen har jag känt mig mätt på oro, mätt på känslor och mätt på nyheter. Överallt stängs gränser och verksamheter stannar av. SAS meddelade i en presskonferens att de temporärt entledigar 90% av sin personal.
Hela jag har varit trött idag. Jag har inte orkat ta mig för något annat än att fixa lite mat och spela Zelda på familjens Switch. Men trots mättnad och trötthet, slutar inte frågorna att snurra i huvudet.
Pandemidagboken är ett fiktivt verk av de saker som jag och min familj upplever just nu i Sverige. Det finns väldigt mycket personliga känslor och värderingar i orden som följer. Tanken med denna berättelse är att du som läsare ska få en inblick i vår vardag, våra beslut och våra tankar. Ingenting i berättelsen grundar sig i fakta. Allt handlar som sagt om vår vardag, våra tankar och hur vår förberedelse står sig mot pandemin covid-19.
Jag vet inte ens var jag ska börja. Ska jag berätta att jag är skeptisk till att motståndet vi nu möter är framtaget av människor eller något som vi ärvt av djuren? Ska jag måla upp mina farhågor kring ett virus som jag ännu inte har träffat; en fientlig varelse som bara har ett mål – att överleva och att frodas.
Jag skulle kunna börja min berättelse genom att belysa mitt låga förtroende till de som styr mitt land. Vårt land. Men vi har alltid varit senfärdiga, till och med under världskrig. Så jag stoppar där.
Det var inte bara junior som fick fylla magen under helgens utflykt i skogen; även jag fick möjlighet att smaka på något gott och värmande!
Igen blir det ett litet smakprov av produkterna som tyska conserva.de säljer. I dagsläget är företaget såklart drabbat av en oerhört stor efterfrågan och kan därför inte leverera förrän om cirka tre veckor. Men det är värt väntan…
Ibland vaknar jag upp med en tanke, eller en idé om något som jag vill berätta. Några tankar om prepping, omvärlden eller nuläget. Dessa tankar är ibland svåra att omsätta i skrivna ord och därför har jag ibland med mig vår kamera och spelar in en videosekvens under tiden jag kör bil till jobbet.
Idag var en sådan dag. Jag funderade på hur covid-19, eller ”Corona-viruset” kan drabba oss som individer utanför sjukdomen. Resultatet blev denna lösryckta video där jag ventilerar lite tankar om vad som händer runt om oss.
Jag fick tipset att kolla in utbudet hos conserva.de av en prepper-vän för några månader sedan. Sedan dess, har jag febrilt klickat mig runt på sidan och lagom till löneutbetalningen alltid klickat hem ett tungt paket innehållande förnödenheter.
I vårt förråd med varor som har lång hållbarhet finns numera allt från mjöl, pulvermjölk, pulversmör, nödvatten till gourmet-konserver från den tyska e-handelsplatsen. Men som bekant är det ju lika viktigt att ha ett robust matförråd som att faktiskt tycka om maten som finns däri. Därför offrade vi några av burkarna, begav oss ut i skogen, startade en eld, värmde maten och lät oss väl smaka.
Äntligen fick vi möjlighet att bege oss till skogs igen. Äntligen! Egentligen skulle vi bara njuta lite av naturen, tända en eld och värma lite mat, men vi hann med lite andra saker också.
Ända sedan vi grillade en handduk och skapade char cloth av den, har jag funderat på om tyget är för tunt för att vara någon bra eldstartare. Idag provade vi lite spontant och fick faktiskt fyr på en liten brasa!
I de fall då du som prepper gör dig tillkänna bland vänner eller arbetskamrater, blir reaktionerna väldigt olika. I de flesta fall väcks förhoppningsvis ett intresse hos motparten, ibland träffar du en like och i en del fall blir reaktionen det motsatta.
Jag tror att det som får en förberedd individ att sucka mest högljutt är kommentaren ”Vad bra, då kommer jag hem till dig när det smäller”. Inte nog med att detta uttalande berättar för dig att individen som du konverserar med inte har förberett något, det bekräftar dessutom att de inte har en tanke på att göra så.
Men hur ska jag förhålla mig till detta? Finns det några motargument som är konstruktiva?
Vet du? Jag älskar bröd. Och faktum är att jag förmodligen delar min åsikt med många generationer av överlevande. Under tusentals år har vi nämligen mer eller mindre överlevt på denna magiska blandning av mjöl, vatten och jäst.
Bröd finns i otaliga former och liksom livet i sig själv, finns det en mängd olika sorter. Det finns ingenting som kan få mig att le på samma sätt som när jag sätter tänderna i ett nybakt bröd med lite smör på. Smör som sakta smälter och integreras med den frasiga måltiden som är så fantastiskt god.
![Recension: Street Worschd [White Currywurst]](https://vardagsprepping.se/wp-content/uploads/2020/03/Screenshot-2020-03-12-at-21.16.28-672x372.png)
