Vi har länge använt en lite mindre handsåg för att dela upp vildved och den funkar för ändamålet. Men i vår resa mot friluftsliv och förberedelse, är det en sak vi har lärt oss om utrustning – det finns alltid ett bättre alternativ.
Vi fick möjligheten att låna en lite annorlunda såg av The General Prepper; Gerbers Freescape Camp Saw. Detta är en hopfällbar såg som när vi vecklar ut den, är som en helt vanlig såg!
När vanliga människor har semester i Japan, kommer de hem med väskorna fulla av souvenirer. Men inte den här familjen inte. Vi brukar fylla väskorna med kläder, men framför allt mat. Tack vare vårt nyfunna intresse gällande uteliv och prepping, såg vi även till att smyga ned lite konserver och dylikt under den senaste resan.
Förutom att japan är ett 100% förberett land, finns det mycket annat som tilltalar mig och oss. Friluftsintresset är ganska utbrett och när japaner är ute i naturen, gör de helst inte avkall på den underbara mat som de äter till vardags.
Till en av luckorna i preppingkalendern, fick vi tips av den gode och vise @nissvik att vi borde ta upp Char Cloth och Feather Stick, vilket vi gjorde. Feather Stick har vi använt flera gånger tidigare för att skapa eld, men konceptet med kolat tyg var vi nybörjare inför.
Därför var det såklart hög tid att genomföra ett test ute i skogen. Vi tog med oss vår Hobo Stove, en tändare och ett eldstål och begav oss ut i det (nästan inte alls) folktomma området utanför stan för att prova.
I det förra inlägget utvärderade vi de lite mindre lamporna som passar bra som komplement till ”huvudlampan”. Nu är det med andra ord dags att ta fram det tunga artilleriet som stoltserar med de starkaste lamporna och de största batterierna.
Efter vårt trevliga sommaräventyr med vev- och nödradio, sökte vi efter något liknande test att utföra. Och efter dialog med The General Prepper, kom vi överens om att nästa utmaning skulle bestå i ficklampor med alternativa laddningssätt; dynamolampor.
Efter leverans, påbörjade vi testet med att pressa lamporna till det yttersta för att mäta brinntiden. Sedan laddade vi upp de som gick att ladda, och åkte till mörka, djupa Småland för att hårdtesta dem i skogen. Här visade lamporna på stor variation i möjligheten att lysa upp mörkret runt omkring oss.
Att eld kan uppfattas som något magiskt, känner säkert alla till. För min sons del finns det inget som han ser fram emot så mycket som att skapa eld när vi är ute.
Intresset för eld delar han med flera andra, bland annat vår vän @nissvik, som vid ett tillfälle uppmanade oss att prova på något som kallas Dakota Fire Pit.
Då vi alltid är hungriga på att lära oss mer, var en sådan eldgrop något vi hade på schemat när vi var ute för ett tag sedan.
När vi i höstas recenserade BioLites lilla eldstad, var vår känsla att det var ett lite krångligt vildmarkskök som vi testade. Vikten låg runt ett kilo, enheten krävde toppmatning och batteriet verkade inte suga åt sig så mycket energi som vi önskade.
Men efter det att vi publicerat recensionen, hörde en del BioLite-ägare av sig (bland annat Andreas från offgrid.se) och berättade att vi hade utvärderat enheten under allt annat än idealiska förhållanden. Därför beslutade vi oss för att ge BioLite CampStove 2 en chans till.
Hur beter du dig i en främmande miljö om plötsligt ljuset försvinner? Om det brinner i närheten och du bara vet att utgången som är din räddning är framåt? Hur reagerar hjärnan när målet är känt men vägen dit är täckt av dimma. Eller brandrök?
Om du har följt min blogg ett tag, känner du säkert till berättelsen ”När tiden tog slut”, där hjältinnan Madeleine har det tufft när hon ska ta sig igenom mörka tågtunnlar i sin kamp att nå sin dotter. Vare sig jag eller Madeleine tycker om den klaustrofobiska känslan som ett totalt mörker tvingar på oss.
Men eftersom jag försatte min virtuella hjältinna i en situation som hon inte föredrar, är det väl inte mer än rätt att jag får uppleva samma sak?
Nu när det börjar bli lite kallare ute, gäller det att ta med sig saker för utvärdering som även kan bringa lite värme till kroppen. Föregående helg var därför en väldigt lyckad utflykt på det sättet då vi både hann med att prova BioLite CampStove 2 och Gerber Folding Spade, Serrated. Den förstnämnda gav värme (och lite energi) genom eld och den andra genom hederligt kroppsarbete.
När det kommer till fältspadar, har jag inte speciellt stor erfarenhet. Som infanterist i början av nittiotalet fick jag självklart uppleva hatkärleken till svenska arméns KLAS (Kort Liten AttackSpade) vars blad hjälpte mig ned i marken många gånger. Men efter militärtjänstgöringen har jag mest kommit i kontakt med traditionella långskaftade spadar.
Nu har vi ”hängt” i prepper-kretsar lite till och från under året och ständigt har vi sett och träffat personer som verkar föredra att sova i hängmatta istället för att ligga på marken i tält. Även om jag har sett mängder av hammockar på de sidor där jag letar nya prylar, har jag aldrig riktigt förstått tjusningen.
Men till slut begav vi oss längs stigen som skulle leda oss till en mjukare sovupplevelse, en luftigare sömn och en lite skönare sovställning. Nu finns det nog ingen väg tillbaka…