Det finns en hel del olika medel att skydda våra lungor och kroppar. Alltifrån riktigt dyra masker som filtrerar bort asbest, virus, damm och andra skadliga partiklar till något så enkelt som en tygbit framför näsa och mun.
Men idag, under corona-året 2020, verkar kommunikationen ha blivit lite märklig, speciellt om vi endast lyssnar på det som sägs på TV. Därför tänkte jag ösa ur mig lite tankar om skydd som vi kan ha framför käften och varför det förmodligen är bra.
Jag vill starkt understryka att jag inte alls är en expert inom området, utan att jag bara skriver utefter mina egna preferenser och erfarenheter.
Ni som har följt oss ett tag vet att om det är något som vi uppskattar, är det utmaningar i att bli bättre. Under nästan ett år, har vi tragglat med tändstål för att göra upp eld och nu är vi ganska duktiga på det om jag får säga det själv.
Vad blir nästa utmaning då? Jo, nästa pinne på stegen mot en fullständig beredskap när det kommer till värme (eld) är såklart flinta och stål; något som våra urfäder bemästrade.
När det kommer till kriser och planering, är dokumentation av vardag och normalitet ett bra sätt att kartlägga. Jag började hela resan med krispärmen genom att dokumentera arbetsplatsen och dokumentera information till familjen i den händelse att jag inte är hemma när något händer.
Men det är så lätt att glömma bort de ”små” kriserna. Alltså allvarliga vardagshändelser som inte innefattar samhällsstörningar eller naturkatastrofer. Det finns ju andra saker som vi borde förbereda oss för i våra liv. Att kopiera eller dokumentera viktiga nummer, foton och handlingar som lätt kan förgås i en mindre kris som till exempel en eldsvåda.
”Det här stället ser bra ut, Luca! Titta! Vildsvinen har gått fram som en dammsugare i terrängen. Hela marken är uppriven!” Hans sexåriga son tittade på marken och log upphetsat, men sedan tittade han på sin pappa med ett höjt ögonbryn, sådär som bara han kunde.
”Pappa, vad är en dammsugare?”. Enrique Vásquez tittade på sin son och lät ett brett leende breda ut sig över ansiktet.
Vår resa till beredskap här på bloggen började med ett test av Lifestraw Personal. Sedan dess har vi provat en del andra filter också där de flesta bygger på att vi ska suga i oss vattnet. Det funkar bra när det verkligen är kris på vattenfronten, men är något besvärligt när det kommer till ”vardagsfiltreringen”.
Därför är det kul att vi har hittat Grayl Geopress Purifier som fungerar på ett helt annat sätt. Istället för att suga upp vattnet genom filtreringsenheten, pressas filtret ned genom vattnet; en process som bara tar några sekunder.
Ni har hittills fått lyssna på dialoger som jag har haft med individer som inte är speciellt förberedda på en kris. Några av de återkommande anledningarna att dessa personer inte har börjat med sin prepping, verkar vara att det inte finns tid eller att prepping verkar vara ett så oerhört stort projekt att komma igång med.
Att bli 100% förberedd på allt, är självklart ett enormt projekt som förmodligen tar tiotals år att slutföra. Om det ens blir klart någon gång. Därför ville jag ta en dialog med en person som har varit redo ända sedan 80-talet och se hur det går att förenkla vägen till beredskap.
Innan jag var klar med ”Det stora vevradiotestet 2020”, var jag tvungen att prata av mig lite gällande mina erfarenheter från alla dessa apparater som jag fått möjlighet att utvärdera.
Tyvärr hade jag ingen att ha en dialog med vid det tillfället, utan inspelningen skedde under en promenad där jag fick möjlighet att babbla på non-stop.
För lite mindre än ett år sedan, publicerade jag två inlägg som jag kallade ”Stort test av vevradio”, där jag testade ett mindre antal radioapparater efter mer eller mindre lyckade kriterier.
Men det var och är oerhört många som uppskattade dessa genomgångar av nödradio och därför beslöt jag och The General Prepper att göra om testet, men med många fler apparater och med lite mer finslipade kriterier.
För drygt ett år sedan, berättade jag om partnerskapet med The General Prepper. Under tiden som har gått, har vi fått möjlighet att testa mängder av överlevnadsprylar, smakat på olika maträtter och, framför allt, lärt oss en hel massa.
På vägen har mängder av möten avhandlats, vilka gett båda partnerna ett utbyte av idéer och framför allt grunden till ett riktigt bra, fortsatt givande samarbete. Faktum är att vi har trivts så bra i samarbetet, att vi nu gör något helt nytt, tillsammans!
När jag skrev del 2 i krispärmen, förstod jag inte att jag hade gjort ett misstag. Allt i den delen handlar nämligen om det som jag tyckte hade störst risk för att inträffa; ett stort strömavbrott. Vad jag inte hade tänkt på då, var att kriser kan handla om precis allt; en gasläcka, eld, strömavbrott, oroligheter i samhället och så vidare.
Det är såklart viktigt att ta en ordentlig funderare på vad som kan hända, vilka kriser som verkligen riskerar att kunna inträffa. Det är också viktigt att ha stolpa upp dessa händelser och ange dem som ”kapitel” på första sidan (ditt index). En panikslagen människa har inte tid att läsa igenom en halv roman för att läsa om hur gasen stängs av i en lägenhet. Personen behöver en väg framåt och tydliga instruktioner i hur den ska handskas med situationen.
